Varje vecka hämtar jag The Economist från min postlåda och en gång per månad kommer Monthly Review. Jag läser dem nästan från pärm till pärm, trots att de står för mycket olika synsätt och värderingar. Med hjälp av The Economist kan jag följa hur den liberaldemokratiska kapitalistiska världseliten ser på världen. Monthly Review sätter mig in i dagens tongivande marxisters bidrag och debatter. Att just de här två magasinen blivit mina husorgan beror mest på att jag som nationalekonom – med specialisering på internationell ekonomi – försökt rannsaka vårt världsekonomiska system, som ju präglas av krig, kriser och katastrofer.
The Economist är konsekvent liberal; för fria marknader, demokrati och globalisering. Det har den varit sedan den grundades 1843 och propagerade för slopandet av de så kallade Corn Laws, som skyddade de brittiska spannmålsodlarna. Marx följde ivrigt The Economist, som enligt honom sammanfattade borgerskapets intressen. Idag täcker den världsekonomin, geopolitiken och teknologiutvecklingen på ett sätt som gör den till obligatorisk läsning för det ekonomiska och politiska toppskiktet. Bland annat Helsingin Sanomat brukar ofta ta upp teman som The Economist lyft fram.
Framför allt hänförs jag av de välgjorda tabellerna och graferna. Jag börjar ofta läsningen från slutet, där man kan få världsekonomins centrala data samlade på en sida. Jag kan räkna ut ett ”misery index” för 44 länder genom att addera arbetslöshetsgraden och inflationen och se hur hållbara statsfinanserna är genom att jämföra BNP-tillväxten med budgetbalansens saldo. Eller förundra mig över sambandet mellan bytesbalansen och valutakursen.
Annonsörerna i The Economist är lyxvaruproducenter, banker, konsultföretag, business schools och internationella organisationer. Annonserna för skatteplanering och skatteparadis har numera försvunnit.
Monthly Review uppger sig vara en oberoende socialistisk tidskrift, stringent marxistisk och antiimperialistisk. Den grundades 1949 med nationalekonomerna Paul Sweezy och Leo Huberman som chefredaktörer. I det första numret ingick en artikel av Albert Einstein med rubriken ”Why Socialism?” På 1960- och 1970-talen fick tidskriften en ledande ställning som analytiker av USA-imperialismen och befrielsekampen i Tredje världen. Den har utmärkt sig genom att kritiskt behandla många vänsterintellektuellas tendens att förtränga betydelsen av exploateringen av Syd och att överdramatisera avsaknaden av politiska friheter i länder som försökt bryta sig loss från västvärldens dominans.
Sedan 2006 är John Bellamy Foster chefredaktör, vilket medfört att Monthly Review i högre grad inriktat sig på marxistisk ekologi, antropocen och planerad avväxt. Ett annat centralt tema är det kalla krig som USA riktat mot Kina.
Tidskriften utkommer på flera språk – i Indien både på hindi och bengaliska. Den enda annonsören är Monthly Review Press, som ger ut böcker, bland annat Socialist Register, en ”årlig översikt över rörelser och idéer”. Under 2024 var temat A New Global Geometry?
I en tid som genomsyras av effektsökande mediebrus och maktlystna skrävlares åsiktsmatning är magasin av den typ som mina två husorgan representerar oumbärliga. De möjliggör delaktighet i två bubblor; om man så vill i två stora berättelser med rötter i upplysningstiden. The Economist står för den republikanska och liberala, första vänstern. Monthly Review har djupa rötter i den socialistiska och marxistiska, andra vänstern. Men tidskriftens analyser är viktiga för utformningen av en planetarisk och ekologisk, tredje vänster.
