Paavo Teittinens bok om utnyttjande i arbetslivet väckte stor uppmärksamhet när den kom ut förra hösten. I fackförbunden är man väl förtrogen med fenomenet, och nu slipar man fram olika sätt att bredda samarbetet för att sätta stopp för missförhållandena.
Paavo Teittinen beskriver i Pitkä vuoro. Kuinka moderni orjuus juurtui Suomeen (Sv: Den långa arbetsturen. Hur det moderna slaveriet slog rot i Finland , se recension i Ny Tid 1/2026) ett mycket utbrett utnyttjande i arbetslivet. I de flesta fall har det drabbat utländsk arbetskraft och ofta har offren lämnats ensam med sin sak. Polisen, rättsväsendet och arbetsskyddet har i många år varit medvetna om missförhållandena, men mycket lite har gjorts för att åstadkomma förändring. Intresseorganisationerna gör vad de kan, men har små resurser att röra sig med. Arbetsskyddet har i sin tur bristande befogenheter. Vad gäller polisen och rättsväsendet påtalar Teittinen att det inte har funnits någon större vilja att ta itu med frågan.
Facken har däremot aktivt rutit till när oegentligheter har upptäckts. Ett exempel är Turja Lehtonen, vice ordförande i Industrifacket, som kommenterade uppdagandet av olägenheter på Meyer-varvet i Åbo i höstas. En mängd ukrainska arbetare saknade arbetstillstånd och 18 arbetare hade inte fått lön för övertiden som de arbetat eller inte fått någon ersättning alls för vissa arbetstimmar. Lehtonen krävde att varven ska ställa högre krav på sina underleverantörer.
Regeringen Orpo har lagt fram ett lagförslag om att kriminalisera ocker och grovt ocker i arbetslivet. Fackförbunden har applåderat förslaget, men lyfter fram att det behövs ännu fler åtgärder. En kriminalisering av lönedumpning lyfts ofta fram i detta sammanhang som helt avgörande. Det är visserligen olagligt att betala ut löner till personer som omfattas av ett kollektivavtal på en nivå som ligger under minimi, men en regelrätt kriminalisering av underbetalning finns ännu inte inskriven i den finländska lagstiftningen. Däremot existerar nu ett EU-direktiv om minimilöner (se Lea Strangs artikel på s 24–25).
Bevisen finns på bordet
Riikka Vasama arbetar på Industrifackets enhet för arbetskraft med utländsk bakgrund. Hon säger att det som kommer fram i Teittinens bok inte blev någon överraskning.
– Vi har märkt det här en längre tid och känt en stor oro över det. Inom primärproduktionen, som jord- och skogsbruk och bärplockningen, har detta varit vanligt förekommande under de senaste åren eftersom arbetet där är så osynligt; arbetet görs på landsbygden, på egen hand eller i små grupper, i skogen.
– Vi har försökt föra fram olägenheterna och jag är glad att diskussionen breddats. Nu har alla bevis lagts på borden och det finns inte längre ett behov att påtala att det här faktiskt är något som existerar.
Toni Malmström har lång erfarenhet av byggbranschen. Han har själv arbetat inom byggindustrin innan han blev anställd av Byggnadsförbundet och jobbar nu inom samma typ av enhet som Vasama arbetar för. Under de åtta år han varit verksam i Byggnadsförbundet har det arbetsrelaterade utnyttjandet varit ett problem och några stora förbättringar ser han inte att skulle ha skett.
– Brottslingarnas metoder utvecklas i takt med att vi försöker komma åt den här saken, säger Malmström.
Varför har detta kunnat pågå så länge i så många branscher?
Risken att bli fast är liten, säger Riikka Vasama. Och blir man fast är risken att bestraffas för det nästan obefintlig. Oärliga företag frestas att ägna sig åt otillåtna metoder.
Det är något som Malmström också för fram. Inom byggbranschen är det ganska lätt att som nytt företag få in foten, trots att man inte har någon koll på lagstiftningen. Då är det mycket skumt som kan ske.
En annan bidragande orsak är att det är svårt att övervaka de stora helheterna och kedjorna som projekten utgör eftersom man jobbar i korta perioder på olika ställen och att få tag i folk är inte helt enkelt. Det är dessutom ett fält som förändras hela tiden vilket gör det lättare att dölja utnyttjandet, säger Malmström.
Problemet är ändå att det är få fall som framskrider så långt som till domar i en rättegång. Därför vore det viktigt att satsa på övervakningen och att identifiera problemen redan i ett tidigt skede.
Bra men inte tillräckligt
Malmström ställer sig försiktigt positiv till Orpo-regeringens lagförslag om grovt bedrägeri. Han lyfter fram möjligheten att sanktionera företag som ägnar sig åt underbetalning. Om en aktör i nuläget inte betalar ut skälig lön är det enda straffet att de kan tvingas betala lönerna i efterhand.
– Problemet är ändå att det är få fall som framskrider så långt som till domar i en rättegång. Därför vore det viktigt att satsa på övervakningen och att identifiera problemen redan i ett tidigt skede. Det bästa vore att man den vägen skulle komma åt problemet så att det inte skulle finnas så många som utsätts för utnyttjandet. Detta skulle också spara resurser för polisen.
Problemet med övervakningen i dagens läge är att Arbetarskyddet saknar de befogenheter som skulle krävas för att ingripa på ett sätt som har konsekvenser, genom sanktioner.
– Om ett företag inte bestraffas för att det bara betalar ut hälften av lönerna, då tycks det nog vara fritt fram för sådan här typ av brottslighet.
Företag utnyttjar medvetet bristen på rättsliga konsekvenser. Ett exempel: idag är det i de allra flesta fall ett brott att låta bli att ha någon typ av arbetstidsuppföljning. När ett företag låter bli att göra en sådan för att på det sättet täcka över oegentliga arbetsvillkor borde det leda till böter för dem, säger Malmström.
Vasama håller med om att lagförslaget är ett steg i rätt riktning, men det är inte alls tillräckligt, inskärper hon; det kommer inte att lösa grundproblemen. Utöver en strängare strafflagstiftning behöver arbetarskyddsmyndigheten ges möjlighet att använda tillräckligt strikta och effektiva administrativa sanktioner, så att missförhållanden kan åtgärdas redan i ett tidigt skede utan att behöva gå via en straffprocess som ofta är både långsam och belastande.
Medlemskap i facket viktigt
Vasama betonar även att det inte bara är strafflagen som behöver åtgärdas. Man måste tänka över och beakta offrets position, säger hon. De utländska arbetarna i Finland hör mera sällan till facket än finländska arbetstagare, de saknar ofta kunskap om sina rättigheter och om att det ens finns något sådant som kollektivavtal. Ofta finns det inte ens en förståelse för att samma regler som gäller de andra arbetarna också omfattar dem, det finns en tendens att de själva anser sig vara ”andra klassens arbetstagare”.
– Och så finns det rädsla. Misstron mot myndigheterna gör det svårt för dessa arbetstagare att ta upp problemen. Också facken har svårt att vinna deras tillit, många kommer från länder där det kan vara livsfarligt att engagera sig fackligt.
Både Malmström och Vasama påtalar hur utmanade det är att få utländska arbetstagare att gå med i facket: det handlar om utlänsk arbetskraft som kanske inte är bekanta med hur facken fungerar och det finns människor som i sina hemländer inte ens skulle lita på polisen och där det kan vara livsfarligt att engagera sig fackligt. Att bygga upp förtroende med ett sådant utgångsläge är svårt både för myndigheterna och fackförbunden i Finland.
– Människor måste förstå att det inte är myndigheterna som kommer att driva på att du får din lön utbetald. Om du inte tillhör facket måste du själv göra rättssak av det. Som medlem i facket kan du däremot få hjälp, också i ett svårt fall. Här på vår enhet har vi löst många tiotal fall. Och vi behöver inte ens alltid gå via domstolen. Vi har bra kontakter till entreprenörerna på byggarbetsplatserna. Tillsammans kan vi ofta komma åt olägenheterna som ofta har med långa beställarkedjor att göra, säger Malmström.
– Visserligen är det våra egna medlemmar vi främst engagerar oss för men om det finns en större grupp som behöver hjälp kan vi ställa upp.
Tilliten undergrävs
Riikka Vasama framhåller att arbetstagarens rädsla sitter djupt och att den inte bara handlar om jobbet utan det gäller den egna livssituationen i stort. Regeringens åtgärder under de senaste åren får stora konsekvenser, bland annat den skärpta utlänningslagen som gör att drömmen om ett permanent uppehållstillstånd blir allt svårare att uppnå. Tilliten till samhället och dess institutioner urgröps ännu mer när det inte finns några framtidsutsikter i landet för en själv och familjen.
– Det är svårt att drömma om en tillvaro i Finland när man oroar sig att bli uppsagd om man tar upp olägenheter på jobbet och sedan kan bli utvisad ur landet. Det är helt enkelt en risk som få vågar ta. Det skulle alltså behövas ändringar som leder till att arbetare faktiskt kan försvara sina rättigheter.
En person som fallit offer för arbetsrelaterat utnyttjande kan i nuläget ansöka om förlängt uppehållstillstånd. Enligt Vasama är detta inte tillräckligt, bland annat för att förlängningen bara gäller en kort period.
– Förutom att offrens möjlighet att stanna i Finland behöver stärkas är en viktig del av problematiken också deras utsikter att få jobb i framtiden. Man behöver satsa på att den här gruppen, som kanske inte har kunskap om samhället eller de nätverk som behövs, ska få stöd i sitt arbetssökande. Det är ju därför de har kommit till Finland, för att jobba, det måste de kunna få göra också.
Fackets ansvar
Vad kan facken själva göra?
Toni Malmström framhåller att Byggnadsförbundet redan i början av 2010-talet införde ett skattenummerregister för att bekämpa utnyttjandet; alla på arbetsplatsen måste ha ett skattenummer.
Byggnadsförbundets enhet för arbetskraft med utländsk bakgrund har initierats relativt nyligen och på så sätt har det skjutits till mer resurser för att upptäcka utnyttjandet där det sker och få bukt med det men också att föra en dialog om ansvar med byggherrar och byggbolag.
– Vi löser problem som egentligen hör till polisens domäner men våra medlemmar anser att Byggnadsförbundet ska ta tag i de här ärendena som ingen annan lyckas komma till rätta med, säger Toni Malmström.
Också inom Industrifacket har en liknande enhet grundats för att förmedla information och uppmuntra arbetstagare att gå med i facket. Egentligen är det inte bara arbetsrelaterat utnyttjande som enheten ska ägna sig åt; grundtanken är att göra utländska arbetares röster hörda för att lyfta fram viktiga frågor som berör dem i arbetslivet. Men nu har det ändå varit så att problemen med utnyttjande svalt en stor del av resurserna.
Vasama nämner att man också utvecklat en app, Teollisuusliitto heter den, som är tillgänglig på många språk som ska sprida information om kollektivavtal och rättigheter inom Industriförbundets branscher. En sådan app är särskilt viktig med tanke på att branscherna som bevakas är sådana där det är svårt att på vanligt vis närma sig arbetstagarna för att uppmana dem att gå med i facket, de finns ”överallt och ingenstans”, som Vasama säger med hänvisning till arbetet som försiggår i skogar och på åkrar.
– Avsikten är att göra informationen tillgänglig och begriplig. Det gäller saker som många inte har koll på, som semesterersättning eller söndagstillägg. Många gånger kan det hända att inte ens arbetsgivarna vet hur detta fungerar.
Liksom Malmström betonar Vasama vikten av samarbete med andra aktörer. Facket samarbetar med myndigheter och andra intressenter. Vasama påpekar att det exempelvis vore en god idé om myndigheterna som en del av informationspaketet till som nyanlända också gästarbetare också informera om fackförbunden och kollektivavtalen. I nuläget är det i många fall så att de utländska arbetstagarna hör om facket via bekanta. Det här vore ett led i att tillsammans skapa en grund för en etisk arbetskraftsinvandring.
Facket vill också vara med och ge sin syn på hur lagstiftningens utformande i framtiden. Mycket av jobbet har handlat om att släcka bränder som verkar finnas i oändliga antal, men vi vill också satsa på påverkansarbete.
Väcka talan
– En otroligt oroväckande sak är att det finns många fall där en arbetstagare vet att kollektivavtalen och lagen inte följs men hen låter oss ändå inte driva sin sak av rädsla för att bli uppsagd. För att kunna föra fallet framåt behöver vi i nuläget personens fullmakt att göra det, säger Riikka Vasama.
Också Paavo Teittinen beskriver i sin bok svårigheten för en enskild person att gå till polisen med sitt ärende om det är så att arbetsgivaren utsätter hen för hot, exempelvis att uppehållstillståndet inte förlängs. För närvarande diskuteras som ett möjligt steg vidare att fackförbunden kunde få befogenheter att väcka talan för arbetstagarnas räkning. Ett fackförbund kan i dagens läge bara bistå med hjälp om den enskilda arbetstagaren själv tagit kontakt med myndigheterna, men de kan inte göra det själva.
– Alltför ofta befinner vi oss i en situation där våra medlemmar inte vågar gå vidare med sin sak. Och vi har många gånger sett att när arbetstagaren sedan gör det så blir hen uppsagd.
I en sådan situation har fackförbunden blivit tvungna att avstå från sin möjlighet att agera. Genom att kunna väcka talan själva kunde de däremot agera för en större grupp arbetstagare och bevaka deras rättigheter utan att en enskild person behöver bli exponerad, säger Vasama.
– På det sättet kunde vi på en mycket bredare front se till att kollektivavtalen följs och vara med och utforma ett rättvist företagande. För inte är det så att vi är emot företagarna. Tvärt om. Våra medlemmar vill ju att det går bra för företagarna. Och vi vill vara med och garantera att företag som bryter mot reglerna städas bort från marknaden.
Foto: Antti Hyvärinen, Jukka Nissinen
