Utan krusiduller men med yttersta finess. Så görs Norsk Barneblad, Nordens äldsta tidskrift för barn. Den ges ut på minoritetsspråk och har utkommit oavbrutet sedan 1800-talet. Tidskriften har genomgått många metamorfoser men ursprungstanken är lika aktuell än idag.
Norsk Barneblads upphovsman Kristen Stalleland ville 1887 hitta ett sätt att sprida kunskap om det språk som norrmännen valt att tala i stället för danskan. I dag talas nynorska av mellan 10 och 15 procent av befolkningen.
Eftersom språket inte varit annat än en talspråklig form av norska var det viktigt att befästa den skriftliga formen. Stalleland valde barn som målgrupp.
I dag utkommer Norsk Barneblad elva gånger i året med en upplaga på cirka 4 000 exemplar. Tidskriften kan prenumereras hem men når också skolor där nynorskan är stark eller det finns föreningar kopplade till nynorskan. Det gör att tidskriften stöder språket både i hemmet och i skolan.
Effekten blir flerfaldig. Skolbarnen får läsa nynorska, som är ett obligatoriskt undervisningsämne, men också om teman som intresserar dem. Dessutom har Norsk Barneblad fått status som belöning i skolan. Den som är klar med uppgifterna kan få läsa under återstoden av lektionen.
Nana Rise-Lynum. Foto: Kim Malmberg
Kulturbärande tidskrift
Nynorsk lever och utvecklas. Enligt definitionen är nynorsk en skriftspråklig variation av språket norska, precis på samma sätt som bokmål är en annan. Nynorsk ska motstå samma press från engelskan som andra språk. Men att få barnen att läsa nynorsk utanför lektionerna är ingen självklarhet. Därför är det avgörande att tidskriften kan användas i skolorna.
Norsk Barneblad präglas av ett enkelt och precist språk som skapar språkbilder och går rakt på sak. Det är enligt redaktören Nana Rise-Lynum något som blivit ett stilgrepp som ligger naturligt för henne.
I puffen för senaste utgåvan skriver Norsk Barneblad på Facebook:
”Lengst nord på kloden ligg ei frosen vinterverd. Trass i kulda lever det både menneske og dyr her. Eit -lite stykke av dette er den norske øya Svalbard. Arktis er land- og havområda som ligg rundt Nordpolen …
… Kongen av Arktis er isbjørnen. I eventyra til inuittane er han kalla «Pihoqahiak» – den evige vandrar. Isbjørnen er alltid på veg, på leit etter mat i den aude isen.”
– När jag startade för 26 år sedan så kunde jag inte skriva kort. Men jag hade en bra språkvårdare som lärde mig. Nu försöker jag skriva som jag skulle uttrycka mig muntligt. När du är klar så läs texten för dig själv. Lyssna, kan du sätta punkt någonstans? Gör det i så fall, säger Rise.
Jag har absolut ingen idé om vad barn vill läsa om, säger hon. Jag utgår ifrån vad som intresserar mig själv. Jag vill lita på deras förmåga att låta sig fångas. Så jag väljer ett tema och börjar jobba på det. Jag skriver för lilla Nana, tio år. Det har fungerat bra.
Litar på barnen
Tydligheten är avgörande. Det handlar inte om att barn inte kan ta till sig information eller svårare ord. Men det är viktigt att barn inte ska missförstå.
Frågar man barnen vad de vill läsa om är svaret oftast mer djur och natur. Både utdöda och nu levande sådana.
– Dinosaurier och mammutar går alltid hem. Barn är så nyfikna.
Rise säger att hon aldrig försökt tänka i banor av vad barn vill läsa om. Man kan inte göra sig till om man ska få deras intresse.
– Jag har absolut ingen idé om vad barn vill läsa om, säger hon. Jag utgår ifrån vad som intresserar mig själv. Jag vill lita på deras förmåga att låta sig fångas. Så jag väljer ett tema och börjar jobba på det. Jag skriver för lilla Nana, tio år. Det har fungerat bra.
I dag är Norsk Barneblad starkt faktabaserad och varje nummer har ett huvudtema. Så har det inte alltid varit, men det här har blivit hennes metod.
Rise börjar med att välja tema, sedan läser hon på, hittar infallsvinklar och skriver och beställer artiklar. När hon kommit en bit på vägen börjar hon och formgivaren Aina Griffin bygga nästa nummer. Artiklar väljs ut, kastas i papperskorgen eller skrivs om. De väljer fotografier, tänker ut illustrationer och bygger en stomme. Sakta växer helheten fram.
Skapar estetisk helhet
I ett temanummer om blod kan man skriva om blodsband, om blåblodiga människor, om sjukt blod och blod som helar eller om blod som mat. Kring numret kan man också skapa en lärarvägledning som kan användas i skolundervisningen.
En viktig byggsten i Norsk Barneblad är användningen av illustrationer. En illustration innehåller massvis av information som gör att man kan få mycket sagt på en liten yta. De fångar barnens intresse. Att koka ner så mycket information i en enda illustration tar inte mindre tid än att skriva många texter, men det förbättrar möjligheten att nå fram till barnen samtidigt som sidantalet kan hållas inom budget.
Norsk Barneblad är som en lektion i god journalistisk formgivning. Tydliga och talande rubriker, många element som gör att man kan ta till sig mycket utan att läsa artiklarna. Tidskriften är destillerad ur lång erfarenhet och med tanke på att väcka intresse. Ju fler ingångar man kan skapa, desto fler kan man intressera.
– Vi tänker mycket på hur det ser ut rent estetiskt. Det är väldigt viktigt med många bra och tydliga illustrationer, vi delar upp innehållet i faktalådor, skapar tidslinjer, jobbar mycket med ingresserna, brödtexten delas upp i korta stycken, mellanrubrikerna ska väcka intresse, säger Rise.
Språkligt föredöme
I det senaste numret som handlar om Arktis kan man läsa om det amerikanska intresset för området, om vilken miljökatastrof valfångsten blev när Europa fick upp ögonen för valolja, hur isbjörnen inte längre kan ta sig fram. I detta nummer medverkar en gästredaktör, Maria Philippa Rossi som är bosatt på Svalbard. På det sättet fick Rise in både expertis och lokal närvaro.
Men Rossi skriver på bokmål, så hennes texter översattes. Det här är också en av Norsk Barneblads kännetecken. Alla texter ska vara skrivna på nynorska. Rise tar emot texter, bearbetar dem och översätter när det behövs.
– Jag vill att barnen ska kunna läsa sitt modersmål eller att de som talar bokmål ska bli bekanta med nynorsk. Det språk vi valt är modernt, jag undviker alla arkaiska och gammalmodiga uttryck. Språket ska kännas uppdaterat och relevant, säger Rise, som själv är hemma från Vestlandet där nynorskan är stark.
Men hur skapar man journalistik för barn?
– Jag har inte en aning. Jag tänker inte alls på det, säger Nana Rise. Men det är viktigt att barn får journalistiska produkter som är trovärdiga och öppnar världen för dem.
När Rise tillträdde upplevde hon Norsk Barnblad som slumpmässig i sin linje och litet tråkig.
Svar på de stora frågorna
Hon säger ändå att det är viktigt att tidningen också innehåller sådant som inte är tematiskt bundet.
I varje nummer finns en nynorsk språkspalt. I Arktisnumret får man lära sig det språkliga ursprunget för Svalbard.
Annat fast material är recept, en seriestripp, ett kviss och givetvis innehåller Norsk Barnblad även vitsar – på nynorska:
Kva kallar vi eit par i Sør-Korea som er superforelska?
”Seoul-mate”
Man kan också få svar på viktiga frågor:
”Korleis kjennest det ut å vere forelska?”
”Kvifor synest vi det er så pinleg å vise tissen til andre?”
”Kvifor veks det hår på kroppen?”
”Kvifor kyssar vi?”
Nästa år fyller Norsk Barneblad 140 år. Det gör den till en av de äldsta barntidningarna i världen. Då är Nana Rise sannolikt inte med längre. En ny redaktör inleder sitt arbete i mars. Rise kvarstår en tid till. Det handlar inte om att svartsjukt bevaka den innehållsmässiga linjen utan om att hjälpa den nya redaktören Frida Pernille Mikkelsen att komma i gång.
För även om tidskriften är genomarbetad och prenumerantskaran är stabil så är ekonomin ett ständigt orosmoment. Det är här som Rises erfarenhet behövs. Tidskriften utges av en förening, men det är redaktören som bär huvudansvaret för ekonomin som är sårbar, även i Norge. Prenumerationsintäkterna täcker bara en del av kostnaderna, resten fås in via bidrag, främst från det norska Kulturrådet. Ekonomin lever från år till år och precis som i Finland blir distributionspriserna högre samtidigt som distributionen försämras.
Rise har prövat på att göra tidskriften i digital form. Men det lyckades inte alls. Det digitala mediet kräver andra visuella grepp och intresserar lite. Så pappersutgåvan förblir det viktiga. Barn får i lugn och ro öva sig att läsa, ta in information och roas via en produkt som inte distraherar. Lärarna får ett stöd i undervisningen.
När Rise slutar går även formgivaren Aina Griffin. De vill båda ge arbetsro åt den nya redaktören och ge henne en möjlighet att bygga upp den tidskrift som hon kan göra i samarbete med andra människor på det sätt som passar henne och barnen. Norsk Barneblad navigerar mot 150-årsjubileet på samma enkla premisser som alltid – att skapa intresse för nynorskan och väcka intresse hos barn.
Foto: Kim Malmberg
Illustrationer: Norsk Barneblad
