Trots strålande opinionssiffror pyr missnöjet inom Socialdemokraterna. Ordförande Antti Lindtman anklagas för kortsiktigt taktikerande och för att fatta beslut i informella kretsar.
Det är ett år till nästa riksdagsval, och Socialdemokraterna har en längre tid varit stadig etta i partimätningarna, med god marginal till tvåan Samlingspartiet. Men internt pyr missnöjet med hur partiet har förändrats under Antti Lindtmans ordförandeskap.
Det pågår en dragkamp om partiets ekonomiska linje. Många inom partiet upplever att Lindtman har fört partiet längre högerut i ekonomiska frågor. Socialdemokrater som Ny Tid talat med lyfter också fram att partidemokratin har försvagats: partiets officiella beslutande organ har åsidosatts och stora linjedragningar görs i små kretsar utan en bred diskussion inom partiet.
Lindtmans politiska linje beskrivs som otydlig – av mera kritiska röster som taktikerande, med ett kortsiktigt fokus på valseger i nästa val.
Det har alltid funnits en maktkamp mellan höger- och vänstersocialdemokrater, vilket ofta manifesterats i ordförandeval. Så var det dock inte när Antti Lindtman ställde sig till förfogande för ordförandeposten 2023.
Vi backar lite: 2014 utmanade Antti Rinne sittande ordförande Jutta Urpilainen och vann ordförandevalet. Då fanns det en beställning på en ny riktning för partiet efter högersocialdemokraten Urpilainens sex år på posten.
SDP vann riksdagsvalet 2019 och Rinne bildade regering, men tvingades avgå redan i december samma år för att rädda regeringsbasen. Sanna Marin tog över som statsminister och senare även ordförandeposten och fortsatte på samma linje som Rinne stakat ut.
I ordförandedebatterna 2023 sade både Lindtman och motkandidaten Krista Kiuru att de skulle fortsätta på samma linje som Rinne och Marin. Det fanns ingen diskussion om linjeändringar.
Valet av Antti Lindtman handlade alltså inte om en beställning från partifolket att ändra partiets politik. Ändå upplever många att partiet och dess politiska linje har förändrats.
– Alla partiledare har sin stil att leda partiet: under Antti Rinnes tid låg fokuset mera på långsiktiga reformförslag och modiga visioner, medan Antti Lindtman arbetar mera kortsiktigt, med sikte på nästa mandatperiod och en möjlig regeringsposition.
”Partiledningen arbetar kortsiktigt”
Dagen efter att jag fått en telefonintervju bokad med vice ordförande och riksdagsledamot Matias Mäkynen går han ut med nyheten att han inte ställer upp för omval på partikongressen i maj. Motiveringen är att han inte upplever att han kan påverka på bästa sätt på den posten på grund av partiledningens sätt att göra politik.
Men är inte Mäkynen som viceordförande en del av partiledningen? Han uttrycker sig diplomatiskt:
– Alla partiledare har sin stil att leda partiet: under Antti Rinnes tid låg fokuset mera på långsiktiga reformförslag och modiga visioner, medan Antti Lindtman arbetar mera kortsiktigt, med sikte på nästa mandatperiod och en möjlig regeringsposition. Man kunde säga att det är ett mera realistiskt sätt att göra politik. Men jag tänker fortfarande att Finland behöver mera långsiktiga och modiga politiska förslag.
Mäkynen var vice ordförande också under Sanna Marins tid som partiordförande. Då var han tongivande för partiets ekonomiska politik, men under Lindtmans ordförandeskap har han åsidosatts.
Enligt Mäkynen behöver den finländska och nordiska vänstern göra ett idéarbete för att kunna erbjuda nya visioner för välfärdsstaten. Det ska inte bara vara högern och finansministeriet som talar om strukturella förändringar. Vänstern borde också komma med egna initiativ för hur välfärdsstaten ska bli bättre och kunna tackla dagens utmaningar. Mäkynen inspireras av reformisterna, en förening inom Socialdemokraterna i Sverige, som vill föra partiet mera vänsterut och reformera socialdemokratin inifrån.
Som vice ordförande upplever Mäkynen att partiordförandes ledarstil inte ger utrymme för hur han vill göra politik. Dessutom säger han att det har blivit svårare att hantera olika åsikter inom partiet.
– I ett stort parti som Socialdemokraterna är det vanligt att åsikterna går isär, men partiet har blivit sämre på att hantera olika åsikter och föra en öppen diskussion om viktiga, och svåra, politiska frågor, säger Mäkynen.
Detta gäller inom Socialdemokraternas riksdagsgrupp. Men frågan handlar också om partiet i stort.
Gräsrötterna hörs inte
Mäkynen, liksom andra källor som Ny Tid talat med, säger att riksdagsgruppens roll har förstärkts på bekostnad av att förankra stora beslut inom partiorganisationen och bland medlemmarna.
Under den här regeringsperioden har Socialdemokraternas riksdagsgrupp splittrats i flera frågor: Avvisningslagen (en undantagslag som tillfälligt tillåter gränsmyndigheten att stoppa asylsökande vid Finlands gräns), Ottawafördraget (som förbjuder personminor) och skuldbromsen för kommande valperioder.
– Vi borde ha haft en bredare diskussion om linjeändringar inom partiet.
Han jämför med hur frågan om att gå med i Nato behandlades internt inom Socialdemokraterna under Sanna Marins ledning. Det var en omfattande process, trots att det gick väldigt snabbt: alla arbetsgrupper inom partiet behandlade medlemskapet och det ordnades två partifullmäktigemöten innan beslutet att stöda ett Natomedlemskap fattades.
– Vi diskuterade medlemskapet och hurudant Natomedlemskap Socialdemokraterna vill se, till exempel att vi inte kommer att ändra vår utrikespolitik och vårt förhållningssätt till kärnvapen.
– Att vi hade den här viktiga diskussionen gjorde att vi kunde enas, trots att vi har medlemmar som i årtionden arbetat mot ett medlemskap i Nato.
Men till exempel i fråga om skuldbromsen säger Mäkynen att riksdagsgruppen först fattade beslutet om att gå med i överenskommelsen och sedan meddelades partimedlemmarna om saken.
Rinne stärkte partidemokratin
Ordförande för Helsingfors svenska arbetarförening Folke Sundman är en veteran inom Socialdemokraterna. Han engagerade sig i partiet i slutet av 1960-talet och har varit med om många olika partiledare och vändningar i partiet. Men tiden med Antti Rinne och Sanna Marin skiljer sig ur mängden: Enligt Sundman blomstrade partidemokratin med ett aktivt deltagande bland partimedlemmar, i synnerhet i det politiska programarbetet.
– Under de senaste åren verkar engagemanget från fältets sida ha trappats ned, säger Sundman.
Under Antti Rinnes ordförandeskap bildades arbetsgrupper i syfte att stärka gräsrötternas inflytande inom partiet. Arbetsgrupperna bestod av partimedlemmar och de utformade bland annat förslag på skrivelser till partiprogrammet. En källa säger att arbetsgrupperna var väldigt omtyckta av partimedlemmar när de kunde se sina egna förslag inskrivna i partiprogrammet och till och med i Rinnes regeringsprogram 2019.
Arbetsgrupperna har inte slopats under Lindtmans ordförandeskap, men deras roll har tonats ner.
Flera källor som Ny Tid talat med säger att beslut om partiets linje i olika frågor numera fattas i informella grupper. Också riksdagsgruppen serveras färdiga beslut om partiets linje.
Ordförande Lindtman ställer inte upp på intervju för Ny Tid, men svarar på frågorna per mejl. Han förstår inte kritiken om bristande diskussion inom partiet.
”Kritiken om att det inte skulle finnas utrymme för diskussion motsvarar inte min bild: vi har ordnat många diskussionstillfällen inom partiet, och responsen från medlemmarna har varit mycket positiv”, skriver Lindtman.
Han vidkänns inte heller kritiken om att beslut om partiets linje skulle ha koncentrerats till en mindre grupp under hans ordförandeskap. Han skriver att ”centrala beslut – såsom samförståndet mellan partierna om de ekonomiska ramarna samt riktlinjerna kring avvisningslagen – har beretts i enlighet med partiets etablerade processer. Förutom riksdagsgruppen har ärendena behandlats i partistyrelsen och partifullmäktige, och diskuterats brett även med partifältet. Dessa riktlinjer har fått starkt stöd av medlemmarna, och de informations- och diskussionstillfällen som ordnats online har fått god respons.”
Partiet ordnade ett onlinemöte för partifullmäktige och partistyrelsen för att diskutera avvisningslagen. En person som medverkade på mötet berättar dock för Ny Tid att de allra flesta inlägg var väldigt kritiska till undantagslagen. Men dessa röster åsidosattes och enbart de enstaka positiva uttalandena rapporterades vidare.
SDP borde erbjuda alternativ
Under de senaste tre åren i oppositionen har SDP naturligtvis gått hårt åt regeringens sparåtgärder som drabbat de svagaste i samhället och kritiserat den höga arbetslösheten och försämringar inom social- och hälsovården. Samtidigt har partiet under Antti Lindtmans ledning velat hålla sig nära regeringen i vissa frågor som handlat om säkerhet (avvisningslagen, Ottawafördraget) och ekonomi (skuldbromsen).
Det har inte varit helt lätt att få den egna riksdagsgruppen att ställa sig bakom dessa lagförslag. Särskilt när avvisningslagen behandlades vittnade flera riksdagsledamöter om dålig stämning och till och med att det förekom hotelser om man inte röstade för.
Till slut tilläts just så många riksdagsledamöter rösta emot lagen att det ändå var säkert att den skulle gå igenom med fem sjättedelars majoritet i riksdagen, vilket krävs för en lag som går emot grundlagen. Några riksdagsledamöter som tidigare sagt att de var emot avvisningslagen rättade sig i ledet och avgjorde utfallet i riksdagen. Efter omröstningen skakade statsminister Petteri Orpo hand med Antti Lindtman i plenisalen.
I fråga om regeringens lagförslag att Finland ska gå ur Ottawafördraget som förbjuder användningen av personminor beslöt partiet att ha gruppdisciplin. Men åtta ledamöter var frånvarande och avstod från att rösta överhuvudtaget, bland annat Johan Kvarnström som från början tagit ställning mot ett utträde.
Vice ordförande Nasima Razmyar kritiserade beslutet att ha gruppdisciplin i en intervju i Helsingin Sanomat (27.2) och ansåg att ett parti i opposition borde kunna tolerera olika synpunkter bättre.
I fråga om skuldbromsen har hela riksdagsgruppen formellt ställt sig bakom den parlamentariska överenskommelsen, även om både Mäkynen och Razmyar offentligt har kritiserat den.
Varför har det varit viktigt för Antti Lindtman att få sin, ibland motsträviga riksdagsgrupp, att rösta med regeringen i dessa frågor? Det handlar om en vilja att framstå som ansvarsfull – både i ekonomiska frågor och i fråga om nationell säkerhet – bedömer de personer som Ny Tid talat med.
Lindtmans sätt att föra politik beskrivs som taktikerande – till och med opportunistisk: Om gallupsiffrorna visar att en majoritet av finländarna stöder en lag om att stoppa asylsökande vid gränsen stöder även SDP lagen. För att locka väljare som i förra valet röstade på Samlingspartiet och Sannfinländarna vill partiet framstå som det parti som, till skillnad från regeringspartierna, på riktigt tar ansvar för statsfinanserna. Man vill inte heller så några tvivel om att SDP inte tar Finlands säkerhet på allvar.
Även Matias Mäkynen har av partikamrater anklagats för att vara ansvarslös och inte ta statsskulden på allvar.
Den ekonomiska linje han företräder följer Rinne-Marins linje att betona investeringar och att skapa arbetstillfällen, vilket genererar tillväxt och på lång sikt stärker ekonomin. Han lyfter också fram att satsningar på vården skulle spara pengar i framtiden.
– Men jag får höra att jag inte förbinder mig till partiets gemensamma balanseringsmål för ekonomin.
Efter Mäkynens kritik av diskussionskulturen inom riksdagsgruppen sade riksdagsgruppens ordförande Tytti Tuppurainen till Iltalehti (11.4) att det inte på något magiskt sätt faller pengasäckar ner från himlen om, och när, partiet kommer till makten.
– Det är varken en bekräftelse på behovet av investeringar eller ett motargument mot det. Men det visar ganska tydligt hur diskussionen ser ut inom partiet just nu, säger Mäkynen.
På frågan om vilken ekonomisk linje han företräder svarar Antti Lindtman per e-post att spiralen av försämringar måste brytas och den vanliga människan sättas i centrum för politiken. ”Samtidigt måste vi värna om en sund offentlig ekonomi för att ha handlingsutrymme inför framtida kriser”, skriver Lindtman.
Han kritiserar Vänsterförbundet för att stå utanför den parlamentariska överenskommelsen om skuldbromsen, samtidigt som partiet accepterar EU:s ekonomiska regelverk som enligt honom kommer att innebära liknande anpassningsbehov.
Lindtman nämner inte vilka partier han helst skulle bilda regering med, men skriver att han hoppas att ”också Vänsterförbundet deltar i diskussionerna om regeringssamarbete på ett trovärdigt sätt och med en vilja att bygga ett brett samarbete.”
Heinäluoma gav utskällning
Tammerforsbon Kaisa Vatanen arbetade som chef för det politiska programarbetet i SDP fram till 2024. I den rollen ansvarade hon bland annat för arbetet med det senaste partiprogrammet från 2023. Enligt henne är det klart att partiet har förändrats mycket, särskilt i ekonomiska frågor, trots att Antti Lindtman inför ordförandevalet sade att han kommer att fortsätta på samma linje som Sanna Marin.
Vatanen beskriver sig själv som vänstersocialdemokrat. Hon ställde upp i partisekreterarvalet 2023 då Lindtman valdes till ordförande. Men hon och Åbobon Matti Niemi drog sig ur valet i sista minuten efter att Lindtman på partikongressen sagt att han föredrar någon av de andra kandidaterna, Mikkel Näkkäläjärvi eller Hanna Kuntsi. Näkkäläjärvi valdes sedan till posten.
Matias Mäkynen kritiserade då Lindtman för att ha styrt valet av partisekreterare. Det ledde till att han blev öppet utskälld av EU-parlamentarikern och tidigare ordförande Eero Heinäluoma under kongressmiddagen.
– Folk från andra sidan salen såg att jag fick en utskällning. På det sättet visade Eero alla att det inte är välkommet att kritisera partiordförande.
Vid sidan av Näkkäläjärvi och riksdagsledamot Joona Räsänen, som blivit partiets tongivande röst i ekonomiska frågor, pekas också Henäluoma ut som en inflytelserik bakgrundskraft inom partiet.
– På lokal nivå har vi tusentals aktiva medlemmar som vill utveckla välfärdsstaten och dagligen arbetar med de här frågorna i kommunerna och välfärdsområdena.
“SDP är en folkrörelse”
Socialdemokrater lyfter ofta fram att SDP är en folkrörelse, men hur väl mår rörelsen i dag? En källa inom partiet säger att trots att SDP för tillfället är ”extremt toppstyrt” är partiet i grunden ändå en folkrörelse.
Trots sin kritik av hur partiet styrs just nu är det självklart även för Matias Mäkynen att SDP är en rörelse som utgör en bra grund för att arbeta för samhällsförändring.
– På lokal nivå har vi tusentals aktiva medlemmar som vill utveckla välfärdsstaten och dagligen arbetar med de här frågorna i kommunerna och välfärdsområdena.
På partikongressen i maj väntar ett rekordantal motioner på att behandlas. Kaisa Vatanen berättar att över 500 motioner har lämnats in. Som jämförelse behandlades mellan 200 och 300 motioner under den förra partikongressen 2023. Många av motionerna handlar om partiets ekonomiska linje och om hur social- och hälsovården ska tryggas trots skuldbromsen.
– Det stora antalet motioner vittnar om en osäkerhet kring vad partiets linje är och ett behov av att försäkra sig om att partiets linje i ekonomiska och sociala frågor håller, säger Vatanen.
Foto: Wikimedia Commons
