När jag i förra numret av Ny Tid riktade kritik mot Vänsterförbundet gav det upphov till diskussion och även kritik mot tidningen. Ny Tids politiska linje är demokratiskt socialistisk, och den är helt oavhängig av partier. Genom vår journalistik och opinionsbildning strävar vi till en bättre värld – och en bättre vänsterrörelse. Detta inbegriper också kritik av vänsterpartierna då vi tycker att de kunde göra bättre ifrån sig.
Vilket leder oss till landets största vänsterparti, SDP. Socialdemokraterna visade tänderna under Sanna Marins ledning. Trots diverse pandemier, krig och Centern drev regeringen igenom betydelsefulla reformer för landets bildning, arbetsvillkor, löner och klimatet. Efter att Marin hoppade av och högersossen Antti Lindtman tog över rodret för SDP har det varit annat ljud i skällan.
SDP gav i praktiken sin välsignelse till regeringen Orpos nedskärningar 2023, godkände gränslagen och nyligen den så kallade skuldbromsen. I Helsingfors har partiet motsatt sig miljözoner i trafiken, samt röstat för en höjning av HRT:s biljettpriser i kollektivtrafiken med 3,1 procent – och har förbundit sig att successivt höja dem fram till 2029.
Utan ett starkt SDP har vänstern i Finland ingen chans.
Efter SDP:s och Vänsterförbundets utmärkta kommunalvalsresultat i Helsingfors talades det om en möjlig rödgrön koalition. Förhoppningarna kom på skam då Helsingin Sanomat avslöjade att partiledningen aktivt försökte hitta en viceborgmästare som företrädde partiets högerfalang (vilket till slut lyckades), och att fullmäktigegruppens ordförande Eveliina Heinäluoma hade uppmanat partiets aktiva att inte tala om rödgrönt samarbete. Heinäluoma har förvisso sagt att det rört sig om ett missförstånd, men otvivelaktigt ekar högerns politik allt högre också ur flera SDP:ares munnar. Joona Räsänen, som nyligen i en stort uppslagen intervju i Helsingin Sanomat förkunnade att SDP utlovar fler nedskärningar i finländarnas service om sossarna kommer till makten, har det väl förspänt för finansministerposten efter riksdagsvalet 2027. Då har nämligen SDP flörtat så mycket med Samlingspartiet att en blåröd regering nästan är oundviklig.
Vänsterförbundet blev det enda riksdagspartiet som röstade mot skuldbromsen – en antiparlamentarisk uppgörelse som bakbinder våra folkvalda i åratal framöver och i lag cementerar högerns nedskärningspolitik. Representanter för både SDP och De Gröna har sedermera kverulerat om hur ett godkännande var det enda sättet att få plats i nästa regering och att ”överenskommelsen ännu kan omförhandlas”.
Att framtiden för Finlands välfärdsstat görs till kohandel om regeringsmedverkan av landets största vänsterparti ger tyvärr – tillsammans med listan ovan – oroväckande signaler. Många inom partiets vänsterfalang har kritiserat flertalet av den nuvarande SDP-ledningens beslut – bland annat Matias Mäkynen som intervjuas på sid 28 i denna tidning. Partiet och hela vänstern står inför ett dilemma. Utan ett starkt SDP har vänstern i Finland ingen chans. Men lika illa är det om ett starkt SDP innebär att partiet flörtar så långt högerut att det upphör att vara ett vänsterparti.
Texten publicerades i Ny Tid 10/25, 11.11.2025
