Arktis betydelse är stor. Men för Finlands del är det närmast de internationella militära övningarna i området som fångar intresset. Den utmaning – eller de möjligheter, beroende på hur man väljer att se på saken – som den krympande havsisen innebär är ändå av minst lika stor betydelse. I dagens oförutsägbara världsläge är utmaningen att kombinera pusselbitarna rätt.
En artikel i september 2009 av kommodor Mika Immonen blev min väckarklocka. Egentligen handlade det om två artiklar med rubriken ”Arktinen alue – periferiasta polttopisteeseen” (Det arktiska området – från periferi till brännpunkt, min övers.)”.
År 2009 var ett år när intresset för Arktis ökade markant också i Finland. Kanske bidrog den rapport på uppdrag av alla de nordiska statsministrarna som den norske veterandiplomaten Thorvald Stoltenberg hade sammanställt till intresset. Bland de tretton förslag till nordiskt samarbete som Stoltenberg lade fram fanns också ett förslag om stärkt nordiskt samarbete i Arktis.
Det var de stora gas- och oljefyndigheterna i regionen och möjligheten till att nya farleder till havs kunde öppnas som fick också Finland att höja blicken mot norr.
Också Immonen hade energitillgångarna i åtanke när han analyserade utvecklingen i norr 2009. Han förutspådde då att tillgången till energi, transportlederna och tillgångarna i sig användes och skulle också i fortsättningen komma att användas för att utöva politisk påverkan och påtryckning.
Det här var ändå en tid när det inte föreföll att finnas några frågor som inte skulle kunna lösas genom förhandlingar på diplomatisk väg.
I dag ser världen annorlunda ut. Men Arktis är ingalunda enbart ”Norges – eller Danmarks – angelägenhet”.
För att förstå Arktis strategiska betydelse i världspolitiken brukar man uppmana folk att vända på kartan så att nordpolen är i mitten.
Den viktiga frågan om de nya farlederna till havs som kan bli isfria året om inom överskådlig framtid är brännande aktuell. Immonens förutsägelse att havstrafikens huvudsakliga rutter kunde ändras drastiskt när farlederna i norr kunde förkorta transporttiden mellan Europa och Asien – Kina, Sydkorea och Japan – med minst en vecka kanske verkade som en utopi 2009. Så är det inte längre.
Men de olösta frågor som är förknippade med de nya farlederna är i dagens läge knepigare att lösa än de var 2009. När det gäller Nordostpassagen betraktar Ryssland farleden som rysk. Det betyder att Ryssland anser att landet kan uppbära avgifter för användningen av ryska lotsar och utnyttjandet av själva farleden. Ryssland vill också förbehålla sig rätten att utföra inspektioner av fartyg och vid behov ha rätt att stänga hela farleden, enligt Immonen.
I praktiska termer innebär det att Kina och andra länder som har ett intresse av att använda Nordostpassagen inte vill motsätta sig Ryssland – inklusive starka ställningstagandet i kriget i Ukraina – på ett sätt som kunde skada dessa länders ekonomiska intressen. Och dit hör möjligheterna att utnyttja Nordostpassagen.
Kanada har ett liknande synsätt på sitt inflytande över Nordvästpassagen som Ryssland har på sin rätt till bestämmanderätten över Nordostpassagen.
Situationen kan vara knepig att lösa, eftersom mot dessa nationella synsätt står principen om fri rörlighet till havs utifrån internationella överenskommelser. Och, som vi vet, det internationella avtalssystemet och FN vilar nu tyvärr på svagare grund än kanske någonsin.
För att förstå Arktis strategiska betydelse i världspolitiken brukar man uppmana folk att vända på kartan så att nordpolen är i mitten. Det gjorde USA:s president Donald Trump under sin första presidentperiod när han ville köpa Grönland. Att han håller i sin karta på samma sätt ännu idag är uppenbart eftersom anspråken på Grönland bara har tilltagit i styrka.
Under Trumps första period spekulerades det också friskt kring ön Jan Mayens strategiska betydelse. Enligt obekräftade uppgifter tilläts amerikanerna göra någon form av analys på ort och ställe på ön som tillhör Norge. Det ska bli intressant att se om Jan Mayen än en gång hamnar i säkerhetspolitikens centrum.
Efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina som inleddes för drygt tre år sedan har mycket av det arktiska samarbetet legat nere. Men Arktis har en central roll också i detta krig vilket den norska tidningen The Barents Observer rapporterat om. Tidningen och dess journalister – The Barents Observer ägs av journalister – är enligt Moskva ”en oönskad organisation”. Den 6 februari i år vann tidningen en process i den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Haag. Barents Observer hade protesterat mot att tidningen förbjöds på ryskt område 2019. Den ryska bannlysningen kom dagen efter, den 7 februari.
Enligt Barents Observer har den ryska nationalistiska propagandan intensifieras också i norr. Här spelar staden Arkhangelsk vid Vita havet en central roll. Staden var länge den mest betydande handelsstaden i Ryssland. Dess strategiska betydelse har också varit stor. I sin bok Arktisen maailman jäljillä (I den arktiska världens spår, övers. min) ” kallar Markku Heikkilä, informationschef vid Arktiska centret i Rovaniemi, Arkhangelsk ”tsarernas stad”, Rysslands nordliga port, vägen ut i världen.
Denna forna storhet vill Ryssland nu återuppväcka.
Victor Bout, ”dödens handelsman” och internationellt ökänd vapenhandlare, fungerar numera som viktig lokalpolitiker i Ryssland. Bout dömdes för vapensmuggling i USA och satt i fängelse i fjorton år. Han frigavs i en utväxling av fångar mellan USA och Ryssland 2022.
I mitten av februari besökte Bout staden Arkhangelsk och föreläste för universitetsstuderanden.
Han utpekade Storbritannien som den stora boven och hotet, också i kriget i Ukraina, enligt Barents Observer.
Viktor Bout deltog också i en årlig minneshögtid med anknytning till den brittiska interventionen 1918–1919 när britterna stödde de ryska krafter som motsatte sig revolutionen 1917 och etablerade sig i Arkhangelsk.
”För hundra år sedan satte britterna, som alltid har orsakat andra smärta genom fientlig inblandning, sin fot på denna mark och utförde illdåd som i sin grymhet inte skilde sig från fascisternas grymhet. Hundra år senare ser och förstår vi att det är Storbritannien som är vår egentliga geopolitiska fiende”, sade Victor Bout.
Om väst vinner går ryska traditionella värderingar förlorade, sade han.
”Vår uppgift är att försvara vår suveränitet och våra familjer”, underströk Bout.
Med svärd i hand, om så krävs. Arkhangelsk är döpt efter ärkeängeln Mikael – som ju ofta avbildas just med svärd i hand.
