Förfalskaren svävar över avgrunden i krigets Berlin

av Zinaida Lindén

Det är Berlin år 1942. Den 20-årige Cioma Schönhaus (Louis Hofmann) ser ut som en arisk mönstersoldat, med sina blå ögon och sitt blonda hår. Sanningen är den att Ciomas föräldrar har blivit deporterade österut, själv hör han till de arbetsföra judar som har fått lov att stanna kvar i Berlin för att jobba inom vapenindustrin. 

En dag blir han kontaktad av en jurist vid namn Franz Kaufmann (Marc Limpach). Så får Cioma, en begåvad konstnär, i uppdrag att förfalska ID-papper för andra judar som vill fly landet. Ett välgörenhetsprojekt, menar Kaufmann. Cioma kommer att få betalt i ransonkort. Så sätter han igång, med ungdomens iver och fan anamma. 

Stefan Ruzowitzkys minnesvärda drama Falskmyntarna (2007) utspelade sig i Sachsenhausen. Där samarbetade juden Salomon med nazisterna för att rädda sitt eget liv: de planerade att förstöra de allierades ekonomi genom att infiltrera falska pengar i Storbritannien. Maggie Perens film som bygger på verklighetens Cioma Schönhaus självbiografi har helt annorlunda stämning. Här visas inga hemskheter. Ibland får jag samma vibbar som med Roberto Benignis dramakomedi Livet är underbart

Den unge Cioma är nämligen en regelrätt homo ludens. Han lever farligt, förlitar sig på sin charm och på andras goda vilja. Han blir allt fräckare, går på dans i officersuniform tillsammans med sin vän Det (Jonathan Berlin), äter på restauranger, munhuggs med sin tyska hyresvärdinna (Nina Gimmich). I en av de bästa episoderna går Cioma så långt med sina ”befogenheter” att man inte kan låta bli att skratta. 

Filmen Förfalskaren bjuder på en massa paradoxala, föga kända detaljer som gäller vardagen i krigets Berlin. Visst finns hotet här, men mest som en mörk skugga. ”Om gestapo knackar på er dörr och vill göra en husrannsakan, ber jag er att begå självmord”,  säger Kaufmann till Cioma. En kuslig replik – som resulterar i ett närmast komiskt motiv: genom hela filmen är Cioma extra noga med att inte tappa sin slips. I synnerhet när han går i säng med jämnåriga Gerda (Luna Wedler) som själv har en del hemligheter att hålla reda på. 

I något skede känns det nästan som om denna vackert fotograferade film saknar djup. Desto starkare effekt har de texter som tittaren får läsa i finalen. En lakonisk redovisning av karaktärernas fortsatta öden. Cioma, en atypisk och nästan omedveten hjälte som hade räddat 300 personer genom att förfalska deras ID-kort lyckades fly till Schweiz. Annat var det med Kaufmann, Det och många andra. Ett genidrag av Peren: med de här texterna i slutet skapar hon en omskakande kontrast till den tillvaro som skildras i själva filmen.  

 

Der Passfälscher/Förfalskaren
Drama.
Tyskland, 2022
Regi och manus: Maggie Peren, efter en bok av Cioma Schönhaus
Foto: Christian Stangassinger
Musik: Mario Grigorov
I rollerna: Louis Hofmann, Jonathan Berlin, Luna Wedler, Nina Gimmich, Marc Limpach              

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.