De här arbetsförhållandena knäcker en människa om och om igen”, säger en barnskötare till mig på skolgården, en iskall vinterdag i Helsingfors. Hen berättar om hur den ständiga personalbristen på daghemmen gör jobbet tyngre. Kollegor går in i väggen, och för att bemöta bristen rekryteras tillfälliga vikarier – inhoppare – till daghem och förskolor.
I brist på utbildning och erfarenhet, men inte desperata nog för att ta jobb på mäkken, söker sig många unga till småbarnspedagogiken. Jag var en av dem. Under gymnasiet letade jag efter extrainkomster och hittade en annons från Seure, ett icke-vinstdrivande bemanningsbolag som hyr ut personal till bland annat småbarnspedagogik: ”Arbeta som inhoppare på svenskspråkiga daghem och skolor i huvudstadsregionen. / Vi uppmuntrar också dig, som inte har tidigare erfarenhet.”
Efter en kort Zoom-intervju och ett utdrag ur straffregistret var det dags för en två dagars skolning, där jag skulle lära mig allt för att kompensera min brist på erfarenhet. ”Skolningen” visade sig vara två dagar av obetalt arbete – att det skulle fungera som en utbildning var den ordinarie personalen inte medveten om. När skolningen var över fick jag tillgång till Seures app och kunde börja boka arbetspass på daghem och förskolor i Helsingfors. Plötsligt var jag dagistant – utan utbildning, utan erfarenhet, men med ansvar för små barn.
”Skolningen” visade sig vara två dagar av obetalt arbete – att det skulle fungera som en utbildning var den ordinarie personalen inte medveten om.
Skriande brist på behörig personal inom småbarnspedagogiken på svenska.” Så beskrev Svenska Yle situationen i juni 2024. Det ser inte ut att bli bättre – antalet behöriga lärare inom småbarnspedagogik minskar stadigt. Det lämnar djupa avtryck i daghemsverksamheten.
Tack vare Seures effektiva självbokningssystem kan en sjukledig dagistant bli ersatt av en ny inhoppare varje dag. För barnen innebär det en otrygg vardag, och för de fast anställda innebär det ständigt nya kollegor att instruera. Ofta händer det att vi är flera inhoppare på samma dagis – och ändå kan personalbrist uppstå. Under mina första arbetsturer som tonåring blev jag stundtals ensam med en grupp treåringar. Oavsett om det fanns tillräckligt med behörig personal på plats så måste vardagen rulla på.
Passiva. Oerfarna. Som att ha ett barn till att ta hand om. Så har jag hört inhoppare beskrivas i kafferummen. Frustrationen är förståelig. Inhoppare gör jobbet ännu svårare för dagistanterna – inhopparna saknar ofta grundläggande kunskaper om barnomsorg, känner inte till rutinerna och behöver ständigt vägledning. Det innebär att den ordinarie personalen, utöver sina egna arbetsuppgifter, måste handleda och korrigera vikarierna, samtidigt som de tar hand om barnen. Men felet ligger inte hos 18-åringar som aldrig bytt en blöja, utan i ett system som blivit beroende av tillfälliga vikarier. I ett samhälle som undervärderar småbarnspedagogik finns inga vinnare. Inte barnen, inte arbetarna, inte ens samhället. För när en av samhällets viktigaste byggstenar börjar vittra sönder, drabbar det oss alla.
