Andra pris i essätävlingen Sputnik gick i år till Esra Lillhannus för ”Takreflektioner”. Texten testar modigt essäformens gränser på ett självutlämnande och personligt sätt. Enligt juryn drivs essän av en både poetisk och politisk reflektion som kopplar ihop självet och världen i en kompakt helhet.
Jag stirrar på taket
Min kropp har vuxit fast och jag kan inte röra på mig, så jag stirrar på taket
En del av rummet, bara en förlängning av sängen jag ligger på
Som i sin tur växer upp ur golvet
Jag vet att jag måste orka, måste kämpa mig upp och börja leva
Men jag kan inte
Mina rötter har borrat sig djupt ner i sängens utmattningsjord
Den är inte närande men vad annat finns
I desperationens tid håller jag mig fast vid uppgivenheten och den håller fast vid mig Låter vågor av en depression jag borde ha fått hjälp med för länge sedan förankra mig vid den enda verklighet jag fortfarande erkänner
Den hopplösa verkligheten som är min
Bara gå ut och gå, säger de
Drick vatten, säger de
Ring en kompis, säger de
Vad skulle det väl hjälpa?
Det gör inte att jag hittar tillbaka till mitt liv
Ett vattenglas innehåller inte den framtid jag förlorat ur sikte
Jag stirrar på taket
Ovanför finns en himmel med moln som är fulla med gifter
En förlängning av en jord som är full av gifter
Gifter vi själva pumpar ut för vår själviskhets skull
som sätter himlen i brand och kokar bort haven
Och jag vill resa mig ur världens kosmiska utmattningssäng
Stiga upp och ta itu med allting
Göra rätt saker, dricka vatten och ringa en kompis och sortera min plast och cykla till skolan För vad annat kan man göra?
Vad annat har de sagt att man kan göra?
Vi lärde oss aldrig om depression om mentalvården om att göra sin röst hörd om att rösta i val om att spränga oljeledningar om att göra en skillnad
Vi lärde oss aldrig det
Det enda vi kan är att dricka vatten och sortera plast
Även om det inte hjälper
Vi lärde oss att våra egna val är avgörande och personliga
Drick ditt vatten och sortera din plast så kommer allting att bli bra
Det krävs bara att alla tänker så och dricker sitt vatten
Sorterar sin plast
Slutar köra bil och ringer sina kompisar
Som vi lärde oss
Strunt i samhället som landade dig där i sängen och eliten som bränner upp jorden runt dig Strunt i alla andra
Drick ditt vatten, sortera din plast, resten ordnar sig nog
Om du inte kommer upp ur sängen?
Då har du väl bara dig själv att skylla
Jag stirrar på taket
Orkar inte riva upp rötterna
Om jag gör det kommer jag behöva fatta beslut och vara verklig
Om jag inte gör det kommer jag ligga här för alltid
I desperationens tid kommer jag bli bara en del av rummet
Lämna dem alla
Låta dem sörja
För här inne i mitt privilegierade rum av tystnad och ensamhet spelar det ingen roll Jag klarar mig
Om jag inte stiger upp ur sängen
Inte spränger oljeledningen
Då sörjer andra delar av världen
Deras tårar av salt som förpestar jorden vi redan skövlade åt dem
Jag stannar i mitt eget rum
Vi stannar i vår egen värld
Ren luft, rent hav, varma vintrar som bara gör klimatet lättare att leva i
Ingenting nytt under solen
Inga katastrofala torkor eller fruktansvärda stormar eller brinnande skogar Vi ger upp, och det kostar nästan ingenting
Inte för oss
För mig
Jag sträcker mig efter vattenglaset, där jag stirrar i taket
Ge upp och dricka vatten, vad är skillnaden?
Bara hur man själv ser på saken?
När jag stirrar i taket, gör jag det med skuldkänslor eller inte?
Jag mår fortfarande inte bra nog att vara en riktig människa
Mina rötter kväver mig fortfarande här inne
Men om jag dricker vatten har jag åtminstone druckit tillräckligt
Mitt samvete är rent från plasten jag förde till återvinning
Och jag får tillstånd att ge upp
Ge upp i förvissning om att jag inte kunde ha gjort mer
För jag ger upp, om jag tror att vatten löser problemet
Att rötterna ger vika och jag kan resa mig om jag stiger upp och dricker vatten och går ut på en promenad
Jag ger upp om jag inte medger att problemet är större än så
Ger upp om jag vägrar tro på att de kunniga kan sina saker
Som säger Sök hjälp
Boka en psykologtid
Rösta vänster
Spräng en oljeledning
Jag ger upp när de kunniga säger och jag inte lyssnar
Inte orkar lyssna
Lättare att bara ligga i sängen och hoppas att vattenglaset ska räcka
Och om inte så kan jag åtminstone vara säker på att jag ”försökte”
Men att ”försöka” räcker inte har aldrig räckt kommer aldrig räcka
Jag vet det, där jag stirrar på taket
För det som gör en skillnad är inte litet
Ett vattenglas eller en plastsortering är inte vad som räddar mig
Jag kommer inte kunna lämna desperationens tid med mindre än att jag söker vård
Minskar arbetsbördan för att åtgärda burn-outen
Strukturerar om hela livet
Att resa sig ur utmattningssängen är inte någonting man gör bara en gång För hela rummet måste ändras på
Och allting utanför det
Varje liten ändring måste man resa sig ur sängen för
Varje steg mot hälsostationen och hem igen
Varje röst i valurnan
Jag stirrar på taket
Däruppe finns en himmel
Därute finns en jord
Och den är fruktansvärt vacker
Någonstans vandrar rådjuret jag en gång såg på en klippa
Någonstans brinner en skog
Någonstans ligger du i din säng med din oändliga hopplöshet
För dessa saker vill jag resa mig
Växa ifrån mitt rum
Det kommer ta tid
Och det slutar aldrig vara svårt
En oljeledning räcker inte för de måste alla sprängas och sprängas så ofta att de inte med vinst kan återuppbyggas av de företag som hellre ser vår planet brinna än ger upp sina kortsiktiga pengar Ett vattenglas, ett psykologbesök kommer inte att befria mig
En rödgrön röst kommer inte att rädda oss
Allt det måste göras om och om igen
Hundra miljoner gånger av alla tills någonting på riktigt händer
Det var det ingen som sa till oss
Men så är det
Det blir aldrig lättare
Essätävlingen Sputnik för unga i åldern 16–20 arrangeras av Ny Tids utgivarförening Tigern för att ge unga skribenter en verktyg och tillfälle att öva sig i att skriva analytiskt och reflekterande om världen, samhället och människan i lång form. Tävlingen ger också de unga en plattform att uttrycka sig på och en chans att göra sina röster hörda. De tre vinnaressäerna kommer alla att publiceras i Ny Tid under 2025 och öppet för alla att läsa på nytid.fi. Sputnik 2024 stöddes av Svenska kulturfonden, Gesellius fond och William Thurings stiftelse.
Illustration: Otto Donner
