Det är ett välkänt faktum att AI:s energiförbrukning är fullständigt ohållbar. I USA står datacenter redan för ungefär fem procent av den totala energiförbrukningen, och siffran kommer sannolikt att fördubblas inom några år. EU ligger några procentenheter bakom. En betydande del av energin kommer från fossila bränslen och under de senaste åren har produktionen av fossil energi i USA utökats för att hänga med i den snabbt växande efterfrågan. AI är ett enormt hinder för omställningen till förnybar energiproduktion.
Situationen är svår för Big Tech-företagen, som traditionellt har varit anmärkningsvärt progressiva i klimat- och hållbarhetsfrågor. Bland annat Google och Microsoft har distanserat sig från sina tidigare nettonollutsläppsmål i och med massiva ökningar i företagens koldioxidutsläpp. Men optimismen har de inte övergett. Microsofts hållbarhetschef Melanie Nakagawa skriver i ett blogginlägg i februari 2025:
”År 2020 kallade Microsofts ledare våra hållbarhetsmål för en moonshot, och nästan fem år senare måste vi erkänna att månen nu är längre borta. Men den kraft som på kort sikt skapar detta avstånd till våra mål är samma kraft som på lång sikt kommer att hjälpa oss att bygga en större, snabbare och mer kraftfull raket för att nå dem: artificiell intelligens (AI). Detta är ingen överdrift.”
Också Google medger att AI:s energiförbrukning gör hållbarhetsmålen så gott som omöjliga att uppnå. I sin hållbarhetsrapport för 2024 nämner Google ”betydande osäkerhet kring AI:s framtida miljöpåverkan, som är komplex och svår att förutsäga”. I sin senaste hållbarhetsrapport understryker företaget ytterligare problemets oundviklighet:
”Ytterligare externa faktorer – som till stor del ligger utanför vår direkta kontroll – skapar tillsammans betydande osäkerhet, bland annat för långsam utbyggnad av koldioxidfri energiproduktion, AI:s energibehov, osäkerhet kring regelverk, marknader med resursutmaningar, och mycket mer.”
I stället för att AI i sig själv ska vara hållbar satsar också Google på att AI i framtiden ska ha en ”nettopositiv” inverkan på planeten. Det handlar främst om att AI ska effektivisera existerande system, underlätta klimatarbete och främja innovation. Skadan går inte att undvika men nyttan ska förhoppningsvis vara större.
Med andra ord gör AI mycket mera för att upprätthålla systemet som orsakat klimatkrisen än för att utmana det. Det är naivt att tro att teknologisk utveckling av sig själv, utan politiska åtgärder, skulle lösa samhälleliga problem.
Det finns många orsaker att vara skeptisk till tech-företagens utopistiska framtidsvisioner. Bland annat vet vi att teknologisk utveckling som ökar energieffektivitet brukar leda till ökad, inte minskad, konsumtion. Dessutom är användning av AI för att främja hållbarhet antagligen marginell jämfört med användningen av AI för att främja överkonsumtion och annan ohållbar verksamhet.
Med andra ord gör AI mycket mera för att upprätthålla systemet som orsakat klimatkrisen än för att utmana det. Det är naivt att tro att teknologisk utveckling av sig själv, utan politiska åtgärder, skulle lösa samhälleliga problem.
Google, Microsoft och övriga Big Tech är i viss mån bundna av konventioner och förväntningar. Nyare AI-aktörer är däremot inte det. OpenAI, Anthropic och xAI – de tre största AI-uppstartsföretagen – publicerar varken hållbarhetsrapporter eller utsläppsdata och har inga klimatmål.
Också uppstartsföretagen har ändå blivit tvungna att svara på kritiken mot AI:s ohållbarhet. Enligt bland annat Sam Altman och Elon Musk är lösningen mera AI, inte mindre, eftersom AI:s framtida nytta är större än hållbarhetsproblemen nu. Det är samma resonemang som hos Google och Microsoft, men Altman, Musk och andra liktänkande medlemmar av Silicon Valley-eliten tar premissen ännu längre.
AI-forskaren Timnit Gebru och filosofen Émile P. Torres har myntat begreppet TESCREAL (Transhumanism, Extropianism, Singularitarianism, Cosmism, Rationalism, Effective Altruism, Longtermism) för att beskriva en samling sammanhängande ideologier som präglar Silicon Valley-elitens världsåskådning. Flera framträdande individer, bland annat Peter Thiel, Marc Andreessen, Altman och Musk, har explicit uttalat sitt stöd för vissa eller alla av TESCREAL-ideologierna.
En av världsåskådningens grundstenar är att framtida liv är lika mycket värda som liv nu, och att vad som är etiskt rätt baseras på den totala summan av nytta och skada över all tid. I praktiken innebär det att handlingar som orsakar skada i nuet kan rättfärdigas med att de leder till större nytta någon gång i framtiden, till exempel om tusen år.
För TESCREAL-anhängare är således klimatkrisen inte ett hinder, eftersom att det är osannolikt att hela mänskligheten kommer att dö ut på grund av den. Då är det motiverat att helt obegränsat utveckla och rulla ut AI i dag även om det skulle skada miljarder människor, eftersom att det kommer att gynna ännu fler miljarder i framtiden. Det är också motiverat även om AI skulle förvärra klimatkrisen i stället för att ”lösa” den, eftersom AI för med sig så många andra former av nytta.
Vare sig tech-eliten verkligen tror på det eller bara använder det för att etiskt rättfärdiga fritt spelrum i nuläget är svårt att säga. Men de utopistiska visionerna om AI:s nettopositiva påverkan på mänskligheten och planeten handlar utan tvekan också i någon mån om pr. Uppstartsföretagen hålls flytande tack vare massiva investeringar, medan de mera etablerade Big Tech-företagen har andra inkomstkällor. Men för båda är AI i sig själv tillsvidare extremt olönsamt.
För att investeringarna ska ge avkastning måste företagen hitta på sätt för deras produkter att generera betydligt mera inkomst än nu. Det förutsätter i sin tur att AI integreras i fler och fler områden av samhället och livet. Vi är redan på god väg, men inte på grund av massiv efterfrågan på AI, utan för att vi tvångsmatas med det.
Just därför känns det nästan hånfullt att Google talar om ”betydande osäkerhet” kring AI:s framtida miljöpåverkan. Tech-företagen är själva den främsta drivande kraften som skapar en framtid där AI är en oundviklig del av all media och teknologi. Det är uppenbart att maximal expansion av AI är det primära målet och hållbarhet sekundärt. Och just nu ser det osannolikt ut att dessa två mål kan samexistera på ett sätt som Parisavtalets 1,5-gradersmål skulle förutsätta.
