Dan Bäckman i Vasa och Lisen Ede i Jakobstad ställer båda upp på Vänsterförbundets lista i respektive stad. De lyfter fram behovet av öppenhet och en granskning av verksamheten i de kommunala bolagen.
Lisen Ede (tidigare Sundqvist) har just flyttat tillbaka till Jakobstad efter några år i Nyland. Hon ställer upp både i kommunal- och i välfärdsområdesvalet. Ede, som redan två gånger har blivit invald i kommunalfullmäktige, säger att det glädjande nog har kommit med nya aktiva i Vänsterförbundet som ställer upp i valet i Jakobstad. Hon tolkar intresset för Vänsterförbundets lista som ett eko av framgången för partiet i förra riksdagsvalet, men hon ser det också som en protest mot regeringen Orpos politik.
Dan Bäckman, som ställer upp i kommunalvalet i Vasa, berättar att det också i Vasa har strömmat till nya vänsteraktiva och nya kandidater i kommunalvalet. En positiv sak, framhåller han, är att Vänsterunga har etablerat sig i staden. Själv har han försökt främja också den svenskspråkiga aktiviteten.
– Det finns ett underlag för Vänsterpolitik här. Människor är trötta på SFP:s dominans i Österbotten.
Bäckman lyfter också fram vikten av gemenskap och diskussioner i en allt mer individcentrerad politik. Just därför kan också informella sammanhang spela en roll.
– Det är viktigt att skapa en politisk rörelse som kan mynna ut i medborgarrörelserna, fackföreningarna och kommunpolitiken.
Lisen Ede poängterar att Jakobstad är en gammal industristad och att mångas inkörsport till politiken var olika fackliga organisationer. Men tiderna förändras och nu kommer de som aktiverar sig i vänstern från andra bakgrunder.
Information och insyn
Lisen Ede betonar att det finns ett behov av öppenhet i kommunalpolitiken. Det visade sig även när SFP, största parti i stadsfullmäktige i Jakobstad, i november 2024 sparkade stadsstyrelsens ordförande Owe Sjölund. I offentligheten vädrades missnöje med fastighetsbolaget Ebba (där Sjölund suttit som ordförande) som hade dragit på sig stora skulder.
Det hela var märkligt, med många turer, och det som kom fram då var just en brist på öppenhet, säger Ede, som framhåller att informationsgången behöver vara tydligare. I nuläget är det så att de kommunala representanter som sitter i styrelserna för bolagen inte har någon skyldighet att informera om verksamheten, detta enligt vad som gäller i aktiebolagslagen.
En fråga som har debatterats är vem som ska sitta i bolagens styrelser. Är det demokratiskt valda personer, eller personer med relevant kunskap? Frågan om insyn tangerar också relationen mellan politiskt valda och tjänstemän.
– Vem har tolkningsföreträde? Hur ska den demokratiska representationen se ut i kommunala bolag och hur ska informationsgången se ut?
En avvägning som är svår i kommunpolitiken, inte minst när det gäller planering av nybyggen och vägar, är beredningen av ärenden. Förtroendevalda kan ibland tycka att saker går för snabbt och att kurvorna dragits för raka. Andra gånger tycker man att det går för långsamt, säger Ede.
Bäckman är inne på samma linje: i vissa fall är det en positiv sak att ärenden framskrider i rask takt, men allmänt taget skulle det gärna få finnas mera politik i politiken.
Avtalsshopping
Den bolagisering som skett av kommunal verksamhet under de senaste tio åren har inte varit oproblematisk. Diskussionen gick het om detta inom Vänsterförbundet ännu för några år sedan, men nu tycks uppmärksamheten på nationell nivå ha vänts åt andra håll. Kanske finns det en tendens att gilla läget. Men både Lisen Ede och Dan Bäckman lyfter fram olägenheter med bolagiseringen av kommunala tjänster.
I Vasa föreslog man från stadens håll i höstas att de anställda hos koncernbolaget skulle gå över till den privata sektorns kollektivavtal. För att stärka konkurrenskraften och kostnadseffektiviteten, hette det. JHL, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena, protesterade och ordnade en demonstration.
Det handlade konkret bland annat om stödtjänster för mat och städning, säger Bäckman.
– Detta skulle ha inneburit stora nedskärningar i lön och tillägg för de anställda.
– Det här vore alltså en form av avtalsshopping.
Förslaget gick sedan inte igenom i koncernsektionen, men även om det inte förverkligades nu kan samma problematik komma upp i välfärdsområdet som strävar efter att konkurrensutsätta sina tjänster.
– Dessutom har vi att göra med delvis samma människor som sitter i stadens och välfärdsområdets ledning.
Bäckman vill för egen del, om han blir invald, jobba för dem som arbetar inom de kommunala bolagen. Staden ska stå för en vettig arbetsgivarpolitik, inskärper han. För en tid sedan lämnade han själv in en motion som föreslog ett försök med förkortad arbetstid för kommunens egna anställda. Visserligen kan det vara svårt att mäta produktivitetsvinsterna när det gäller sådana välfärdsyrken som det här är frågan om, men det ska inte vara den enda måttstocken, säger Bäckman och framhåller bland annat vikten av att de här jobben är attraktiva för arbetssökande.
Men någon stor iver att genomföra försöket har ännu inte märkts, motionen har inte behandlats.
Ta reda på behoven
Kan kommunens politik fungera som en motkraft för att lindra effekterna av regeringens nedskärningspolitik?
Bäckman lyfter fram att kommunerna har ett rörelseutrymme där den nationella lagstiftningen anger vissa gränser som inte får underskridas. Han nämner storleken på grupper inom småbarnspedagogiken och skolklasser som exempel.
– Man behöver inte hålla en verksamhet på den minimala nivån. I välfärdsområdena finns också den här diskussionen, och där gäller det vårdgarantin. Vasa välfärdsområde har beslutat att hålla fast vid en vårdgaranti på 14 dagar istället för de tre månader som den nya lagen fastställt som minimum.
Och så kan en kommun naturligtvis reglera skatteöret.
Ede säger att diskussionen om kommunalskatten är viktig, men att man både till höger och till vänster ganska långt tröskar samma argument.
I Jakobstad skyllde man länge kommunens underskott på kostsam social- och hälsovård, men när den blev separat i och med sote-reformen kvarstod ändå underskottet. Det här kan ses som en sorts väckarklocka, säger Ede.
Både Ede och Bäckman inskärper att det viktigaste är att komma till klarhet om vilken kommunal service som behövs.
– Vad behöver våra invånare, vad kostar det och hur kan det finansieras, som Bäckman formulerar saken.
Ofta ser man på offentliga tjänster enbart som kostnader. Men man borde svänga på det: de är viktiga för dem som överväger att bosätta sig på
en ort.
Demokrati och integration
Det som också kan göras på kommunal nivå för att motarbeta den utsatthet som regeringens politik medför är att i det lokala skapa rum för påverkan, säger Ede.
– Ge utrymme för människor att uttrycka sin åsikt och känna att de kan påverka.
Det gäller också att ge de utlandsfödda, i dagens läge 14,7 procent av en befolkning på kring 20000 personer, möjlighet att komma till tals. Att antalet kommuninvånare växer är i sig något positivt, tillägger hon.
– Man behöver fråga hur dessa personer representeras i den kommunala demokratin. Är man intresserad av deras åsikter? Finns det konkreta vägar att påverka?
Ede, som själv har arbetat med integration, lyfter fram partiernas ansvar för att själva röra sig ute bland folk. Biblioteken spelar en avgörande roll med sin lågtröskelservice. Projekten som staden och regionen ordnar för att stärka integrationen är också viktiga.
Något som varit positivt i Jakobstad är att arbetsgivarna anställt nyanlända och att det varit ganska lätt att hitta bostad.
I Vasa finns ett mångkulturellt råd föra att främja att fler röster kommer till tals i staden. En annan sak är sedan att dessa röster även hörs i beslutsfattandet, där ärendena ofta klubbas igenom snabbt och är ofta ganska långt framskridna genom beredning, säger Bäckman. Det mångkulturella rådet, och även fullmäktige för unga och seniorrådet, kunde enligt honom gärna få en synligare roll.
– Det vore viktigt att fler kandidater med olika bakgrund ställer upp i valen. Just nu är politikerna i Vasa en ganska homogen grupp. Det har också påtalats att röstningsprocenten har varit låg i områden där många med invandrarbakgrund bor, vilket är ett misslyckande.
Fler jobb förutsätter fler bostäder
Om bostadssituationen i Jakobstad ser positiv ut är läget i Vasa inte så ljust. Både studerande och nyanlända har svårt att hitta bostad, säger Bäckman. I och med regeringen Orpos nedskärningar i bostadsstöden har de bostadslösa blivit en allt större grupp i Finland, som tidigare varit framgångsrikt i att minska antalet bostadslösa.
– Kommunen borde satsa på offentligt byggande.
– Byggnadskostnaderna är dyra just nu men det är samtidigt viktigt att stimulera den avstannade byggbranschen där permitteringarna varit många.
I Vasa har under de senaste åren stora investeringar gjorts i industrin. Den här utvecklingen kräver uppbackning av en vettig bostadspolitik, säger Bäckman: för att företag ska kunna etablera sig och tusentals nya jobb skapas måste det finnas förmånliga bostäder.
Vasa bör också hitta sätt att bryta upp den segregation som redan nu präglar bostadsområden. Det ska finnas flera olika bostadsformer på ett område för att öka mångfalden.
Och det är inte bara vettigt boende som lockar folk att söka sig till en viss kommun. Den lokala servicen måste fungera.
– Ofta ser på offentliga tjänster enbart som kostnader. Men man borde svänga på det: de är viktiga för dem som överväger att bosätta sig på en ort, säger Bäckman.
Den tredje sektorn kan kommunerna stöda i ett läge då de har drabbats hårt av nedskärningarna. Det som står på spel är bland annat olika typer av förebyggande verksamhet. Både Ede och Bäckman reflekterar kring gränser som inte är huggna i sten: vilka tjänster ska erbjudas av kommunen och vilka ska den tredje sektorn ta hand om? Och vad tillhör välfärdsområdets domäner?
Även om kommunernas verksamhet på olika sätt begränsas av den nationella nivån finns det mycket svängrum lokalt för att göra människors liv drägligare. Det är Ede och Bäckman överens om.
Foto: Hedda Wikström, Gunnar Bäckman
