Utvecklingen i Helsingforsstadsdelen Busholmen belyser ett större dilemma i stadsutvecklingen: Hur skapar man täta, hållbara och moderna stadsdelar utan att tumma på människors välbefinnande?
Allt fler finländare söker sig till storstäderna. Befolkningen växer och på detta följer ett behov av nya bostäder, service, grönområden och fungerande kollektivtrafik. Nya stadsdelar växer fram i snabb takt och byggnaderna trängs allt tätare. Mitt bland alla utvidgningsprojekt väcks en viktig fråga: hur påverkas egentligen människors välmående av expansionen?
Just nu pågår omfattande byggprojekt i flera av landets storstäder. I Helsingfors handlar det om både helt nya bostadsområden som växer fram och om kompletteringsbyggen som ska ge plats åt fler invånare i redan etablerade kvarter. Med en prognos om 370 000 fler Helsingforsbor fram till år 2040 är bostadsfrågan mer på tapeten än någonsin. Stadsdelar som Busholmen och Fiskehamnen är exempel på stadsdelar som växer i snabb takt.
Att bygga tätt kan vara effektivt, men hur påverkar det människors vardag och välmående? Kritiker menar att den täta stadsstrukturen riskerar att tränga undan livskvalitet, grönska och utrymme för socialt liv. Stadsplanerare ställs inför en svår balansgång: att skapa en levande stad som både rymmer fler människor och samtidigt främjar invånarnas välmående.
Byggprojekt utan slut
Busholmen är ett tidigare hamn- och industriområde i Helsingfors som håller på att omvandlas till en av stadens mest tätbebyggda stadsdelar. Området, som en gång bestod av öarna Busholmen, Sandholmen, Uttern och Utterhällen, har med hjälp av 12 miljoner kubikmeter stenmassa – schaktade från bygget av Västmetron – förvandlats till ett av Helsingfors största byggprojekt. När allt står klart ska här finnas bostäder för uppemot 21 000 invånare. Stadens vision är tydlig: Busholmen ska integreras sömlöst med centrum och erbjuda en modern, tät och hållbar stadsmiljö.
Bakom den ambitiösa visionen finns en annan verklighet – en som flera invånare beskriver som påfrestande. Byggdamm, buller och ett nästan konstant pågående byggbrus har länge präglat vardagen i området. Medierna har rapporterat om missnöjda invånare som upplever att deras närmiljö saknar själ, att det byggs tätt, högt och hårt på bekostnad av natur, ljus och utsikt.
Kritiken mot Busholmen handlar inte bara om utsikten. Invånare lyfter fram bristen på grönområden, sittplatser och platser att andas – element som ofta glöms bort i ny byggnation. Kvarteren upplevs som dystra och kollektivtrafiken som överbelastad. Busholmens utveckling belyser därmed ett större dilemma i Helsingfors stadsutveckling: Hur skapar man täta, hållbara och moderna stadsdelar utan att tumma på människors välbefinnande?
Det handlar inte bara om arkitekturen i sig själv, hur vi upplever en stad är en multisensorisk upplevelse – och det är därför stadsplanering är superviktigt.
Enligt Arpiainen borde psykiskt välmående få en mer central plats i stadsutvecklingen.
Helhetsintrycket störs
Ellen Blomqvist, ekonomistuderande, flyttade till Busholmen i april och har lagt märke till byggkaoset som präglar området.
– Det påverkar helhetsintrycket väldigt mycket eftersom byggandet aldrig verkar ta slut, säger Blomqvist.
Hon beskriver hur husen står tätt packade, vilket skapar en känsla av instängdhet. Själv anser hon sig ha haft tur – hennes lägenhet ligger på sjunde våningen och har balkong mot innergården. Hade fönstren istället haft utsikt mot gränden utanför tror hon att upplevelsen varit betydligt sämre.
– Jag har tittat på lägenheter som har balkonger åt det hållet, och där känns det verkligen trångt – det kommer knappt in något dagsljus alls, säger Blomqvist
Glömd faktor?
Vi vet att arbete, relationer och livsstil påverkar vårt välmående. Men hur ofta funderar vi faktiskt på hur den fysiska stadsmiljöns inverkan på vår psykiska hälsa? I en tät, högljudd och snabbt föränderlig stadsdel som Busholmen blir frågan aktuell.
På Helsingfors stads hemsida uttrycks ambitionen att skapa hållbara stadsmiljöer genom god planläggning: fokus ligger på boendeproduktion, trafiklösningar, företagsmöjligheter och naturresurshushållning. Invånarnas psykiska välbefinnande nämns inte.
Laura Arpiainen, professor i hälso- och välbefinnandearkitektur vid Aalto-universitetet, menar att vi borde vidga perspektivet på hälsa och se välmående som en viktig byggsten i stadsplaneringen.
– Människor mår bättre i stadsmiljöer där de känner sig trygga och upplever en känsla av tillhörighet, säger Arpiainen
Hon påminner om att stadsplanering handlar om mer än att bygga nytt eller bygga om – det handlar om att skapa platser där människor kan må bra, trivas och känna tillhörighet. Det är där Arpiainen menar att den verkliga potentialen i stadsplanering ligger.
– Det handlar inte bara om arkitekturen i sig själv, hur vi upplever en stad är en multisensorisk upplevelse – och det är därför stadsplanering är superviktigt, säger hon.
Enligt Arpiainen borde psykiskt välmående få en mer central plats i stadsutvecklingen. Det är lika viktigt som det fysiska – bara mer osynligt.
– Det viktiga är att det finns fickor och ögonblick i stadsmiljön där man kan känna sig bra i sig själv. Det är sådana upplevelser vi arkitekter behöver skapa för människor, säger hon.
Ett område utan liv
Just dessa typer av upplevelser tycker Ellen Blomqvist ofta saknas på Busholmen. Hon upplever att det är tyst och ganska händelselöst, nästan som om folk undviker att vistas utanför hemmet.
– Jag vistas inte på Busholmen om jag inte är hemma. Det är för att jag tycker att det inte finns så mycket att göra här, säger Blomqvist.
Hon har inte hittat några särskilt inbjudande platser i sitt närområde. Mysiga caféer och uteserveringar lyser med sin frånvaro. Det mänskliga perspektivet, säger hon, känns bortglömt.
Trygghet, tillhörighet och kvalitet
Mia Haglund, stadsfullmäktigeledamot för Vänsterförbundet och tidigare ledamot i stadsmiljönämnden i Helsingfors, har arbetat med frågor som rör stadsutveckling, markanvändning och trafiklösningar i Helsingfors. Hon anser att trygghet, tydlighet i stadsbilden och god tillgång till grönområden är avgörande faktorer i stadsplaneringen.
– Det ska vara enkelt att ta sig fram och tydligt hur man navigerar, säger Haglund.
Hon betonar att parker och gröna ytor inte bara förbättrar luftkvaliteten, de gör också människor gladare och tryggare.
En växande stad – till vilket pris?
Byggboomen i Helsingfors är inte bara ett tecken på tillväxt – den är också ett stressmoment för många. Att snabbt trycka in bostäder för att möta efterfrågan riskerar att skapa städer där människor inte trivs.
– Byggboomen – att bara bygga mer och mer – borde granskas kritiskt, säger Arpiainen.
Hon varnar för att tättbebyggda områden, om de inte planeras med omsorg, kan påverka människors psykiska hälsa negativt. I värsta fall fokuserar stadsplaneringen mer på ekonomiska värden än på människor.
– Det handlar om att se människan – inte bara skatteunderlaget, understryker hon.
Blomqvist instämmer i att Busholmen känns mer experimentellt än hemtrevligt. Hon menar att den djärva arkitekturen, med starka färger och udda former, snarare väcker reaktioner än trivsel.
– Jag hade en kompis som kom till mig på besök och sa att det känns lite som en annan värld. Hon sade ‘Vad är det här för dystopi?’, säger Blomqvist.
Mia Haglund menar att det däremot är fullt möjligt att bygga tätt – men att det måste ske med kvalitet och eftertanke. Hon ser det ändå som nödvändigt för att möta stadens växande befolkning.
– Jag tycker inte att vi från stadens håll ska ha en attityd att människor inte får flytta hit, att vi stänger gränserna och det räcker med de invånare vi har, säger Haglund.
Om bostadsutbudet inte möter efterfrågan kan det leda till ökade bostadspriser och ökad segregation. Därför måste tät bebyggelse finnas på olika håll i staden, menar hon.
Mellan trivsel och framtid
Trots sina invändningar ser Blomqvist vissa fördelar med att bo på Busholmen. Hon uppskattar att området erbjuder ett visst lugn eftersom det är rätt folktomt och att hon lätt kan ta sig in till stan när hon vill hitta på något.
– Men det är möjligt att jag om något år vill flytta och testa på att bo i centrala Helsingfors. Just nu har jag precis flyttat hit och det här området fungerar ändå för mina behov, men min inställning kan ju förändras med tiden. Man vet aldrig, säger hon.
Busholmens framtid hänger fortfarande i luften. Det återstår att se om stadens ambitioner kan möta invånarnas behov – eller om området förblir ännu ett exempel på när tillväxt går före välmående.
Foto: Lev Karavanov/Alamy
