Viirus uppsättning av George Orwells 1984 är avgjort minimalistisk: det är en entimmes monolog som ska turnera i skolor. Dramaturgi och regi handhas av Hanna Ryti, som har lång erfarenhet av barnteater. Skådespelaren Wilhelm Grotenfelt står på scenen och sköter även all teknik. Vilma Vantolas bärbara scenografi är överraskande fungerande i sin enkelhet, och byggs upp kring den i denna dystopi ständigt närvarande ”teleskärmen” som står både för underhållning, övervakning och propaganda.
Rytis dramatisering kruxar av alla de välkända vändningarna i romanen. Berättelsen följer huvudpersonen Winston – en grå tjänsteman på Sanningsministeriet – vars karriär som tankebrottsling inleds då han börjar skriva dagbok. Han träffar och förälskar sig i revolutionären Julia, som han till slut förråder under tortyr.
Viirus uppsättning kan inte kallas en modernisering. Grundhistorien är såpass intakt att dramatiseringen är rotad (fången?) i Orwells tidevarv. Däremot har Ryti slängt in en rik handfull av samtidsreferenser – från AI och KAJ till Trump och Orpo. Man kan fråga sig om det är nödvändigt, eller om den tilltänkta publiken skulle klara av att dra parallellerna själva. Däremot tillför dessa tillägg merparten av föreställningens humor, som kanske är välkommen i en skolanpassad uppsättning.
Vill man se en tyngdpunkt i Rytis dramatisering är det fokuset på hur språket bidrar till att auktoritarianismen stärker sitt grepp om människan. Parallellerna till dagens värld är naturligtvis slående.
Samtidigt sätter både Orwell och Ryti fingret på en oroväckande mänsklig tendens: hur lätt vi förmår oss själva att tro på uttalanden som är uppenbar gallimatias.
Föreställningen har fått blandade recensioner. Arbetarbladets Topi Lappalainen (12.9) berömmer Rytis pedagogiska grepp och uppsättningens värde som folkbildning. HBL:s recensent Dante Löfmarck (18.9) sablar däremot ner monologen som ”övertydlig”. Jag förstår Löfmarcks kritik, men skulle gärna höra hur han anser att man ska göra Orwell subtil. Det är också skäl att ta i beaktande målgruppen: föreställningen är anpassad för skolelever.
Viirus version av 1984 bjuder inte på någon spännande nytolkning, men är en kompetent introduktion av verket för en ung publik, och ett imponerande väl fungerande nedkok av berättelsen. Däremot hade föreställningen vunnit på ett regigrepp som hade gett Grotenfelt lite mer andrum. I den intensiva takt som regin anlägger blir det också en del överspel. Ett lugnare tempo hade gett mer kraft åt de emotionella explosionerna – och kanske gett publiken mer utrymme för egen kontemplation i stället för vissa övertydligheter.
Teater Viirus: 1984. Baserad på George Orwells roman. Regi & dramaturgi: Hanna Ryti. Översättning: Kaisa Lundán. På scenen: Wilhelm Grotenfelt. Scenografi, rekvisita: Vilma Vantola. Föreställningen ges enstaka gånger på Viirus fram till 2.12, och kan bokas för turnéföreställningar.
Foto: Mitro Härkönen
