Mellan spirande passion och dödens skugga

av Zinaida Lindén

”Liksom en herdinna, högtidsklädd…” Aldrig trodde jag att ”Fredmans epistel n:o 80” skulle kunna sitta som gjuten i ett modernt franskt relationsdrama. Danskättade Mia Hansen-Løve, en av Frankrikes främsta filmmakare, inleder sin åttonde långfilm med en inspelning av denna melodi. För den står 60-talets pianiststjärna Jan Johansson.

En ung parisiska vid namn Sandra (Léa Seydoux) står framför en dörr och instruerar någon som befinner sig bakom den: ”Ta nyckeln… lås upp.” Sandras far Georg (Pascal Greggory) glömmer allt oftare hur man låser upp dörren, han har rentav svårt att se den. Georg är professor i filosofi, men en neurodegenerativ sjukdom håller på och äter upp hans en gång så briljanta hjärna. Hans via dolorosa kantas av de otaliga böcker som utgör hans privata bibliotek. I många år var böckerna hans hemvist, men läsa kan han inte längre.

Georg är inte ensam om att bära sitt kors. Han har en kärleksfull särbo samt en bitter men ändå omtänksam exfru (Nicole Garcia). Dottern Sandra tar hand om honom med ömhet. Ändå kommer dagen då Georg inte längre klarar av att bo hemma. Att hitta ett boende åt honom är inte lätt. Precis som på många andra håll i dagens Europa bollas patienten mellan olika ställen samtidigt som hans tillstånd förvärras.

En dag möter Sandra som har varit änka i fem år en gammal vän (Melvil Poupaud) som hon inte sett på länge. Hon förälskar sig handlöst i honom. Snart slits mannen mellan sin familj och Sandra. Till råga på allt blir Sandras lilla flicka fäst vid honom.

En vacker dag är en film med fler fokuspunkter. Sandras sorg och kärlek i all ära, men här tangeras också generationsproblematik. I en episod besöker Sandra sin gammelmormor. Dessutom jobbar Sandra som tolk med några veteraner från landstigningen i Normandie år 1944. Även den allsång som klingar i filmens final har att göra med krigstiden.

Hansen-Løve som är dotter till två filosofiprofessorer berättar i en intervju att mycket i hennes nya film är självbiografiskt. Här gör Seydoux en av de starkaste rollprestationerna under hela sin karriär. Kanske är det ingen tillfällighet att hon har samma frisyr som Maria Falconetti från Carl Theodor Dreyers filmklassiker om Jeanne d’Arc?

En vacker dag är ett dynamiskt, lågmält och nyanserat drama som berör på djupet. Det är som själva livets ström som både krossar och läker. Soundtracket är av särskild betydelse här, i synnerhet en sonat av Schubert som mången cineast minns från Robert Bressons fransk-svenska Min vän Balthazar.

Hansen-Løve (Mina barns far, Dagen efter denna, Bergman Island) undersöker olika existentiella plan och låter dem föra en dialog med varandra. Hon regisserar med lätt men säker hand. För att citera Carl Michael Bellman, flätar hon sin krans med lekande kval.

 

Un beau matin/ En vacker dag

Drama. 112 min. 

Frankrike, 2022

Manus och regi: Mia Hansen-Løve

Foto: Denis Lenoir

Musik: Carl Michael Bellman, Franz Schubert m fl. 

I rollerna: Léa Seydoux, Pascal Greggory, Melvil Poupaud, Nicole Garcia

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.