Om man utgår ifrån FN-stadgan om suveräna staters okränkbara rätt strider USA:s och Israels anfall mot Iran mot den, men det gör också Irans attacker mot amerikanska mål i andra länder, säger professor Teivo Teivainen. Ändå anser han att det är en överdrift att säga att hela det internationella rättssystemet håller på att kollapsa.
I sina kommentarer uttrycker sig Teivo Teivainen, professor i världspolitik vid Helsingfors universitet, ofta måleriskt. Eller vad sägs om ”förskönande realism”, på finska ”sievistelevä realismi” för att beskriva den finländska utrikespolitiken i förhållande till pågående kriser?
Uttrycket lanserade Teivainen i samband med Gullranda-samtalen i fjol. I juni var attackerna mot Iran, ”tolvdagarskriget”, ett hett samtalsämne. Det var uppenbart att Iran var försvagat. Men ingalunda tillintetgjort. Det blev klart när USA och Israel inledde ett gemensamt militärt angrepp mot Iran.
Kriget har gått in i sin fjärde vecka när Teivainen ställer upp för en intervju för Ny Tid.
Ramen för intervjun kunde knappast vara mera avlägsen från det pågående våldet. Marssolen är nådig och lyser med full kraft över det kuperade natursköna landskapet. Sjön nedanför huset är inte helt isfri. Men nästan varje fönster bjuder på en utsikt över vattnet.
Därför är det kanske inte så konstigt att Teivainen svarar som han gör när jag frågar om han någonsin hemfaller till vanmakt när han i sitt jobb betraktar världen.
– Nej, det gör jag inte. Jag kommenterar inte så mycket vad som är bra och vad som är dåligt. Jag är mer intresserad av att komma underfund med orsakerna och vad det hela leder till.
Olja och gas
Rädslan för att Hormuzsundet skulle stängas helt och hållet handlar i hög grad om olja och gas. Stigande oljepriser pekar på att mycket i grunden handlar om just tillgången till fossila bränslen och ett stort beroende av dem.
Att olja och gas spelat en så stor roll i kriget kunde ju ses som en paradox efter alla uppgifter om hur alternativ energi har utvecklats.
Eller är det så att världen egentligen inte slipper beroendet av olja och gas?
– Snarare ser man ju att man måste göra sig kvitt beroendet. Alla vet att tillgångarna till olja och gas kommer att sina, också i arabländerna är man medveten om detta, säger Teivo Teivainen.
Men än så länge är vi inte där.
En strävan efter att få större kontroll över oljetillgångarna sägs ha varit ett av president Donald Trumps mål i kriget, låt vara att han i början hävdade att Iran utvecklar kärnvapen. Iran har hållit fast vid att landet inte har för avsikt att utveckla kärnvapen utan att man utvecklar kärnenergi för fredligt bruk.
Efter att också kärnvapenmyndigheten IAEA kommit med ett utlåtande som stöder Irans påstående har argumentet om kärnvapen tonats ned. Därför är det allt mer oklart vad angriparna, i synnerhet USA, egentligen vill åstadkomma. Det har också spekulerats i om det kommande mellanvalet i den amerikanska kongressen i november fick Trumpadministrationen att tro – eller åtminstone att chansa – på att en militär seger i Iran kunde förbättra republikanernas möjligheter att bibehålla majoriteten i båda kamrarna.
– En svängning behöver inte nödvändigtvis betyda ett byte av kongressledamöter. Det är möjligt att en ändring kan åstadkommas också på så sätt att vissa kritiska republikaner inte längre stöder Trump lika starkt som förr när det gäller USA:s militära stöd till Israel, säger Teivainen.
Han stöder sig på forskningsresultat som säger att det finns en generationsklyfta bland amerikanerna. Yngre väljare ställer sig mer skeptiska till kriget än äldre.
– Det kan också hända att en förändring kommer först med tiden. Frågan är om Israel i framtiden kan räkna med ett lika starkt stöd från USA som man har idag.
Enligt färska opinionssiffror är stödet för Trumps Iran-politik bland MAGA-anhängarna fulla 100 procent. Trots kriget i Iran och trots att Trump inför presidentvalet lovade att inte leda USA in i ett nytt krig.
Därför är det möjligt att republikanerna lyckas behålla sin majoritet både i senaten och i representanthuset i den amerikanska kongressen.
Israel såg sin chans
Fortfarande handlar det ändå mest om gissningar när det gäller orsakerna till att USA gick till anfall mot Iran. I början av kriget misstänkte man att det förutom kärnvapen handlade om att Donald Trump ville flytta fokus bort från sig själv och de för honom prekära avslöjanden i dokumenten i den så kallade Epstein-affären.
Teivainen tror att Epstein-affären kan ha varit en av flera bidragande orsaker men inte den enda avgörande för beslutet. När det gäller Israel förelåg det också misstankar om kriget var en avledningsmanöver av premiärminister Benjamin Netanyahu. Om han inte lyckas befästa sin ställning i det kommande israeliska parlamentsvalet löper han fortfarande risken att ställas inför domstol för misstänkta brott.
Netanyahu har ändå ett brett stöd bland israelerna för kriget mot Iran. Iran har i decennier betraktats som Israels ärkefiende.
– Man kan inte förneka att uttalanden som iranska ledare har kommit med under årens lopp har inneburit ett hot mot Israels existens som självständig stat. Därför är det lättare att förstå de argument som Israel har, säger Teivainen.
Men han nämner också en rad andra faktorer som kan ha påverkat både USA:s och Israels beslut om att inleda bombningarna av mål i Iran.
– Under anfallet i juni i fjol var det uppenbart att Iran var svagare än förr. Israel ser kanske också en bättre möjlighet just nu att ta sig an Iran. Nu har USA en president som det har varit lättare att få att gå med och stöda Israel. I framtiden är möjligheterna kanske sämre, så det gäller att utnyttja möjligheterna så länge de finns.
Israel agerar mer logiskt än USA i det här fallet, tillägger han.
Det är tydligt att både Israel och Iran leds av personer med lång erfarenhet och att bägge kan uppvisa en betydande effektivitet i sitt agerande. USA styrs av mer oerfarna personer, lite amatörmässigt, säger Teivainen.
Kriget har spillt över till Libanon där Israel verkar ha som mål att upprätta en buffertzon mot sin egen gräns. Det är ett förödande krig som har hamnat lite i skymundan på grund av att den största uppmärksamheten riktats mot Iran.
Det kan också hända att en förändring kommer först med tiden. Frågan är om Israel i framtiden kan räkna med ett lika starkt stöd från USA som man har idag.
Självförsvar?
I skrivande stund pågår någon form av försök för att åstadkomma ett slut på kriget. Enligt nyhetskällor har initiativet kommit från arabstaterna i området som har varit i kontakt med Iran. Dessa ska sedan ha signalerat åt Trumpadministrationen att Iran eventuellt kunde tänka sig att bänka sig vid förhandlingsbordet.
Iran har avvisat allt uppgifter om möten – men envisa rykten om att Pakistan erbjudit sig stå värd för samtal mellan USA och Iran fortsätter att florera. Både USA och Iran har ställt hårda villkor. Dessutom har Iran tagit avstånd från USA:s förhandlare i kärnprogramfrågan i den förhandlingsrunda som avbröts när USA och Israel anföll i Iran innan förhandlingarna var slutförda.
Om man ser till FN:s grundstadga är USA:s och Israels angrepp på Iran i strid med internationell rätt. En suverän stat har rätt att försvara sig mot angrepp utifrån. Men dagens krigföring gör situationen knepig. USA har redan för länge sedan hävdat att rätten att utföra vad de kallar förebyggande attacker mot presumtiva hot från fientligt sinnade länder är en del av självförsvaret.
När Iran anfalls av USA och vill försvara sig handlar det om en liknande argumentering. Man vill hävda att anfall riktas mot fiendemål – amerikanska och brittiska baser – i andra länder i Mellanöstern i självförsvar. Men när en amerikansk bas i Qatar eller Bahrain utsätts för angrepp så innebär det väl också att dessa länders territorium kränks, Teivo Teivainen?
– Ett renodlat självförsvar kunde man kanske kalla det om det inte skulle finnas någonting annat än amerikansk personal där. Men det kan man inte garantera, det kan ju finnas annat än amerikanskt material och andra personer än amerikaner i tjänst där också.
Ingen kollaps att vänta
Innebär inte det här att det internationella rättssystemet hamnar i gungning – och kanske kollapsar – när man börjar tolka självförsvar på det här sättet?
– Om man utgår ifrån FN-stadgan om suveräna staters okränkbara rätt så strider USA:s och Israels anfall mot Iran mot den. Det gör också Irans attacker mot amerikanska mål i andra länder. Men att påstå att hela det internationella rättssystemet är nära en total kollaps är överdrivet. Visst är självständiga staters rättigheter en del av det – men de utgör inte hela avtalssystemet. Mycket av det fungerar ännu, handel och utbyte av tjänster, till exempel.
Dessutom är det egentligen ingenting nytt att suveräna staters integritet utmanas av USA.
– Det är först när sådant kommer närmare som man i Finland kvicknar till. Ta Grönland, till exempel. Då blev problemet påtagligt också för oss, påminner Teivainen.
Han har svårt att se att andra stater i Mellanöstern – arabstaterna – skulle slå sig samman med Israel och USA i enad front mot Iran, trots att Iran svarat på de amerikanska anfallen med att bomba amerikanska mål i andra stater i regionen.
För Finland har det varit ett balanserande mellan olika synsätt.
– En slags förskönande realism kan man väl kalla Finlands sätt att hantera kriget.
Missar Irans roll
För Iran är USA entydigt fienden och det verkar arabländerna förstå.
– Så har det varit redan länge. Det iranska stödet till organisationer som Hamas och Hizbollah handlar mest om att Iran har sett sig omkring i området och lierat sig med andra som också motsätter sig USA. Det handlar inte om vem som är sunni och vem som är shia, säger Teivo Teivainen.
Han understryker att indelningen i shia- och sunnimuslimer ofta tillmäts en alltför stor betydelse. I högre grad handlar det om att Iran hör till de länder som betraktar sig som en gammal kultur och en gammal stormakt.
– Västvärlden känner förstås till Greklands och Romarrikets storhetstider. Men Persien är inte lika bekant, kanske också för att tidigare provinser i det persiska riket – Turkmenistan, Tadzjikistan och andra –stan-länder införlivades med öst. Därför har man i synnerhet i Finland lite missat att se Irans geopolitiska roll i världspolitiken.
USA packar pinalerna?
Irans uttalade mål har varit att vara en ledande nation i området också i modern tid. Detta har betraktats med oro av länder som Saudiarabien som också har eftersträvat ett större inflytande. Det har fått dessa länder att närma sig – eller åtminstone inte söka konfrontation – med USA och Israel. Tidvis har kritiken i USA varit rätt högljudd när det gäller landets relation med Saudiarabien men den har tystats ner.
Ett gemensamt intresse hos flera länder i området – och i USA och Europa – har varit att hålla Iran på mattan. Landet framställs i rätt svartvit dager, som en nation i religiösa ledares stadiga grepp att inte ens en subkultur kunde existera.
Men frågetecknen består. På presidentposten har inte alltid den mest hårdföra kandidaten lyckats placera sig.
Samtidigt kan man konstatera att landet har byggt upp ett system där det finns en plan för att alla – lite karikerat sagt – kan ersättas. En intressant kontrast till den högste ledaren ssynnerligen personfixerade politiska makt.
En kristallkula har ingen. Men vågar du ge dig på en gissning hur det hela ska sluta, Teivo Teivainen?
– Jag tror att det var ganska i början av kriget som jag intervjuades i den största tv-kanalen i Indien. De bad mig kommentera slutspelet i kriget. Jag svarade att det är fullt möjligt att USA packar ihop sina pinaler och drar sig ut. Det är väl precis den utvägen Trump nu söker, ett sätt att på något sätt med ansiktet i behåll lämna scenen. Och helst få det att se ut som om han uppnått någonting viktigt för USA.
Foto: Janne Wass
