Några månader efter att ha utropat Folkrepubliken Kina intervjuades Mao Zedong av den italienske socialisten och journalisten Velio Spano. Spano tecknade senare ett personligt porträtt av honom i den vänsterorienterade tidningen Unità.
Ny Tid publicerade Spanos intervju den 16 februari 1950 (texten kan läsas på Ny Tids webbplats). Själv fick jag kännedom om den när Janne Wass visade nummer ur arkivet under en av Ny Tids fester.
Även om just denna intervju med Mao finns på internet är det tyvärr många andra värdefulla artiklar och intervjuer som aldrig publicerats online. Faktum är att endast en liten del av Ny Tids 82-åriga historia finns tillgänglig på nätet. De gamla numren i arkivet är dock mycket värdefulla, som de skatter som pirater söker i berättelser. När jag först började på Ny Tid önskade jag att detta arkiv på något sätt skulle laddas upp på internet. Den drömmen lever fortfarande kvar.
Den främsta anledningen till denna tanke är att säkerställa att tidskriften förblir tillgänglig för alla även i framtiden. Liksom många andra medieorganisationer idag är det knappast nödvändigt att påpeka att Ny Tid befinner sig i ekonomiska svårigheter. Därför är sannolikheten att min dröm förverkligas ganska låg.
Jag har själv bevittnat hur vissa artiklar jag skrivit har raderats från nyhetssajter.
Även om jag vill att gamla nyheter och intervjuer ska vara tillgängliga online, är jag också en av dem som bäst förstår vart detta har fört journalistiken idag. Att läsa tidningar på internet, och att till och med kunna komma åt vissa gamla nummer, kändes mycket bra i början. Men med tiden har den känslan förändrats.
För det första gör vissa medieorganisationer (oftast i icke-demokratiska länder) ingrepp i sina nyheter i efterhand utan att känna behov av att ange detta i sina nätversioner. Ibland händer det till och med att vissa artiklar plötsligt försvinner.
Anrika mediehus kan gå i konkurs. Naturligtvis försvinner då allt innehåll som finns på internet inom ett eller två år. En av tidningarna jag tidigare arbetade för lades ner trots att den hade beslutat att gå över till ett digitalt format. Nu är många viktiga artiklar och reportage inte längre tillgängliga.
Jag har själv bevittnat hur vissa artiklar jag skrivit har raderats från nyhetssajter. Faktum är att jag ibland skickar skärmdumpar av mina gamla artiklar när jag behöver bevisa att jag är journalist.
Jag är för att tidningar och tidskrifter trycks på papper. Samtidigt stöder jag att de publiceras online för att nå en bredare publik. Det verkliga problemet är att innehåll som publiceras på internet senare kan raderas eller ändras.
Särskilt i länder där demokratin är på tillbakagång är det avgörande att skydda medierna. Samtidigt måste man förhindra att nyheter omarbetas på ett sätt som påminner om 1984. I detta sammanhang skulle system som tidigare använts i Hongkong och Ukraina, där nyheter laddas upp på en blockkedja (ett säkert, oföränderligt digitalt arkiveringssystem där dokument lagras samtidigt på flera datorer) för att skapa beständiga arkiv, kunna tillämpas mer allmänt.
På så sätt kan artiklar förbli tillgängliga online även om ett mediehus läggs ner, och innehållet kan inte ändras i efterhand.
Kanske kan det verka onödigt eller för tidigt att diskutera dessa frågor i en tid då oberoende medier kämpar för att överleva. Men vi måste åtminstone kunna föreställa oss olika åtgärder som kan tas för att bevara det förflutna. På så sätt behöver vi inte oroa oss för det arv vi lämnar efter oss i framtiden.
