Hopplösheten breder ut sig när åtstramningar i socialpolitiken i Norden drivs igenom. Christin Sandberg har granskat hur utkomststödet är utformat i Sverige, Danmark och Finland. Trots vissa skillnader är tendensen den samma: det blir svårare att få bidrag.
Finland är det nordiska land som kritiserats flest gånger av EU för de låga nivåerna i socialförsäkringarna, inte minst utkomststödet. Trots kritiken valde regeringen Orpo ändå att sänka nivåerna ytterligare och dessutom slopa möjligheten för arbetslösa att tjäna extra pengar för att dryga ut försörjningen. Tidigare kunde en person tjäna 150 euro utan att detta hade en inverkan på arbetslöshetsstödet. Numera riskerar en person som inte deltar i arbetskraftsservicen eller i integrationsplanen på det sätt som föreskrivs i lagen att få grunddelen av utkomststödet sänkt med 20 procent den första månaden och sedan med 40 procent. Detta kan också ske om en person inte ansöker om övriga stöd (exempelvis arbetslöshetsunderstöd). Även en förälders penninggåva på exempelvis 50 euro inverkar numera på stödet.
– Den senaste reformen kan beskrivas som exceptionell, säger Jussi Tervola, chefsforskare på Institutet för hälsa och välfärd (THL) och expert på utkomststödet i de nordiska länderna.
Ny Tid har tittat närmare på hur utkomststödet står sig i en nordisk jämförelse, något som kan ge en fruktbar ingång till hur stödet har ändrats över tid.
Skydd i grundlagen
Utkomststödet riktar sig till de mest utsatta i samhället. Det är ett ekonomiskt stöd som beviljas i sista hand när ens egna eller familjens inkomster och tillgångar inte räcker för att täcka kostnaderna för nödvändiga dagliga utgifter. Det är därmed den sista livlinan för den som inte har råd med mat, boende och det allra nödvändigaste. För att få utkomststöd krävs dock att mottagaren blottar hela sin ekonomi (något som kritiserats av bland andra Anna Kontula, red.anm.).
Utkomststödet har haft en stark position i Finland, eftersom grundlagen garanterar nödvändig försörjning, vilket i praktiken har tillgodosetts genom socialbidrag.
– Åtstramningspolitiken har under åren gjort det tuffare för grupper som arbetslösa, arbetsoförmögna, invandrare och studerande. Men utkomststödet har i princip haft en helig ställning i välfärdspolitiken i Finland.
Enligt Tervola beror detta på att stödet har setts som en rättighet. Han menar att det finns olika synsätt på utkomststödet i de nordiska länderna.
– I grundlagen finns ett starkare skydd i Finland när det kommer till att människor ska få sina basbehov och sitt levebröd garanterat än i Danmark och Sverige, säger han.
Den finska grundlagen ger, säger Tervola, politikerna verktyg för att förhindra människor från att falla utanför systemet.
– Det grundlagsskyddade utkomststödet ses alltså som en rättighet, medan Danmark och även Sverige, har ett större fokus på kriterier för motprestationer hos mottagarna av stöd.
I ljuset av detta kan den senaste reformen, med sänkta belopp och hårdare krav på dem som söker utkomststöd, beskrivas som exceptionell, konstaterar Jussi Tervola.
Emily Vuorenlinna, doktorand i socialpolitik vid Åbo Akademi i Vasa, säger att tendensen i de nordiska länderna är att högerpartier driver politik som gör det svårare att få bidrag (också andra än utkomststöd) samtidigt som nivåerna för befintliga bidrag sänks.
– Trots att Finland har kritiserats flera gånger av Europarådets kommitté för sociala rättigheter för de låga nivåerna i socialförsäkringarna har utkomststödet nu alltså sänkts ytterligare. Finland är det enda nordiska land som upprepade gånger har fått anmärkningar för just de låga nivåerna i stödet.
Utkomststödet består av en grunddel och kan kompletteras med stöd för boendekostnader och så kallat förebyggande stöd för hälso- och sjukvård.
På nätforum kan man läsa att personer som har utkomststöd och lever med små marginaler tipsar varandra om att inte ta emot pengar via bankkontot om de får pengar i present eller säljer något de har hemma, eftersom de annars riskerar att få avdrag på utkomststödet, säger Emily Vuorenlinna.
För låga nivåer
2017 genomfördes en reform som innebar att ansvaret för utbetalningarna av den grundläggande delen av utkomststödet centraliserades och flyttades till Folkpensionsanstalten (FPA). Det nuvarande systemet för utkomststöd i Finland skiljer sig från Sverige och Danmark, där kommunerna är ansvariga för det ekonomiska försörjningsstödet, kallat socialbidrag, och i Danmark kontanthjälp.
– Nivåerna på bidragen varierar i de olika länderna. Våra studier visar att grundnivån för ekonomiskt bistånd i förhållande till levnadsomkostnaderna är lägre i Sverige än i Finland, säger Jussi Tervola:
– Enligt vår analys är dock nivåerna i både Finland och Sverige otillräckliga för att täcka kostnaderna för de grundläggande utgifter som de enligt lagen är avsedda att täcka. I Danmark är nivåerna vanligtvis högre än i både Sverige och Finland.
Danmark skiljer sig också från både Finland och Sverige genom att ha ett differentierat system, där unga (personer upp till 30 år) och migranter oftast får en betydligt lägre summa än andra vuxna medborgare. I Finland och Sverige är stödet lika för alla.
Ingen får tjäna extrapengar
En kännbar inskränkning i Finland är att det från och med februari i år inte längre är möjligt att tjäna extra pengar utöver utkomststödet. För varje intjänad euro dras motsvarande summa bort från stödet. Samma sak gäller för de flesta arbetslösa i Sverige, även om de som har mottagit ekonomiskt bistånd i över sex månader har rätt att behålla 25 procent av nettoinkomsten utan avdrag på bidraget om du arbetar deltid. I Danmark får man också behålla en del av lönen utan att det påverkar bidraget, ett så kallat fribelopp.
I både Finland och Sverige är du också skyldig att redovisa alla inkomster inklusive gåvor och pengar som en arbetslös person får från familj och vänner.
– På nätforum kan man läsa att personer som har utkomststöd och lever med små marginaler tipsar varandra om att inte ta emot pengar via bankkontot om de får pengar i present eller säljer något de har hemma, eftersom de annars riskerar att få avdrag på utkomststödet, säger Emily Vuorenlinna.
Finland har dock relativt flexibla regler när det kommer till att bo i en bostad som man själv äger. Samma sak gäller i Danmark där man både kan äga sin bostad, eftersom behovet av tak över huvudet är grundläggande, och har rätt att ha en liten summa pengar på bankkontot när man söker kontanthjälp. Däremot får man inte ha en stor förmögenhet kopplad till bostaden. I Sverige har myndigheterna däremot rätt att kräva att en person säljer sin bostad för att få loss tillgångar om hen ser ut att behöva ekonomiskt stöd under en period som är längre än tre månader.
Vem betalar ut utkomststödet?
Enligt Vuorenlinna har centraliseringen av utkomststöden, där alla ansökningar och utbetalningar numera alltså görs digitalt till FPA, bidragit till ett mer anonymiserat system där möjligheterna till bedömningar utifrån individuella behov i princip har försvunnit.
– Bedömningarna tenderar att bli mer svartvita när allt sker digitalt. Det finns inte heller någon som kan stötta individerna i den svåra situation de har hamnat i.
– I Sverige och Danmark administreras utkomststödet fortfarande på kommunal nivå och i stort sett alla som söker träffar en handläggare på socialförvaltningen under utredningen, säger Jussi Tervola.
Den nuvarande svenska högerregeringen har dock, precis som regeringen i Finland, genomfört en reform som innebär stora omvälvningar i socialbidraget. Bland annat kommer kommunernas möjligheter till individuella bedömningar att begränsas. Den 1 januari 2027 införs ett bidragstak som beräknas beröra 150 000 hushåll. Det handlar om att riksnormen för socialbidrag stramas åt och kommunerna kommer inte längre att kunna göra egna extra tillägg till riksnormen. Dessutom införs en begränsningsregel från och med fjärde barnet; socialbidraget som räknas ut per barn minskar med 75 procent från och med det fjärde barnet.
Den kanske största förändringen trädde i kraft den 1 juli 2026 och innebär ett aktivitetskrav. Personer som får socialbidrag kan nu tvingas att delta i olika aktiviteter.
Hårdast regler i Danmark
Tervola säger att Danmark har de strängaste reglerna, men det är framför allt migranter som omfattas av dem.
– Det är hårda krav för migranter att kvala in till de högre nivåerna av kontanthjälp och kraven på migranter som uppbär kontanthjälp är också hårda.
I praktiken innebär det att en utrikes född person måste ha bott i Danmark under nio av de senaste tio åren och ha arbetat i minst 2,5 år för att ens ha rätt till det högre beloppet för kontanthjälp. Om de får kontanthjälp har de arbetsplikt på minst 37 timmar i veckan. De måste delta i språkkurser, aktivitetsprogram eller samhällsnyttiga insatser motsvarande en arbetsvecka. Övriga vuxna danskar måste söka arbete aktivt, men behandlas mer flexibelt utifrån hälso- och livssituation.
– Det är ett differentierat system i Danmark. I Finland är grunden att alla människor ska behandlas lika. I nuläget kan det vara svårt för politikerna att kringgå denna princip som är grundlagsskyddad, säger Jussi Tervola.
Samtidigt finns det tecken på att både Finland och Sverige sneglar på Danmark när det kommer till utrikes födda och rätten till stöd.
Paula Saikkonen, forskningschef på THL, pekar till exempel på nya regler som gör att en person kan nekas finskt medborgarskap eller förlängt uppehållstillstånd om hen har mottagit utkomststöd eller arbetslöshetsersättning under mer än tre månader de senaste två åren innan ansökan.
I Sverige har personer med uppehållstillstånd som är folkbokförda i en kommun samma rätt till ekonomiskt försörjningsstöd, även kallat socialbidrag, som svenska medborgare och alla har samma krav på sig att aktivt söka arbete och delta i olika aktiviteter.
Hopplösheten breder ut sig
Regeringen Orpos främsta argument för de nedskärningar i utkomststödet som gjorts är att de kommer att innebära besparingar i statskassan.
– Det är möjligt att staten sparar in lite pengar på kort sikt, även om det mest ser ut som att de flyttar runt kostnaderna. I det långa loppet kommer det troligtvis bli dyrare, särskilt om fler människor hamnar utanför systemet. Vi har sett tecken på att ärendena blir allt svårare, skulderna för obetalda hyror ökar och hemlösheten likaså, säger Saikkonen.
Emily Vourenlinna menar att situationen förvärras av att Finland, enligt siffror från april 2026, har bland den högsta arbetslösheten i Europa.
– Det blir ett slags straffpolitik där de som inte lyckas få jobb bestraffas med sänkta bidrag.
Dessutom, tillägger hon, är många av dem som i dag måste förlita sig på utkomststöd personer som inte kan arbeta eller som är för sjuka för att göra det.
– De hamnar i en situation där de inte kan påverka att de får sänkta bidrag. Det är ren nedskärningspolitik som drabbar enskilda.
Paula Saikkonen beskriver hur ett slags hopplöshet sprider sig hos de berörda grupperna i samhället.
– Det finns också en risk för växande klyftor mellan en grupp människor i samhället som börjar förlora hoppet, och politikerna, som tycks stå allt längre bort från dem som är beroende av bidrag. De saknar kunskap om vad den här typen av utsatthet verkligen innebär.
Individuella lösningar behövs
Enligt Saikkonen behövs det en rad särskilda insatser riktade till den här gruppen i samhället, såsom utbildningssatsningar, rehabilitering och inslussning på arbetsmarknaden.
– Istället blir alla genom de nya reglerna (med skärpa krav på att söka jobb, red.anm.) hänvisade till arbets- och näringsbyråns tjänster, som har flaggat för att de varken har kompetens eller verktyg för att hjälpa den här gruppen utsatta personer.
Eftersom det ligger individuella livsöden bakom varje mottagares behov av utkomststöd behövs också mer av individuella lösningar, säger Paula Saikkonen.
– För att det ska var möjligt för socialsekreterarna att kunna göra det arbetet på ett bra och effektivt sätt behöver gruppen bli mindre.
Hon menar att detta skulle kunna uppnås genom att utbetalningarna av bostadsbidrag automatiseras i högre grad liksom utbetalningarna av förebyggande stöd för hälso- och sjukvård, såsom receptbelagda och livsnödvändiga mediciner.
– Lyckas man sortera vissa grupper av mottagare i ett automatiserat system så finns det utrymme att arbeta mer riktat med dem som behöver hjälp och stöd för att förändra sin livssituation. Personer som lever på utkomsstöd har svårt att komma ur situationen.
Människor vill arbeta
För en person som försöker få utkomststöd har det viktigaste enligt Paula Saikkonen nu blivit att ta sig igenom det digitala ansökningsförfarandet och bocka av alla rutor genom att bevisa att hen inte gör någonting. Skulle hen ha chans till en timanställning eller vilja våga prova ett arbete efter lång sjukskrivning riskerar hen att förlora stödet – en risk få har råd att unna sig, säger hon.
De senaste förändringarna har, menar Saikkonen, lett till att en ny atmosfär skapats där människor i behov av stöd inte längre vågar pröva något nytt eller försöka ta sig ut på arbetsmarknaden, eftersom ett misslyckande skulle innebära att en person kanske förlorar en del eller hela sitt stöd.
Emily Vuorenlinna framhåller att möjligheten till deltidsarbete kan innebära skillnaden mellan att få in foten på arbetsmarknaden och att bli fast i stödberoende.
– Med nuvarande system som omöjliggör extrainkomst riskerar människor att hamna längre ifrån arbetsmarknaden, säger hon.
Dessutom har Finland, enligt henne, även ett växande problem med allt fler arbetande fattiga.
– Forskningen visar att människor vill arbeta. Ingen vill leva på bidrag. Men som vi ser i dag är det allt fler som arbetar som lever i fattigdom på grund av att de inte tjänar tillräckligt för att kunna försörja sig.
Vuorenlinnas forskning har visat att den här utvecklingen gör att människor tappar framtidstron.
– Och det är inte individers fel. Det är ett strukturellt problem.
– Vi ser att köerna för mathjälp blir allt längre och samtidigt vet vi att även social stödverksamhet och hjälporganisationer har fått mindre resurser.
Danmarks socialpolitik slår hårdare mot utrikes födda medan högerregeringarna i Finland och Sverige genomför nedskärningar och åtstramningar i sociala stöd för de mest utsatta i samhället samtidigt som de visar en allt hårdare attityd mot denna grupp människor överlag. Resultatet är detsamma: Samhällsklyftorna ökar.
– När klyftorna i samhället växer kommer det att ta lång tid att reparera, säger Emily Vuorenlinna.
Illustration: Otto Donner
