”Gillar du Södergran?”
På en hemmafest i Tavastehus öppnar den aspirerande rockmusikern Antti (Pyry Kähkönen) dörren till ett rum där den skygga Suvi (Rita Behm) sitter ensam och bläddrar i en diktbok.
Dörren visar sig vara locket till Pandoras ask som bara inte går att stänga.
Ungdomarna blir kära och flyttar ihop, de hänger sig åt sin passion och musiken. Suvi skriver egna låtar och sjunger i Anttis band. Snart är en solokarriär ett faktum.
Men hennes framgång blir ett slag mot Anttis självkänsla.
Det dröjer inte länge innan Suvi Vaahtera alias Summer Maple lanseras internationellt. Vips flyttar hon till New
York medan Antti ”blir kvar vid sin läst”, bitter, sårad – och fortfarande kär.
De var rätt för varandra, menar Suvi, men de träffades vid fel tidpunkt.
Snart kommer den duktiga Elisa (Mimosa Willamo) in i Anttis liv. Hon äger en radhustrea som hon sparat till alldeles på egen hand. Elisa har så bråttom att hon gifter sig med en man som uppenbarligen älskar en annan. För henne blir Antti ”fel person vid rätt tidpunkt”.
Början av Oskari Sipolas filmatisering av Juha Itkonens prisbelönta roman för tankarna till Claes Olssons Akvariekärlek. Men det är en helt annan historia. Efter att Anttis band splittras får filmen en oväntad riktning. Antti dyker djupt in i sina känslor, Rita gör en sorts comeback och jag följer med förvecklingarna med andan i halsen.
Ibland känns det ändå som att filmen är överlastad med scener som påminner om musikvideor
Filmen bjuder på en massa litterära referenser: W.H.Auden, Edith Södergran, Arto Melleri, men balansen mellan citaten och huvudpersonernas dialog saknas.
Med miljöskildringen och de vardagliga detaljerna är det lite si och så. USA är bara ett fantasilandskap. Tavastehus och Helsingfors är jordnära, dock inte helt trovärdiga. Flera gånger undrar jag vad Antti egentligen lever på.
Hans änkling till pappa (Aimo Räsänen) fungerar mest som en påminnelse om ungdomens ouppfyllda drömmar samt som en källa till klichéaktiga repliker i stil med: ”Varje dag utan kärlek är bortslösad.”
Itkonens roman publicerades år 2005 men filmen kom först i år. Den kan ge upphov till olika allusioner. Då Antti sitter ensam med ett vinglas och en pillerburk kan jag inte låta bli att undra om det är salig Miki Liukkonen som Behm en gång varit förlovad med som spökar här.
Låt mig älska mer är rockstjärnan Behms filmdebut som bådar gott för framtiden. Visst finns här personkemi, intensivt skådespeleri, och äkta vemod. Kähkönen är en värdig motspelare till Behm. De bär upp filmen på sina axlar. Willamo övertygar som den försmådda hustrun som verkar äldre än hon är. Kanske beror det på att huvudpersonerna ibland beter sig som tonåringar? I vilket fall som helst finns här många känsloladdade scener som etsar sig i minnet.
Låt mig älska mer/ Anna minun
rakastaa enemmän. Drama. 102 min.
Finland, 2025. Regi och manus: Oskari Sipola, efter en roman av Juha Itkonen. Foto: Peter Leichner.
I rollerna: Rita Behm, Pyry Kähkönen, Mimosa Willamo, Aimo Räsänen.
