Varför besökte både Gud och Djävulen den lilla isländska köpingen Ísafjör∂ur under en hektisk sommarvecka för hundra år sen? Var det för att där hade samlats hundra präster för en stor manifestation mot folklig vidskepelse och för en modern, förnuftig kristendom? Drog prästerna till sig det övernaturliga som hattifnattar attraherar elektricitet? Eller hade befolkningen försyndat sig värre än andra? I sin magnifika roman Naturlagarna (sprudlande översatt av John Swedenmark) har Eíríkur Örn Nor∂dahl inget svar på frågan. Han nöjer sig med att skildra prästmötet – som aldrig blev av – och dess katastrofala följder.
Naturlagarna myllrar av människor och händelser. Den arbetar med hela den realistiska romanens apparat – ett förord där den fiktive berättaren redogör för källmaterialet, överväganden om sannolikhet och trovärdighet, kunskap om världen som manas fram. Men resultatet blir en vild skröna där allting vacklar. Att som läsare dyka in i dess värld är en överdådig njutning. Allt är mer eller mindre obegripligt. Som berättaren säger: ”Vi tror och därför är det vanvettigt.”
Av de två som drar i händelsernas trådar gör Gud det blekare intrycket. Han dyker upp och åstadkommer bibliskt urmodiga katastrofer: efter ett jordskred som dödar många människor sätter han eld på sånt som finns kvar. Annars gruffar han uppe på berget och utsänder en oändlig godhet som alla kan känna fastän den tjänar absolut ingenting till.
Djävulen är en modernare man. Han kommer ur ingenstans, den nye företagaren Bjartur Abbadon som tar över den bankrutterade köpingens hela näringsliv och gör alla arbetslösa genom att ersätta dem med outtröttliga kloner av en enda arbetare. Att befolkningen är så hjälplös har kanske delvis att göra med att bara två av köpingens innevånare nånsin är nyktra. Alla andra är, trots att förbudslag råder, kroniskt fulla på rödvin, hembränt, hårvatten, rödsprit, lugnande medel – allt duger. Så har det alltid varit.
Det slutar med katastrof. När köpingens samlade befolkning i sin desperation över alla olyckor samlas i ett väldigt fylleslag slår Gud till. En dörr öppnar sig och de sugs på ett ögonblick ned i helvetet. Vad de upplever där och hur det sen går får man också veta. De enda som räddas är dignitärerna som befinner sig på en storslagen middag hos Djävulen. Under hans ledning visionerar de entusiastiskt om en modern framtid – lika realistiskt som helvetiskt vet vi som kommit senare. Men värden får ett oväntat öde.
Och ja, så är Naturlagarna också en kärleksroman. Prästerna leds av Islands yngste, vackraste och motvilligaste ärkebiskop Jón Hallvar∂sson. Knappt har han anlänt så förälskar han sig handlöst och besvarat i butiksflickan Engilrá∂ Ragnarsdotter. Ska han lyckas undgå sin myndiga fru och finna lyckan? Det visar sig.
Egentligen är det otroligt att Eírikur Örn Nor∂dahl lyckas hålla ihop sin fantastiska berättelse och balansera mellan djupaste tragik och dråpligaste humor. Och att han kan integrera den existentiella problematiken så sömlöst i alla dessa handfasta händelser. Att inte läsa Naturlagarna skulle vara ett misstag.
Eírikur Örn Nor∂dahl:
Naturlagarna.
Översättning: John Swedenmark.
Rámus förlag, 2025.
