Svart humor i den satiriska teaterföreställningen Into the Wild

av Lotta Green

”Finlandias” karakteristiska “taaaa-da!” dånar ur högtalarna när ljusen släckts vid den lilla Studio-scenen på Viirus i Helsingfors. På scenen finns en plätt konstgräs och på den, ett tält. Ur tältdörren rullar en oskyldig liten wc-pappersrulle och lägger sig över gräset som en vit miniatyrmatta. Därefter väller det grejer ur tältdörren som om tältet hade svalt för mycket. Sovsäckar. Liggunderlag. Termosflaskor. Ryggsäckar. Paddlar. En macbook. En myriad av campinggrejer. Och som socker på toppen – en uppblåst gummibåt. Jag kan inte förstå hur allt fick plats inne i tältet, som såg till synes tomt ut när publiken gick in i rummet.

Det är denna inledande scen jag drar mig till minnes när jag reflekterar över denna lilla pärla till teaterföreställning – Into the Wild, ett gästspel av Kallo Collective & Teatteri Metamorfoosi på teater Viirus i Helsingfors. 

Symboliken i inledningsscenen innehåller nämligen allt som föreställningen så skickligt har späckat in i denna en timme långa underhållningskavalkad. Den majestätiska och rena finländska naturen – och så människan. Så liten, men ändå enorm med sina tankar, sin tendens att konstant rättfärdiga sina egna åsikter och inte minst sitt ekologiska fotavtryck.

Två människor har begett sig ut i skog och mark för att uppleva och koppla av. Med sig har de inte bara de bekvämlighetsprylar en riktig friluftsmänniska bör ha med sig, utan också tyngden av allt detta samhälle konstant prackar på oss konsumenter – viljan att uppleva. Tanken på: vad om inte berget intill bjuder på än mer hisnande vyer? Reklamkampanjer om solkräm, vattenavstötande regnkåpor och sovsäckar med dun av fåglar som “levde ett gott liv, med sina vänner.” 

Med en inlevelse och närvaro som inte sviker en sekund, iscensätter Henni Kervinen och Riina Tikkanen essensen av den moderna människan som så gärna vill vara en del av den fantastiska flora och fauna detta land har att erbjuda, men som slutligen har så svårt att passa in.

Från rävpäls till yogaretreat

Kervinen och Tikkanen ligger även bakom konceptet till föreställningen. Den svarta humorn och satiren är skarp och svidande. En söt räv går förbi – pang – så är den skjuten och får hänga som attiralj kring halsen som rekvisita för klatschiga selfies. Myggen irriterar. Visst går det att använda det kontroversiella myggmedlet Thermacell “bara den här gången?” 

Mitt i allt befinner vi oss på ett yoga-retreat, med skådespelarduon som de två vägledande guiderna. “Blunda bara, ingenting hemskt kommer att hända”, upprepar de och viftar allt mer irriterat åt publiken. Efter att Kervinen och Tikkanen nyss har exemplifierat så många olika sätt som människan med- eller omedvetet kan vara så fruktansvärt grym på, är det oerhört svårt att blunda.

Jag finner mig flina som en tönt genom så gott som hela föreställningen. Situationskomiken, dialogen och minspelet sitter som en smäck. Enkelhet är ordet. 

En del av rekvisitan har de praktiskt tryckt in i ärmarna och benen på sina kläder, så det bara är att dra fram den när de behövs. Även språket, som är en blandning av engelska, finska och några enstaka svenska ord, går hand i hand med denna förkärlek för enkla lösningar. Orden är sparsamma, men välvalda.

Jag får en känsla av att duon framför allt har haft det väldigt roligt när de har lagt ihop den här föreställningen. Att sätta skaparglädjen och vikten av att själva ha det roligt i första rummet känns som ett oerhört uppfriskande anslag och det faktum att de också blandar in publiken i sina skojigheter känns heller inte tvunget eller påklistrat. Precis när jag börjar tänka att jag har börjat få nog och att det knappast går att driva det här konceptet så mycket längre, tar också föreställningen slut.

Into the Wild är en stor föreställning i ett litet format, och duon hade lätt fyllt en större teaterscen vilket också de utsålda föreställningarna i Helsingfors vittnar om. Åbobor kan se föreställningen på Tehdas Teatteri från och med 27.10.

 

Foto: Majo Kurki

 

 

Viirus: Into the Wild

På scenen och koncept: Henni Kervinen och Riina Tikkanen

Ljusdesign: Essi Santala

Visuell design: Johanna Latvala 

Ljuddesign: Petteri Salomaa

Gästregissör: Soile Mäkelä och Thom Monckton

Produktion: Kallo Collective och Teatteri Metamorfoosi
Spelar på teater Viirus fram till 16.9. På Tehdas Teatteri spelar föreställningen fram till 5.11.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.