När en ny högerregering tillträdde i Finland år 2023 blev invandringsfrågan åter ett av politikens hetaste debattämnen. Med löften om hårdare tag kring migration och uppehållstillstånd tog en stramare invandringspolitik form. Plötsligt handlar diskussionen mer om restriktioner och kontroll än integration.
För många arbetskraftsinvandrare i Finland har arbetsmarknaden blivit nyckeln till att få och behålla ett uppehållstillstånd. Varje år lämnas tiotusentals arbetsrelaterade ansökningar in till Migrationsverket – av nyanlända, men också av personer som redan bott och arbetat i landet i flera år.
En av de invandrare som tagit sig in på arbetsmarknaden i Finland är Abdullah Al-Khuzaie, eller ”Abbi”, som kom till Finland som flykting från Irak 2015. Det nya livet var till en början fyllt av utmaningar: språket, klimatet och kulturen var främmande. Men Al-Khuzaie var fast besluten att bygga sitt liv här.
– I början kände jag mig inte hemma men med tiden blev Finland ett hem. Då jag började prata språket, hade skapat många kontakter och fått jobb, säger Al-Khuzaie.
Vägen dit var dock lång. Al-Khuzaie skickade tusentals jobbansökningar och förnyade sitt uppehållstillstånd gång på gång, utan någon stabil framtid i sikte.
– Ibland kände jag att det var min bakgrund som påverkade hur jag blev bemött, men trots det fortsatte jag att kämpa, säger han.
Till slut fick han jobb, inom byggbranschen och som städare: arbeten som var långt ifrån hans drömscenario – men ett nödvändigt steg för att klara av livet i det nya landet.
– Dessa arbeten kändes inte som jag. Men jag behövde jobba för att kunna leva, jag fick inget stöd någonstans ifrån, inte från FPA, inte från några socialarbetare, inte från någon, berättar han.
Från flykting till närvårdare
Efter flera år i lågavlönade och krävande jobb valde Al-Khuzaie att utbilda sig till närvårdare. 2022 tog han examen och i dag arbetar han på ett vårdhem i Raseborg.
– Det känns bra att göra ett arbete där man gör nytta varje dag, säger han.
Jobbet har gett honom både ekonomisk och personlig stabilitet. Han har köpt en bostad, skaffat bil och börjat planera för en framtid i Finland. Men trots detta är han långt ifrån säker på om han får stanna.
Den nya lagen är en del av en större utveckling där migrations-lagstiftningen steg för steg blivit striktare. Utrymmet för att göra individuella bedömningar krymper, något som enligt diskrimineringsombudsmannen är problematiskt.
Tre månader – annars risk för utvisning
Den 11 juni 2025 trädde en ny lag i kraft som drastiskt förändrat spelreglerna för arbetskraftsinvandrare. Den nya så kallade tremånadersregeln innebär att en person med arbetsrelaterat uppehållstillstånd som förlorar sitt jobb nu endast har tre månader på sig att hitta ett nytt – annars riskerar hen att bli utvisad. Regeringen menar att lagen syftar till att stärka kopplingen mellan sysselsättning och uppehållstillstånd. Kritiker varnar däremot för ökad osäkerhet bland de drabbade invandrarna.
En av dem som starkt kritiserar lagen är diskrimineringsombudsmannen. Enligt Elsa Korkman, sakkunnig vid myndigheten, matchar regeln inte hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut i Finland. Hon pekar på att arbetslöshetsperioder ofta är längre än tre månader och att det därmed är orimligt att kräva att någon hittar nytt jobb inom så kort tid.
– Diskrimineringsombudsmannen har därför föreslagit att riksdagens förvaltningsutskott ser över möjligheten att ge längre tid för att hitta ett nytt jobb, så att alla skulle ha en verklig möjlighet att söka arbete på nytt, säger Korkman.
Diskrimineringsombudsmannen har dessutom i sina utlåtanden rekommenderat att det alltid borde finnas möjlighet till övervägande från ett människorättsperspektiv. Korkman anser att man borde ta hänsyn till hur olika situationerna kan vara för olika människor.
”Det här skapar panik”
För Al-Khuzaie kom beskedet om hans fyra-åriga uppehållstillstånd nästan exakt ett år innan den nya lagen trädde i kraft. Först kände han lättnad – men snabbt byttes det till oro.
Att vara anställd och ha arbetsrelaterat uppehållstillstånd är inte längre en garanti för att få stanna. I takt med att reglerna skärps ökar pressen, även på dem som redan har etablerat sig.
– Jag är orolig för invandrare inom olika branscher och arbeten. Jag tycker synd om alla dem som drabbas av lagen, säger han.
Al-Khuzaie är aktiv i ett forum för invandrare på sociala medier. Där fylls flödet dagligen av människor som förlorat jobbet och försöker hitta nya innan tiden rinner ut.
– Vi gör ju ingen illa och majoriteten av oss vill ju bara betala skatter och fortsätta leva våra liv. Så den här lagändringen känns snarare som ett försök av regeringen att bli av med oss, säger Al-Khuzaie.
Elsa Korkman menar att tremånadersregeln är en del av en bredare politisk kursändring.
– Den nya lagen är en del av en större utveckling där migrationslagstiftningen steg för steg blivit striktare. Utrymmet för att göra individuella bedömningar krymper, något som enligt diskrimineringsombudsmannen är problematiskt, säger hon.
SFP försvarar tremånadersregeln
Ett av regeringspartierna bakom de nya förändringarna i utlänningslagen – däribland den omdiskuterade tremånadersregeln – är Svenska folkpartiet. Enligt partiets vice ordförande, Sandra Bergqvist, är det viktigt att förstå utgångsläget: tidigare har det inte funnits någon tydlig lagstiftning inom området, utan endast en praxis som tillämpats av Migrationsverket.
Hon lyfter fram att oklarheterna kring hur sysselsättningen ska kopplas till uppehållstillstånd för arbetsrelaterad invandring har skapat stor osäkerhet – något som nu, enligt henne, åtminstone delvis åtgärdats.
– Naturligtvis kan lagstiftningen göras ännu bättre, men förändringen måste ändå ses som en klar förbättring och förtydligande som stärker rättssäkerheten, säger Bergqvist.
Samtidigt pekar hon på att förändringen inte är likformig för alla. För vissa grupper – som särskilda experter och företagsledare – förlängs perioden för att hitta ett nytt jobb till sex månader, i stället för tre. Det är en lättnad som SFP aktivt har drivit, säger Bergqvist, och något partiet hoppas kunna utvidga till alla arbetskraftsinvandrare i framtiden.
Systemet stoppar snarare än stöttar
Al-Khuzaie upplever att invandrares möjligheter på arbetsmarknaden är begränsade. Det finns en tydlig förväntan på att kunna tre språk – finska, svenska och engelska – och diskriminering är inte ovanligt.
– Det känns som att vi invandrare endast är välkomna inom tre branscher: städning, byggarbete och inom vården, säger han.
Elsa Korkman betonar att diskriminering är ett allvarligt hinder för integration.
– För många utländska arbetstagare påverkas vägen i arbetslivet av diskriminering, säger hon.
”Man vet aldrig vad som händer”
Al-Khuzaie bor i Raseborg, talar svenska och har avlagt språkexamen. Han har jobb, bostad och en någorlunda stabil tillvaro – men känner att framtiden ändå är oviss.
– Man vet aldrig vad som kommer hända, det blir nya regler och det kommer nya lagar hela tiden, säger han.
Han drömmer om att studera vidare, men det skulle kunna innebära en period av arbetslöshet – något som med dagens lagstiftning riskerar att kosta honom hela hans tillvaro i Finland.
Al-Khuzaie tycker att tidsgränsen borde vara längre – dubbelt så lång, för att vara realistisk.
– Om jag skickar en ansökan tar det flera veckor innan ansökningstiden tar slut, sedan tar det tid för att få en intervju och sedan väntar man ännu på ett svar. Det där kan ta flera månader, hur skulle jag hinna få arbete under den tiden? Det är omöjligt. Ge sex månader istället, det är mycket bättre än tre, säger han.
– Ge oss bättre möjligheter, säger Al-Khuzaie.
Forskning visar att stöd fungerar
Elsa Korkman efterlyser en politik som ser individen bakom ansökan – och som kombinerar rättssäkerhet med mänskliga rättigheter. Hon lyfter särskilt fram forskning från Danmark som visar att anpassade stödåtgärder och investeringar i språkutbildning ger bättre resultat än hårdare regler.
– Ett mer humant och rättvist mottagande är positivt ur flera perspektiv, konstaterar Korkman.
Diskrimineringsombudsmannen har i flera utlåtanden hänvisat till den danska forskningen – som tydligt visar att stödinsatser inte bara är kostnadseffektiva, utan även avgörande för att människor ska kunna integreras på arbetsmarknaden.
– Det att man stöder migration på det här sättet är mer humant än dessa åtstramningar, säger hon.
Foto: Abdullah Al-Khuzaie
