Vad är djurpolitik och vilka problem finns med industrialiserad djurhållning i Finland? Genusvetaren och författaren Tiina Ollila vill lyfta fram ett perspektiv som utgår från djuren.
År 2024 ändrades de nationella näringsrekommendationerna; finländare rekommenderas idag att äta mindre rött kött och processerade köttprodukter än tidigare. Tidigare näringsrekommendationer förespråkade en diet i vilken köttmat var en central del, något som gjorde att vegetarianer eller veganer nekats, och på en del ställen ännu nekas, mat i offentliga inrättningar som exempelvis skolor. Enligt forskning äter finländare idag överlag för mycket rött kött. Det är oftast män som äter för mycket kött och som lider av sjukdomar relaterade till detta, men enligt forskningen äter finländska kvinnor också för mycket animaliska produkter. Ibland framställs broiler som ett mer hälsosamt alternativ, men där kvarstår en djuretisk problematik samt även en risk för sjukdomar.
Samtidigt som de nya näringsrekommendationerna tagits emot med blandade känslor har det öppnats en enorm anläggning för broilerproduktion i Österbotten och Finland har ingått nya exportavtal med Kina.
Feministisk forskning om den industrialiserade djurhållningen påvisar både problem vad det gäller djuretik och hälsoproblem som relaterar sig till köttätande och djurhållning. Tiina Ollila är författare och doktorand i genusvetenskap och arbetar med djurs rättigheter. Hon har i sitt arbete fokuserat på produktionsdjurs död, djurpolitik, språkbruk relaterat till djurhållning samt journalistiskt ansvar. Ollila har ett feministiskt perspektiv på djurfrågor; till exempel behandlar hon människors privilegierade ställning i förhållande till andra djur. Hennes bok Poliittiset eläimet (Politiska djur, 2023) har nyligen publicerats. Bokens syfte är att ge en översikt över den nuvarande djurrättssituationen i Finland och öppna upp för djurpolitiska perspektiv. Just nu arbetar Ollila tillsammans med forskaren Helinä Ääri på en fackbok om broilerkycklingar som utkommer våren 2026.
Sluten miljö
Ollilas egen forskning behandlar slakt i Finland från ett djurrättsperspektiv. Frågor om slakt är enligt henne relevanta inom genusvetenskap eftersom temat berör rättvisa, våld, makt och förtryck samt normkritik. Slakteribranschen är mansdominerad och arbetsfaserna har en arbetsdelning som är uppdelad efter kön. Veterinärer är oftare kvinnor medan de som arbetar i ladugården är män, berättar Ollila.
Hon säger att slakten är dold i samhället och att det här möjliggör exploateringen av produktionsdjur och en ökad köttkonsumtion, något som Carol J. Adams lyft fram inom den feministiska teorigren där frågor om djuretik diskuterats. Ollila ifrågasätter uttryck som ”human slakt”. Formuleringen om att slakt kan ske med respekt för djurs välbefinnande ger hon heller inte mycket för. Ollila, som själv gjort deltagande observation på slakterier i Finland, säger att slakteriet som plats präglas av slutenhet. Det är svårt för forskare och journalister att besöka dem. Det kan till och med vara svårt för veterinärstuderande att få praktikplats.
Hurudan är då situationen på finländska slakterier?
– Generellt kan jag av egen erfarenhet säga att slakterier hanterar djur som inte vill dö medan en del som är så sjuka att de dör på vägen till slakteriet eller på plats. Även om man försöker behandla djuren väl så måste de fösas fram, det är bråttom i produktionen, misstag händer och i vilket fall som helst befinner sig djuren i en ny och stressig situation där de kan känna lukten av blod från deras vänner.
Det har observerats utomlands (exempelvis i USA) att slakterier ofta sysselsätter migranter och papperslösa, till och med barn. Det är hårt arbete – både mentalt och fysiskt. Hur ser situationen ut i Finland för arbetare?
– Slakteriarbetet i Finland är bättre betalt och de anställdas villkor och arbetarskyddet är bättre ombesörjt än på många andra ställen. Det är förstås känt att arbetet är fysiskt krävande. Det vore viktigt att även i Finland studera hur stor del av arbetsstyrkan på slakterierna som har migrantbakgrund, om de anställda är nöjda med arbetet och om jobbet påverkar dem på andra sätt än fysiskt.
Ollila jämför Finland med Estland och USA och säger att arbetarna i Finland vanligen i högre grad är fackligt organiserade.. Hon säger också att situationen är annorlunda här jämfört med USA vad det gäller antalet papperslösa personer.
Storleken och antalet slakterier liksom personalomsättningen är även större i USA. Finländska köttproducenter, exempelvis Atria, har dock produktion även i Estland, och troligen finns det jobb med lägre löner på slakterier, som exempelvis för städare, säger Ollila. Arbetare med migrantbakgrund arbetar även på finska slakterier samt i början av produktionstadiet. Till exempel vid Snellman har 14 procent av arbetarna migrantbakgrund. Om detta skulle det behövas mer forskning.
Ollila ifrågasätter uttryck som ”human slakt”. Formuleringen om att slakt kan ske med respekt för djurs välbefinnande ger hon heller inte mycket för.
Djuren i fokus
Filosofen A.G. Holdier har kommit med ett – från djurrättsperspektiv sett – något kontroversiellt förslag. Hen menar att beslutsfattare bör utgå från ett antropocentriskt perspektiv i djurpolitiken. Man skulle alltså ställa människan i centrum. Bakgrunden till tanken är att även människor delas in i en hierarki, och alla människor har inte samma status, som till exempel medborgare som har vissa rättigheter i en stat medan andra människor inte har dessa rättigheter. Holdier föreslår att veganer och köttätare borde försöka hitta en gemensam grund.
Hen menar att konsekvenserna av slakteriarbete utgör en så stor skada för arbetarna och deras nära och kära i USA att politiskt beslutsfattande borde ta hänsyn till det här för att kunna skapa välbefinnande för människor, och därmed även för djur. Det har till exempel konstaterats att slakteriarbetare kan utveckla PITS (Perpetrator Trauma), en motsvarighet till posttraumatiskt stressyndrom, som kan drabba den som utför dödandet eller våldshandlingen. Holdier menar att en bransch som är skadlig (också) för människor inte bör stödjas ekonomiskt. Jag är nyfiken på hur Ollila förhåller sig till detta.
– I vissa frågor och upp till en viss gräns måste man argumentera med beslutsfattare utifrån andra argument än djuren själva, exempelvis hälsa, ekonomi eller miljö. Men jag vill personligen forska och tala specifikt om djur, inte genom att tala om de anställda. Jag försöker hålla djuret i centrum. Om det till exempel hävdas att slakterier är X eller Y, och sedan, säg, att X kan åtgärdas, så gör det ändå inte det bättre för djuren.
Situationen är, som redan påpekats, också avsevärt annorlunda i USA jämfört med Finland.
Även om det måste finnas många olika sätt att närma sig ett problem bör man enligt Ollila börja med djuret, alltså inte med ett antropocentriskt perspektiv så som Holdier föreslår. Frågor om var fokus bör ligga är en större diskussion där även intersektionell veganism bidrar med viktig analys om djurs och människors exploatering och hierarkisering.
Export till Kina
År 2024 öppnade en ny megafabrik i Österbotten för broilerproduktion. Sjukdomar och pandemier har varit ett globalt resultat av industriell djurproduktion, och ju fler djur som hålls instängda tillsammans desto större är risken. Författaren Jonathan Safran Foer skrev om detta redan innan Covid-19-pandemin i Eating Animals (2009) – en bok som fortfarande ger goda perspektiv på köttätande och industrialiserad djurhållning.
Finland har nyligen ingått ett avtal om finsk export av animaliska produkter till Kina. Hur kommer det nya avtalet om kycklingköttsexport till Kina att påverka Finland?
– Animaliska produkter exporteras även till andra länder, som Vietnam och Sydkorea. Problemet är att Finland, eller Jord- och skogsbruksministeriet, ser animaliska produkter som något som är värt att satsa på och det finns en vilja att exportera produkterna till andra sidan jorden. Även om köttkonsumtionen i Finland minskar kommer köttförädlingsanläggningarna att se till att produktionen inte minskar, och eftersom det finns många människor i Asien vill de öppna marknader där för kött och andra animaliska produkter.
– Det här är både etiskt och ekologiskt ohållbart.
Välfärdstvätt
I och med den nya och utvidgade exporten av animaliska produkter till Kina innebär produktionen en motsägelse; även om de finländska näringsrekommendationerna idag för finländare i högre grad förespråkar kost som innehåller mer grönsaker, sker investeringar i megafabriker inriktade på export. Denna typ av megafacilitet, med en extrem täthet vad gäller djur, för med sig en risk i form av sjukdomar, berättar Ollila.
– Det individuella värdet hos slaktkycklingar i Finland är noll eller mindre än noll. Kycklingarna behandlas som en jätteflock, vilket i sig är väldigt atypiskt för arten.
Ollila säger att finländare vanligen tror att sjukdomar inte uppkommer eller sprids här, men påpekar att år 2023 såg vi även här fågelinfluensa på finska pälsfarmer. Broilerproduktion är mycket riskabel eftersom djuren befinner sig i samma lokaler, praktiskt taget fast i varandra. En broilerkycklings liv har inget värde om infektionssjukdomar bryter ut, säger Ollila.
Slaktkycklingar föds upp i trängre förhållanden i Finland än på andra håll i Europa. Det här är ett sorgligt exempel på hur lite djur betyder och hur effektivt välfärdstvätt (welfare washing) lurar människor, säger Ollila.
Välfärdstvätt liknar enligt Ollila green– eller pinkwashing, alltså att på en retorisk nivå värna om miljövänlighet eller hbtqi+-frågor, men att i praktiken använda detta som ett marknadsföringstrick. Välfärdstvätt är relaterat till djurens välmående och döljer vardagens våldsamma praktiker inom djurproduktionen och drivs av marknadsföring och konkurrens. Som ett konkret exempel på detta ger Ollila djurskyddslagen, som trots att den kallas djurskyddslag tillåter pälsuppfödning, extremt trånga utrymmen inom slaktkycklingproduktion, att hålla grisar i bur och att kor lever inomhus.
Utmaningar och möjligheter
Att gå mot en mer växtbaserad produktion och konsumtion, vilket vore i enlighet med näringsrekommendationerna, kräver stora arbetsinsatser.
– Samtidigt som vi behöver bygga framtiden behöver vi också avveckla det gamla, det vill säga stödsystemet för djurproduktionen, vi måste styra investeringar annanstans, och lära människor att äta vegetarisk mat i storkök.
En mer växtbaserad kost skulle även inverka positivt på klimatförändringarna. I dagens läge är dock köttätande och vegetarisk mat polariserande teman i Finland, och ifall vegetarisk mat får företräde är reaktionerna starka, säger Ollila.
Hon tar det finska Marthaförbundet som exempel: beslutet om att bara servera vegetarisk mat på sina evenemang är progressivt och tidsenligt, men har skapat starka motreaktioner.
– Kanske kommer vissa att behöva ge upp några av sina välbekanta smakpreferenser och minska konsumtionen i allmänhet, men detta kan ersättas av nya nöjen och ett mer hållbart sätt att förhålla sig till oss själva, miljön och andra invånare på planeten.
– Att tala för djur går inte emot människors eller naturens intressen, snarare tvärtom.
Foto: Privat
