Mycket tyder på att Sannfinländarnas bussutflykt till invandrartäta köpcentret Puhos i östra Helsingfors var ett orkestrerat kampanjtillslag. Frågan är om det i all sin sorglustighet inte gör partiet mer skada än nytta.
I och för sig är det berömvärt av Sannfinländarna att partiet tar sina medlemmar från olika delar av Finland för att besöka östra Helsingfors, ett område som är alldeles på tok för negligerat i beslutsfattandet och stadsplaneringen. När tog SFP senast en bunt politiker från Vörå och Malax till Östra centrum? Däremot är det svårt att avgöra om Sannfinländarnas senaste utspel är briljant valkampanj eller bara total verklighetsflykt?
För den som missat det: I lördags postade ett antal sannfinländska politiker inlägg på sociala medier om att en delegation varit och bekantat sig med det invandrartäta köpcentret Puhos i Östra centrum (eller rent tekniskt i Botbyåsen). Väl på plats hade delegationen (enligt uppgifter på deras medhavda säkerhetspersonals uppmaning) beslutat att det var för farligt att stiga av bussen. Framför allt i kvällspressen uppmärksammades det skedda i artiklar med illa dolt fniss mellan raderna. Att en hel busslast full med politiker från ett parti som framställer sig som skölden och svärdet som försvarar den blonda finländaren från de mörka barbariska horderna inte vågar kliva av bussen vid ett köpcentrum för att de ser mörkhyade personer är bara för festligt.
Den sannfinländska kommunfullmäktigeledamoten Sini Laine från Reso har i skrivande stund lyft upp det skedda i tre olika uppdateringar på Facebook. Laine har lagt upp en snarast skrattretande video där hon filmar köpcentrets fasad från bussen. Mest ser man bilar, men också enstaka personer som promenerar mellan affärerna. Laine förfasar sig på videon över att “vi inte såg en enda infödd finländare”.
Vidare skriver Laine att delegaterna väldigt gärna hade stigit av och bekantat sig med området, men att det tyvärr inte var möjligt på grund av det stora säkerhetshotet. I ett senare Facebookinlägg kommenterar hon vidare det skedda genom att dra paralleller till de så kallade “no-go-zoner” som det har uppgetts existera i Sverige, det vill säga områden dit poliser och utryckningspersonal inte vill ta sig utan förstärkning. Även om Laine inte skriver ut det direkt är andemeningen antagligen att köpcentret Puhos då alltså skulle vara ett sådant område – och att östra Helsingfors som helhet skulle hålla på att förvandlas till en sådan på grund av det förhållandevis stora antalet invandrare som bor i området.
För alla som bor eller regelbundet rör sig i östra Helsingfors är det en absurd tanke att det skulle vara farligt att mitt på ljusa dagen promenera i Puhos. Köpcentret är rätt nedgånget och slitet, och kan ge ett oinbjudande intryck, men där går dagligen hundra- om inte tusentals finländare och inflyttade och köper mat och kläder, äter på restaurang, klipper håret eller lämnar in mobiltelefonen till reparation. Vägg i vägg med Puhos köpcentrum ligger på ena sidan Helsingfors stads kulturhus Stoa, med bland annat Arbis, bibliotek, ungdomscentrum och en stor scen där det regelbundet ordnas dans- och teaterföreställningar. På andra sidan ligger köpcentret Itis, där bland annat Stockmann tills några år sen hade affär.
I intervjuer har Sini Laine senare ändrat sig och konstaterat att det inte var antalet mörkhyade som var problemet, utan risken för att sannfinländarna skulle utsättas för hot från “vänstergröna”. Till saken hör att Sannfinländarna ordnade en tillställning i Puhos på Minna Canths dag, med partiordförande Riikka Purra som talare. Då hade en liten grupp motdemonstranter samlats, och Laine beskriver att “känslan av hot då var påtaglig”. Enligt polisen gick tillställningen i mars ändå alldeles lugnt till och ingen fara för våld uppstod.
Hur någon motdemonstration denna gång skulle ha uppstått, eftersom Sannfinländarna varken hade något officiellt program eller hade uppgett i offentligheten att de skulle besöka Puhos är ändå oklart.
Andra som var med beskriver situationen på ett helt annat sätt. Riksdagsledamoten Pekka Aittakumpu från Uleåborg har en gång tidigare vågat sätta foten i Östra centrum. 2024, då som riksdagsledamot för Centern, besökte han området och konstaterade att antalet invandrare var ett bevis på att sharia-lag snart kommer att råda i Finland. Intervjuad av kvällstidningen Iltalehti om den redan infamösa bussincidenten säger han att det de facto aldrig fanns några planer på att stiga av bussen i Puhos.
Till tidningen säger han, lite omskrivet, att tanken bara var att svänga in framför köpcentret och titta på invandrarna och sedan dra vidare. Enligt Aittakumpu var delegationen på väg till övrigt program på Sannfinländarnas partidagar, de så kallade “Kokoontumisajot”, och det fanns inte tid för passagerarna på bussen att vandra runt i köpcentret. Det här motsäger Sini Laines uttalanden om att det var varningen från säkerhetsvakten som skulle ha stoppat rundturen. Aittakumpu säger att han inte ens noterade någon varning.
Men hur var det då med säkerhetsvarningen? Varför avrådde (enligt uppgifter) säkerhetsvakten sannfinländarna från att stiga av bussen. Ingen verkar riktigt veta. En av utflyktens arrangörer Marika Sorja säger till Iltalehti att orsaken var att så många sannfinländare var samlade på en plats, utan att precisera desto mer. En annan av arrangörerna, Niina Granlund, uppger kryptiskt för Helsingin Sanomat att det finns olika slags hot: “Ett sorts hot kan vara att tidningarna ringer upp en efteråt”.
Polisen uppger för sin del att de på lördagen varit på plats i Puhos, eftersom de fått en anmälan om att det kunde uppstå ordningsproblem i samband med en politisk tillställning. Vem som lämnat in anmälan kan polisen inte svara på, och från polisens håll meddelar man också att man inte sett röken till några ordningsproblem eller något som skulle ha tytt på oroligheter.
För det första måste det väl konstateras att om tanken verkligen inte var att alls stiga av bussen i Puhos, så är det ju minst sagt korkat och banalt att åka på en bussutflykt med en hel bunt politiker bara för att sitta i bussen och glo på invandrare, som om Puhos skulle vara något zoo. Ännu mer korkat är det att åka ända till Puhos och inte ens stiga ut för att köpa baklava.
Om man skulle vara konspiratoriskt lag så skulle man kunna spekulera i om det var Sannfinländarna själva som kontaktat polisen för att varna om säkerhetshot (vem annan skulle ha gjort det), och sedan använt detta som förevändning för att påstå att man inte kunde stiga av bussen på grund av ett säkerhetshot – på en utflykt där man aldrig ens haft för plan att stiga av bussen.
När det drar ihop sig till val brukar Sannfinländarna skruva upp den främlingsfientliga retoriken, och Östra Helsingfors används gärna som hotbild. Problemet för Sannfinländarna är ändå att det inte brinner några bilar i Östra Helsingfors. Det gängvåld som existerar i staden är inte koncentrerat till stadsdelen utan sker i första hand i närheten av olika metrostationer. De stadsdelar med högst antal våldsbrott och rån är Berghäll och Gloet – följt av Gårdsbacka på tredje plats. Östra centrum kommer på plats nio – efter bland annat Kampen och Sörnäs. Detta enligt Yles reportage om statistik från åren 2021–2023.
Det ter sig uppenbart att denna sorglustiga bussutflykt är ämnad att fungera som en del av Sannfinländarnas valkampanj. Genom detta besök i Puhos räknar man inte med att nå helsingforsarna, som ju vet att Puhos inte är något kriminellt ghetto, utan väljare i andra delar av landet, där invandrarna är få och fördomarna starka.
Kanske lyckas partiet i detta uppsåt. Frågan är ändå om inte partiet genom absurditeten och klumpigheten i tilltaget inte skjuter sig självt i foten. Skulle du rösta på ett parti vars kandidater låser in sig själva i en buss och darrar som asplöv vid åsynen av en somalisk tant som skuffar på en shoppingvagn?
