Sputnik, Tigern rf.:s essätävling för unga, hade i år temat Krig och fred. Dorothea Wikströms vinnande bidrag är enligt juryn en stark text som lyfter viktiga frågor och fokuserar på en aspekt av krigets natur som sällan lyfts fram – de ungas upplevelse och insikt. Essän står ut på grund av sin vinkling och sin mogna argumentering för vikten av att unga ges större möjlighet att påverka i fredsfrågor.
Tänk dig att du har huvudet fullt av idéer som kan rädda liv och skapa en mer fredlig värld – men innan du ens har hunnit öppna munnen blir du avfärdad, dömd och tystad. Precis så är situationen för oss unga vid fredssamtal i dag. Våra åsikter respekteras inte och våra tankar värderas inte. Vi kanske får delta i mindre, lokala ungdomsråd som i praktiken saknar makt, men när det kommer till kritan och man ser på de större fredsprocesserna har vi inget att säga till om.
Ungdomar måste därför tas på större allvar i fredsbyggandet och ges en mer självklar plats runt det internationella bordet. Våra röster ska inte bara höras, utan ha verklig betydelse. Vi har en betydande roll i att skapa, men framförallt i att bevara freden. Unga människor bör av den anledningen ges verkligt inflytande i fredsprocesser, mer än bara symboliskt deltagande. Varför är det så viktigt, kanske ni undrar?
Ungdomar påverkas otroligt mycket av krigen, mer än man kan tänka sig. Det är våra skolor som stängs, det är vi som tvingas dö vid fronten och det är våra framtidsdrömmar som krossas framför ögonen på oss. Vi är framtiden och krig är därför förödande och måste få ett slut.
De människor som upplevt krigen vet exakt vad de innebär, ofta bättre än världens makthavare som ser konflikterna utifrån. Många av dessa ungdomar skulle antagligen ha bra och nyskapande idéer om de bara fick rätt forum att uttrycka dem, och om någon uppriktigt skulle lyssna. Om vi unga påverkas så mycket av krigen, är det då inte logiskt att vi ska få vara med och arbeta för förändring och fred?
Ett nytt mönster bör inkludera ungdomar, och vi borde spela en större roll än vi gör i dag. Jag skulle vilja säga att just unga människor är en av hörnstenarna. Om vi är med på noterna blir freden också mer hållbar. Vi är kreativa och har många idéer som inte får gå till spillo genom att vuxna inte lyssnar. Det är också just vi ungdomar som ska leva och ansvara för freden som byggs upp när det äldre gardet faller bort.
Nedlåtande reaktioner
Några av de viktigaste fredsbyggarna som främjat försoning har kommit just från konfliktdrabbade områden. De har tagit saken i egna händer, exempelvis Leymah Gbowee, som grundade en kvinnorörelse som sedan bidrog till avslutandet av andra liberianska inbördeskriget 2003. Om vi låter flera röster likt denna höras i ordnade sammanhang med lägre tröskel, tror jag att många nytänkande insikter skulle framföras.
Gbowee lyckades faktiskt göra skillnad med sin organisation, men andra engagerade ungdomar som försökt ha verklig påverkan har ofta mött kritik. Ett tydligt exempel på detta är Malala Yousafzai från Pakistan. Hon var bara 15 år gammal när hon blev skjuten i huvudet av talibaner just för att hon vågade tala öppet och kämpa för flickors rätt till utbildning. Hon fick senare Nobels fredspris, men har ändå kallats ”för ung” eller ”naiv” av kritiker.
Berättelser som denna hittas inte bara i länder långt bort, utan närmare än vi tror. Greta- Thunberg startade 2018 sin skolstrejk för klimatet (”Fridays for Future”) och fick med många ungdomar i sin kampanj. Hon har talat i FN, EU-parlamentet och inför världsledare samt inspirerat miljontals unga att kämpa mot klimatförändringen. Trots detta har hon ofta beskrivits som barnslig, okunnig och till och med hysterisk.
Jag vet inte hur dessa ungdomar, brinnande av engagemang, skulle ha bemötts om de varit äldre, men jag tror inte omvärlden skulle varit lika snabb och frispråkig med sin kritik.
Alla lever inte i händelsernas centrum, men vi påverkas på ett helt annat sätt. Vi matas varje dag med bilder, videor och nyheter från krigsdrabbade områden och krigshandlingarna blir bara värre och värre. Den omänskliga behandlingen av både civilbefolkningen och soldater är skrämmande. I egenskap av ung person kan jag ärligt säga att vi håller på att bedövas. Empatin försvinner sakta men säkert – och med den viljan till förändring. Vi ser helt enkelt inget ljus i tunneln, och det är farligt. Innan vi vet ordet av är vi själva lika skoningslösa som krigsförbrytarna.
Under tonåren genomgår vi en intensiv period av utveckling psykiskt, socialt och fysiskt och det är under denna period vi formar vår identitet och våra värderingar. Hur ser världen ut om 20 år, om våldet normaliseras och vi formas till själviska och grymma egoister redan från ung ålder? Det är verkligen ingen värld jag vill leva i, men det är fortfarande en värld vi kan förändra!
Äkta intresse för politik
En fördom många vuxna har om oss unga är att vi inte bryr oss om världsfrågor och samhällsangelägenheter. Detta stämmer dock inte alls överens med verkligheten. Jag kan såklart inte tala för alla ungdomar, men det finns otroligt många som är intresserade och engagerade inom just dessa ämnen.
Ta ungdomsparlamentet som exempel. Ungdomsparlamentet ordnas varje år av finlands riksdag och samlar 200 tonåringar från hela landet där de får prova på en dag som riksdagsledamot. Jag deltog själv 2024 och detta öppnade faktiskt mina ögon. Jag såg hur mycket framtiden oroade deltagarna, jag såg ett äkta intresse för politik och hörde många kloka tankar som på riktigt skulle kunna göra skillnad. Vi som växer upp nu har en potential som inte får gå förlorad bara på grund av vår ålder.
Den yngre generationen påverkas i hög grad av krigen, men det är inte bara synd om oss. Jag tror att det föds en strävan till förändring ur hemskheterna. Vi tänker friare än den äldre generationen, vi vågar tänka utanför boxen och bryta gamla mönster. De gamla mönstren fungerar helt klart inte och för att bygga en tryggare värld krävs det att vi utformar nya modeller för konfliktlösning och förebyggande av krig.
Ett nytt mönster bör inkludera ungdomar, och vi borde spela en större roll än vi gör i dag. Jag skulle vilja säga att just unga människor är en av hörnstenarna. Om vi är med på noterna blir freden också mer hållbar. Vi är kreativa och har många idéer som inte får gå till spillo genom att vuxna inte lyssnar. Det är också just vi ungdomar som ska leva och ansvara för freden som byggs upp när det äldre gardet faller bort. Hur ska vi kunna bevara en fred vi själva inte fått vara med och skapa?
Den yngre generationen behärskar även en helt ny komponent som kan användas effektivt vid fredsbyggande: sociala medier. Vi representerar en helt ny typ av generation. Vi är de första som växer upp med AI som hjälpmedel, vi är de första som i princip föds med telefonen i handen, och de första som bygger helt virtuella gemenskaper över nations och språkgränserna. Riskerna med sociala medier är allmänt kända, och man bör vara försiktig där ute. Vi får ändå inte glömma bort att vi kan använda dessa för att sprida försoning och skapa samhörighet med människor som vi normalt sett aldrig ens skulle veta att existerar. Om vi gör sociala medier till vårt verktyg, kan vi mobilisera människor bakom budskapet om att välja fred framför konflikt på ett banbrytande sätt och på riktigt reformera världsläget. Denna omställning kan inte göras utan oss unga, och just därför är det avgörande att vi deltar aktivt även i den här delen av fredsarbetet.
Jag säger inte att alla fredsprocesser ska utföras av unga, absolut inte. Men det jag vädjar om är att våra röster ska tas mera på allvar och att våra perspektiv få ta plats. För tro mig, en bättre fred byggs inte genom att alla tycker lika, utan genom att många olika röster hörs och möts.
Ungdomsråd behövs
Jag är inte ensam om att tro på den yngre generationens potential. FN:s säkerhetsråd har genom resolution 2250 (9.12.2015) erkänt ungas roll i förebyggandet och lösandet av konflikter. I resolutionen uppmanas också medlemsstaterna att skapa mekanismer så att unga kan medverka meningsfullt i fredsprocesser och beslutsfattande både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Detta är första gången ungdomar inte endast framställs som offer, utan även som viktiga aktörer inom fredsarbete. FN grundades just för att skapa en hållbar fred, och att FN fastslår vår position på det här sättet borde säga någonting om hur viktigt det är att framtidens röster, vilket vi är, får vara med och påverka vid konfliktlösning.
För att detta ska bli verklighet borde ett permanent ungdomsråd knutet till exempelvis FN skapas. Rådet skulle bestå av ungdomar med olika bakgrund, även från konfliktområden, och fungera som rådgivande part vid internationella fredssamtal. Ungdomsrådet skulle dessutom hålla egna möten där teman som de brinner för tas upp. Ämnena behöver nödvändigtvis inte heller handla enbart om fred, utan kan omfatta andra frågor som påverkar framtiden, som klimat, utbildning och mänskliga rättigheter. Ett sådant rådgivande ungdomsråd skulle inte bara vara värdefullt för beslutsfattarna, utan även ge de unga rösterna verkligt inflytande och delaktighet.
Jag vet vad du kanske tänker nu: ”Unga saknar erfarenhet och förstår inte komplexiteten i fredsprocesser” eller så har det som skrivits hittills bekräftat din uppfattning om att vi är naiva och inte kan begripa stora ämnen som krig och fred. Det är just det som är problemet. De vuxna har fördomar och har bestämt sin åsikt gällande oss redan på förhand och detta måste ändras på.
Erfarenhet kommer inte bara med ålder, utan genom upplevelser och lärdomar. Vem har större erfarenhet av krig än de som tvingats lämna sitt hem, förlorat sin familj eller sett sin mammas mördare i ögonen? Låt dessa ungdomar tala, och låt dem inte bara göra sin röst hörd, lyssna också! Bjud in dem till samtal, för någonstans bland deras ord finns med stor sannolikhet idéer som ingen tänkt på eller som ingen vågat uttala. De som lever i ständig oro och misär, ser kanske andra lösningar och utvägar ur konflikter än de som endast ser striderna utifrån.
Mångfald av röster
Politiker diskuterar fram och tillbaka, men allt för ofta verkar det handla om egen vinning framom att skapa en hållbar fred. Om vi unga skulle tas in i debatten, om så bara på ett hörn, tror jag att detta skulle förändras. Om beslutsfattarna hörde de utsattas röster och lyssnade uppriktigt, skulle kanske deras inställning förändras och målet bli tydligare: fred på riktigt.
Jag säger inte att alla fredsprocesser ska utföras av unga, absolut inte. Men det jag vädjar om är att våra röster ska tas mera på allvar och att våra perspektiv få ta plats. För tro mig, en bättre fred byggs inte genom att alla tycker lika, utan genom att många olika röster hörs och möts.
Det här förändras inte över en natt, och är inte en lätt fråga, för i så fall skulle vi redan leva i en stabil fred. Men till er vuxna vill jag säga: vi behöver bli hörda, vi behöver få förtroende och vi behöver bli delaktiga. En fred som byggs utan unga är helt enkelt ingen fred som består, och därför måste vi ges en plats där freden formas!
Essätävlingen Sputnik ordnades första gången 2022, och har grundats av Tigern dels för att ge unga skribenter en verktyg och tillfälle att öva sig i att skriva analytiskt och reflekterande om världen, samhället och människan i lång form. Tävlingen ger också de unga en plattform att uttrycka sig på och en chans att göra sina röster hörda. Alla vinnaressäerna läggs upp för allmänheten att läsa på nytid.fi under 2026.
