Musikstreaming-eran är kontroversiell. Den har dels gjort det lättare för unga musiker i alla möjliga genrer att göra musik till ett levebröd, men å andra sidan har den även uppmuntrat till kortare och simplare låtar, där konstnärlighet och integritet ofta saknas. Denna kolumn är inte en kritik av all musik som släpps idag, utan mer en kritik av den rätt oroande mallen som nuförtiden används för kommersiell, framgångsrik musik. Musik har alltid varit både en konstform och en produkt, men dessa två integrala delar av musikhelheten har börjat skilja sig från varandra mer och mer under de senaste åren.
Streamingplattformar som Spotify och Apple Music prioriterar kvantitativ musik. Varenda låt ger lika mycket inkomster per lyssning, vilket är varför de flesta toppartisterna hellre skapar en massa snabba, korta sånger än ett fåtal längre. Poplåtar börjar också bli mer homogena och förutsägbara, så att så många som möjligt kan relatera till dem. Det känns som att många bästsäljare offrar musikalisk originalitet och nyfikenhet för kommersiellt värde. Ironiskt nog har de flesta kända musiker råd med nya, radikala idéer, men fortsätter ändå med det som gör skivbolagen nöjdast. Detta är dock inte endast på grund av producenterna, utan även delvis på grund av konsumenterna. Allt fler har slutat lyssna på album och EP-skivor, och föredrar kurerade spellistor där den moderna popmusikstilen belönas. Mer experimentella och rentav mer genuint nyskapande artister har det svårare än någonsin att skapa sig ett namn, fast det finns massvis med sådana artister idag. Det blir ständigt mer oekonomiskt att inte följa med trender, vilket har påverkat en substantiell del av vår musikvärld negativt.
Konst är just någonting unikt mänskligt eftersom det bygger på våra tankar och vår syn på världen.
Konst är först och främst ett mänskligt uttryck för upplevelser och känslor, men mycket musik har börjat betraktas som någonting osynligt i bakgrunden — motsatsen till vad konst bör vara. Tyvärr ser det inte ut som att denna situation kommer att försvinna, eftersom musikindustrin prioriterar enkel och säker musik som inte överraskar. Det finns dock någonting ännu skadligare: AI-musik — något som inte ens kan kallas konst. Konst är just någonting unikt mänskligt eftersom det bygger på våra tankar och vår syn på världen, samt vår konstnärliga förmåga att uttrycka dem på olika sätt. Något icke-levande kan inte skapa konst; det finns inga grunder för det. AI-musik är en förolämpning mot århundraden av riktig musik skapad av människor. AI hör inte hemma i konsten och bör förbjudas för att inte förvärra vår relation till konsten ytterligare. Striktare AI-brukslagar bör införas i konst- och kultursammanhang eftersom AI-”konst” nedvärderar effekten av människors skapelser. AI-konst är för övrigt en fara för artisters levebröd, eftersom företag lätt dras till det vilket minskar artisters arbetsmöjligheter.
Jag hoppas att artister uppmuntras att experimentera mer, så att mer unik och framåttänkande musik kan bli mer välkänd i dagens musiksamhälle. Musikens värld ska vara öppen och inspirerande, inte formelartad och rent fokuserad på vinst. En konstgenre, inte en fabricerad vara.
