Dra i bromsen

av Anna Simberg

För att klara målet att fram till år 2050 få jordens temperaturhöjning att stanna vid 1,5 grader, måste vi satsa på miljövänlig teknologi och sänka levnadsstandarden med två femtedelar”, säger Mikko Spolander som är överdirektör på finansministeriet. Att fortsätta utveckla miljövänlig teknik är lätt att tacka ja till. Allt fler betalar gärna för det. Att sänka sin levnadsstandard med 40 procent på 27 år låter kanske svårare, fast ingen väl förnekar att det är värt besväret om det möjliggör att de som lever år 2050 kan andas, bo och äta. Så vad betyder det här i praktiken för mig? 

Först måste min levnadsstandard sluta stiga för att sedan börja sjunka. 

Enligt Spolander kommer vår levnadsstandard mätt i bruttonationalprodukt per person att öka med 66 procent fram till år 2050 om vi kör på som nu. Allt mera produceras och konsumeras, vi sliter och slänger i allt högre takt. Det gäller definitivt också mig, min levnadsstandard är mycket högre nu än för tjugo-trettio år sedan. Så först måste min levnadsstandard sluta stiga för att sedan börja sjunka. Jag är en del av problemet och behöver dra i bromsen och inte släppa taget.Enligt min uträkning behöver min levnadsstandard sjunka 1,5 procent per år fram till 2050 (40 procent dividerat med 27 år = 1,48). Det verkar överraskande lätt till att börja med, bara avstå från det som är mera roligt än nödvändigt och sluta vara en slarver. Jag kan sköta bättre om det jag har, låna, köpa begagnat, avstå, läsa skötselråd och använda allt jag redan har i skåpen eller ge bort det. Om nånting nytt måste inhandlas kan jag göra bättre val genom att kolla upp hur det är tillverkat. Det här är redan självklart för lite yngre människor, de som inte förorsakat krisen, medan min generation verkar flyga och fara som förr. Kanske hoppas vi vara döda när konsekvenserna av vårt ansvarslösa agerande drabbar Finland fullt ut? 

Om 13,5 år skall jag ha skalat bort en femtedel och Finland är klimatneutralt, ifall den nuvarande regeringens klimatpolitik följs. Jag lever som man gjorde förr, lappar kläder, sular om skor, äter upp ”matspill”, odlar så att min koloniträdgård är en kolsänka, reser utsläppsfritt och accepterar att inte få en papperstidning. Då har mineralerna som behövs till komponenter i våra högteknologiska maskiner tagit slut och jag får klara mig med gammal hederlig mekanik och muskelkraft igen. Min gamla skrivmaskin, trampsymaskinen, skruvmejseln och cylindergräsklipparen har tagits till heders igen. Produktionen av nytt är så ansvarsfull och hållbar att jag kan unna mig ett par nya skor när de jag köpte under ”de galna konsumtionsåren” inte kan repareras längre. Sen skall ännu 20 procent onödigheter skalas bort.

 

Det här verkar helt genomförbart. Vad är problemet egentligen? Att klimatförnekarna röstar fram en cynisk regering, som i Sverige, och allt försenas fyra år? Att temperaturen trots alla ansträngningar stiger över 1,5 grader? Allt som händer i världen runt omkring oss?

Ja. Men får man ändå vara försiktigt positiv? Vi har allt att vinna.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.