Den fackliga anslutningen är relativt stor i Grönland, trots att många grönländare inte huvudsakligen identifierar sig som lönearbetare på grund av att de sysselsätter sig med jakt eller fiske en del av året. Enligt forskaren Laust Høgedahl påverkar detta benägenheten att ansluta sig till fackföreningar. Trots att den grönländska arbetsmarknaden påminner om det övriga Norden finns det särdrag.
Drygt hälften av arbetarna i Grönland är fackligt anslutna.
Det säger Laust Høgedahl, lektor i arbetsmarknadsstudier vid Aalborg universitet. Han ligger bakom en av de få studier som finns om den fackliga organiseringen på den grönländska arbetsmarknaden.
Høgedahl berättar för Ny Tid att det finns stora likheter mellan den grönländska arbetsmarknaden och övriga Norden.
– Grönland har en förhållandevis hög facklig organisationsgrad och en reglerad arbetsmarknad där kollektivavtalen är viktiga. Arbetsmarknadens parter förhandlar alltså om kollektivavtal som reglerar lön och arbetstider.
Identifierar sig inte med lönearbete
Høgedahl beskriver en arbetsmarknad i Grönland där det är lätt att hitta jobb och där det finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt har Grönland en åldrande befolkning med många i arbetsför ålder som går i pension. Även så kallad brain drain, det vill säga att många högutbildade lämnar ön för arbete, är ett problem.
– Detta har lett till stor efterfrågan på utländsk arbetskraft – en grupp som i dag utgör en relativt stor andel av arbetskraften på ön. Det är framför allt asiater som arbetar i den blomstrande fiskeindustrin, men även många inom hotell- och restaurang- samt byggsektorn, och en del danska akademiker som söker sig till ön.
Men det som sticker ut och som kanske skiljer sig mest från övriga nordiska länder är att många grönländare inte identifierar sig som lönearbetare utan som självförsörjande fiskare och/eller jägare.
– Många grönländare tar jobb i fiskefabrikerna, men när det är jaktsäsong säger de upp sig för att jaga eller för att fiska, säger Laust Høgedahl och tillägger att det just nu går att tjäna bra med pengar på fisket.
De största utmaningarna för facket när det kommer till organisering är därför både den stora andelen utländsk arbetskraft i fiskeindustrin, och det faktum att många grönlänningar inte ser sig som löntagare utan byter jobb ofta och därför är mindre benägna att engagera sig fackligt.
– Det finns heller inget a-kassesystem i Grönland som motsvarar de som finns i övriga nordiska länder, vilket också kan bidra till att minska incitamenten att gå med i facket, menar Høgedahl.
Segregation i arbetslivet
Grönland koloniserades av Danmark på 1700-talet och var dansk koloni fram till 1953, då ön rent administrativt blev ett danskt län. Men kolonialpolitiken tog inte slut för det och relationen mellan Danmark och Grönland har under århundraden kantats av konflikter och övergrepp. Danmark har fått stark kritik för hur de har hanterat eller snarare undvikit eller vägrat erkänna historiska människorättsbrott och kränkningar mot urbefolkningen – inuiterna – som alltså utgör nästan 90 procent av befolkningen i Grönland. Dessa tvister pågår än i dag.
I en forskningsartikel om inuiterna och arbetsmarknaden i Grönland utifrån ett postkolonialt perspektiv undersöker Laust Høgedahl och forskaren Rasmus Lind Ravn vilka hinder och vilken potential som finns för att bli en del av arbetsmarknaden i Grönland. Undersökningen visar att utbildningsnivå, positivt självuppskattad hälsa och antalet familjemedlemmar är individfaktorer som påverkar inuiternas relation till arbetsmarknaden. Framför allt visar studien att de som besvarade enkäten på grönländska var anställda i lägre grad än de personer som svarade på frågorna på danska. Dessutom hävdade artikeln att en person som var född i Grönland hade lägre sannolikhet att vara anställd än en person som fötts i Danmark. Forskarna tolkar detta som bevis på en etniskt segregerad arbetsmarknad med drag av diskriminering.
Kolonialismen präglar än i dag administrationen i Grönland på flera sätt, exempelvis finns danska akademiker på en hel del ledande positioner.
– Men den fackliga organiseringen är annorlunda. Det är grönlänningarna som ligger bakom organiseringen av arbetare, säger Laust Høgedahl.
Isolerade arbetsmarknader
Grönland är världens största ö, ett stort och vidsträckt land som till cirka 80 procent är täckt av inlandsis. Grönland ligger geografiskt i Nordamerika, men är ett självstyrande territorium inom Kungariket Danmark. Landet har runt 56 000 invånare, varav de flesta bor längs västkusten. Det finns inga vägar som kopplar samman de olika bebodda platserna på ön. Förflyttningar och transporter innebär därför stora utmaningar och i många fall är vattenvägen det enda alternativet eller i nödfall flyg.
Arbetsmarknaden på Grönland brukar därför inte ses som en arbetsmarknad utan som flera isolerade arbetsmarknader med nära kopplingar till den danska arbetsmarknaden på grund av Grönlands koloniala förflutna.
– Det är lite intressant att Grönland ligger i Nordamerika rent geografiskt, men när det kommer till arbetsmarknaden fungerar det som i Norden, konstaterar Laust Høgedahl.
Facklig solidaritet med Grönland
När Grönland sattes under stor press efter Donald Trumps utspel i början av året manade Grönlands största fack SIK till sammanhållning.
– Vårt budskap är klart, vi vill inte vara en del av USA, säger Jess G. Berthelsen, ordförande för Grönlands största fack SIK och kallade Trumps utspel om att vilja ta över Grönland för groteskt.
Han är också tydlig med att SIK inte vill se en amerikanisering av arbetsmarknaden i Grönland.
Men Trumps retorik satte invånarna under stor press och fackordföranden var bekymrad över risken att det då pågående stormaktsspelet skulle så split mellan grönländarna. Han underströk att grönländarna och danskarna skulle hålla samman genom respekt.
Berthelsen beskriver det som en stor utmaning för facket att försöka bemöta lögner, exempelvis om att Ryssland och Kina hotade Grönland, och falska löften om rikedomar.
Berthelsen säger att USA har stora interna problem med stigande mat- och bränslepriser, en inflation som har drivits upp som presidenten inte lyckas trycka tillbaka och en arbetarklass som hela tiden förlorar i köpkraft. Han varnade för att USA sprider ett förenklat budskap om hur landet skulle kunna vara bra för Grönland och göra grönländarna rikare.
– USA bryr sig inte ett dugg om oss grönländare, sade han och underströk vikten av att SIK vid tidpunkten fick stöd både från den europeiska fackliga sammanslutningen ETUC (European Trade Union Confederation), och de nordiska fackliga centralorganisationerna som gick samman för att uttrycka sin solidaritet med det grönländska facket och övriga grönländare.
Grundskolan är på grönländska, men på alla gymnasieskolor är undervisningen på danska. Det utgör ett stort hinder för många unga, som därför väljer att inte studera vidare. Det går mot principen om likabehandling.
Utmanande skolsituation
Ekonomin på Grönland är till stor del koncentrerad kring fiskeindustrin, som är en av de viktigaste näringarna och står för över 90 procent av exportnäringen i landet. Grönland tar också emot ett stort årligt finansiellt bidrag från Danmark. Det så kallade blockbidraget från Danmark var 2024 4,3 miljarder DKK (drygt en halv miljard euro) och utgör runt 55 procent av den grönländska regeringens budget. Många grönlänningar arbetar också inom den relativt stora offentliga sektorn.
Lärarna är en samhällsbärande grupp av de offentliganställda och Elna Heilmann är ordförande för lärarfacket IMAK i Grönland.
– 98 procent av de 1 200 lärare vi har i Grönland är med i vårt fackförbund, berättar hon från Nuuk, när vi ses på videolänk.
Heilmann beskriver en utmanande skolsituation med cirka sex skolor med runt 400 elever och resterande skolor som är små och utspridda på Grönlands många små kustsamhällen.
– Teknologin och digitaliseringen hjälper till att hålla samman lärarkåren, men det är inte alltid det finns bra mottagning på hela ön, säger Heilmann.
Hon berättar att facket IMAK stöttar medlemmarna i frågor som rör anställningsavtal och arbetsmiljö.
– Vi har många anmälningar om arbetsmiljöproblem som handlar om ohälsa på grund av att många skolbyggnader är gamla och orsakar hälsoproblem.
Dessutom står yrkeskåren inför stora demokratiska utmaningar.
– Vi har många pensionsavgångar redan i dag och fler de närmaste åren. Samtidigt har vi få unga som vill bli lärare, säger Elna Heilmann.
Hon berättar att de regeringsfinansierade utbildningar som ger chans till obehöriga lärare att öka på sin kompetens har blivit färre och fungerar dåligt.
Efterfrågar statushöjning
En annan utmaning är att få eleverna att fortsätta gymnasiet efter den obligatoriska grundskolan.
– Många går inte vidare till gymnasiet, särskilt inte de som kommer från mindre samhällen, säger Elna Heilmann.
Den största anledningen till det tillskriver hon en av resterna från kolonialtiden.
– Grundskolan är på grönländska, men på alla gymnasieskolor är undervisningen på danska. Det utgör ett stort hinder för många unga, som därför väljer att inte studera vidare. Det går mot principen om likabehandling.
Hon menar att det kan vara okej att unga män i dag väljer att lära sig fiskaryrket istället för att studera vidare, men det är viktigt att alla ska ha samma möjligheter till utbildning.
Idag finns bristande likabehandling och det har lett till ojämlikhet och växande sociala skillnader.
Elna Heilmann vill se en satsning på lärarna för att höja yrkets status och därmed respekten för lärarkåren, vilket hon menar även skulle påverka skolkulturen positivt.
– Jag skulle även vilja att lokalsamhället är mer involverat i skolan och dess utveckling, att skolan helt enkelt ses som en större och viktigare del av samhällsgemenskapen, eftersom det skulle gynna oss alla.
Foto: Karl Brix / Wikimedia Commons
