År 2024 överskred jordens medeltemperatur för första gången 1,5 grader över förindustriell nivå. 1,5-gradersnivån överstegs de facto under elva av fjolårets månader. Uppvärmningen påverkar vattnets kretslopp, förändrar etablerade vädermönster och smälter landis, samtliga är effekter som kan förvärra extrema väderförhållanden. Klimatförändringen gör att värmeböljor blir varmare och mer frekventa. Det gäller för de flesta landregioner och har bekräftats av FN:s klimatpanel IPCC. I genomsnitt kommer en värmebölja som skulle ha inträffat en gång på tio år i det förindustriella klimatet nu att inträffa 2,8 gånger på tio år, och den kommer att vara 1,2 grader varmare, enligt forskningen. Under 2024 har man uppmätt extrema temperaturer i Kalifornien i USA, 54 grader, och i Mali i Sahelområdet, 48 grader. Torkan har också blivit allvarligare på grund av klimatförändringen. I delar av Östafrika uteblev fem regnperioder på rad mellan 2020 och 2022, när regionen drabbades av den värsta torkan på 40 år. På grund av det tvingades 1,2 miljoner människor enbart i Somalia på flykt. Under de senaste åren har till exempel regnskogarna i Amazonas och delar av Pakistan drabbats av såväl extrem som ihållande torka. Med torka kommer ofta hotfulla skogs- och markbränder och nyligen har vi igen nåtts av nyheter om sådana, den här gången från Kalifornien. Forskare bedömer att vi är på väg mot 2,7 graders uppvärmning under det här århundradet. Det säger sig självt att för att undvika så hög uppvärmning krävs betydligt större utsläppsminskningar och kraftigare klimatåtgärder.
Extremväder av olika slag är kanske den mest uppenbara konsekvensen av klimatförändringen, men alltid tänker man inte på fortsättningen. Vad händer sedan när den häftiga branden är släckt, översvämningen lagt sig eller den värsta torkan är över? Vad innebär extremväder eller förändrade vädermönster på tio, femtio eller hundra års sikt? Det som händer är att en plats inte längre går att bo på, inte längre går att odla eller betas av djur. I sammanhanget kan man också notera att vi människor genom historien varit väldigt uppfinningsrika, haft en stark vilja och en orubblig överlevnadsinstinkt. Det här har i vissa fall lett till att vi pressat gränserna för vad som går att genomföra. Vi har till exempel bott, odlat och skapat trafikleder på platser eller under omständigheter som är långt ifrån optimala med tanke på naturen och klimatet. Vi har hittat sätt att göra det och det har fungerat, men om klimatet förändras betyder det att gränserna pressas ytterligare.
I Finland och Sverige, men också i andra länder, är det för tillfället företagen och medborgarna som för den gröna omställningen framåt medan regeringarna och politikerna står och trampar på stället.
När det kommer till just odlandet – vad, var och hur det går att odla i framtiden – så är det ett sluttande plan, men eftersom klimatförändringens konsekvenser är så heltäckande så kan odlandet försvåras snabbare än man tror. I Finland är vi inte i främsta linjen då det kommer till klimatförändringens konsekvenser, men också här märker jordbrukarna redan av förändrade vädermönster. Oavsett vilket väder vi har tenderar det nuförtiden att hålla i sig längre. Ännu på 1990-talet hade vi märkbart kortare perioder med makroväder, kanske tre veckor eller så, medan ett visst makroväder idag kan hålla i sig betydligt längre, sex veckor eller längre. Till exempel enskilda regndagar tenderar också att utebli allt oftare jämfört med hur det var för 40 eller 50 år sedan. Då växtperioden i Finland redan i sitt utgångsläge är kort så har sådant här stor betydelse för hur skörden och lönsamheten utfaller. Just nu är det torka som är det enskilt största klimatrelaterade hotet mot odlandet i Finland. En del jordbrukare överväger att bygga bevattningsanläggningar för få större säkerhet i odlandet, men det är förstås en betydande ekonomisk investering. Beroende på hur den egna gårdsstrukturen och åkrarnas arrondering ser ut kan en rationell bevattningsanläggning också vara svår att förverkliga rent praktiskt.
På kort sikt medför klimatförändringen indirekta effekter genom jordbrukets lönsamhet, anpassning av odlingsmetoder och tajming som bearbetning av åkerjorden, användning av bekämpningsmedel och genomförande av olika odlingsåtgärder. Klimatförändringen har också direkta effekter som den längre växtperioden, den gödslande effekten av luftens ökade koldioxidhalt och spridningen av nya arter. Vi känner fortfarande inte helt och fullt till klimatförändringens effekter på ekosystemprocesser som upprätthåller mångfalden i jordbruksnaturen och kulturlandskapet. Det är i varje fall säkert att klimatförändringen bidrar till att mångfalden i de finländska jordbruks- och kulturmiljöerna minskar. Eftersom Finland har ett generellt sett kallt och utmanande klimat för odling kunde man kanske tänka sig att en längre växtperiod, varmare temperaturer och mildare vintrar skulle ha en positiv inverkan på jordbruket, men det är att göra tankearbetet alldeles för lätt för sig. Då klimatförändringens konsekvenser just är så otroligt heltäckande innebär en varmare medeltemperatur att saker och samband som vi fortfarande inte har fullständig kunskap om påverkas. Det vi ändå redan vet är att växtförädlingen måste anpassa sig till klimatförändringen så att vi också i framtiden har odlingsgrödor och sorter som vi kan odla här i Finland.
Vi måste göra vad vi kan för att bromsa klimatförändringen. Det är inte bara vår generations ödesfråga, det kommer sannolikt att vara ödesfrågan för flera generationer framöver. Klimatförändringen har i vissa delar av världen redan blivit en hälsokris och det kommer den att bli i en allt större del av världen under det kommande århundradet. Det här märks av bland annat genom förtida död hos äldre, direkta effekter av extremväder som vattenföroreningar och smittspridning, inverkan på människors aktivitet och sömn samt föroreningar av fossila bränslen. Vi måste få fart på den gröna omställningen och det överlägset viktigaste och mest akuta delmålet i det hänseendet är att sluta bränna fossila bränslen. Markanvändningssektorns kolbindning, jord- och skogsbrukets, är givetvis också i en nyckelroll. Den gröna omställningen går hela tiden framåt, trots att det går långsamt. Merkostnaderna och bekvämligheten är kanske de två största bromsklossarna på ett mänskligt plan. I Finland och Sverige, men också i andra länder, är det för tillfället företagen och medborgarna som för den gröna omställningen framåt medan regeringarna och politikerna står och trampar på stället. Det att människor och företag gör grön omställning och själva står för merkostnaderna är bra och beundransvärt, men för att vi verkligen ska få fart på den så måste grön omställning vara en god affär, det bättre ekonomiska alternativet helt enkelt.
