Demokratins förespråkare tvingas allt oftare på defensiven. Men med den politiska demokratin under attack drunknar ofta stridsropen för ekonomisk demokrati. Är det dags för en ny offensiv? Kan morgondagens demokrater ta tillbaka kommandot och makten – även på arbetsplatsen?
Vid närmare eftertanke är det helt absurt. Trots samhällsutvecklingen vågar jag påstå att de flesta i vårt hörn av världen ser politisk demokrati som en närmast självklar rättighet. Samtidigt underordnar vi oss, med samma självklarhet, ett ytterst auktoritärt system på den plats där vi tillbringar en tredjedel av vår vakna tid. Men om vi är överens om att demokrati är den rätta styrelseformen för staten – borde den inte också vara den rätta för företagen?
Det här är den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahls ”ekonomiska parallellargument”. Det är också en av grundtankarna bakom ekonomisk demokrati, även om den traditionen varken börjar eller slutar med Dahl. Idéerna går tillbaka till upplysningen och har senare vädrats av en lång rad tänkare och aktörer, från samhällets och det politiska fältets alla hörn och kanter. Av den moderna liberalismens fader John Stuart Mill – och av Per Albin Hansson i hans klassiska folkhemstal. Av folkpartister och syndikalister, libertarianer och socialister. Eller för den delen av både demokrater och republikaner i USA, där en tiondel av arbetarna i den privata sektorn idag arbetar i företag som helt eller delvis ägs av dem själva.
Tanken om ekonomisk demokrati, om företag som ägs och styrs demokratiskt av de anställda, är med andra ord inte så radikal – eller ens ovanlig – som det lätt kan framstå. Faktum är ändå att den ofta har blivit eftersatt, även då den politiska och sociala demokratin har tagit steg framåt. Inte sällan i den personliga frihetens, äganderättens och fria konkurrensens namn. Så också i våra nordiska folkhem.
En gnutta framtidshopp
På senare år har Patrik Witkowsky plockat upp fanan i Sverige. Som föreläsare, utredare och rådgivare till olika organisationer har han blivit en av Nordens främsta förespråkare för en utökad ekonomisk demokrati. Han har grundat organisationen Centrum för personalägande, som arbetar med att främja personalägda företag i Sverige och har producerat dokumentärfilmen Kan vi göra det själva? (2015). Den frågan svarade han själv på i fjol, i form av en bok: Vi kan styra oss själva.
Boken är tänkt som en både lättfattlig och bred introduktion till ämnet ekonomisk demokrati. Det lyckas Witkowsky utmärkt med. Genom ett pedagogiskt upplägg, tydliga exempel och en ton som är alldaglig utan att bli fördummande guidar han läsaren genom den ekonomiska demokratins viktigaste idéer, argument och utmaningar. Han lyckas även med konststycket att förmedla lite framtidshopp. Statsvetaren Bo Rothstein, en av den ekonomiska demokratins gamla fanbärare, beskriver i sitt förord boken som den mest utförliga analysen av ekonomisk demokrati i Sverige. I synnerhet de första kapitlen, där Witkowsky närmar sig ämnet ur ett större perspektiv – vad ekonomisk demokrati är och varför det är eftersträvansvärt – är i högsta grad relevanta också ur ett finländskt perspektiv.
Tanken om ekonomisk demokrati, om företag som ägs och styrs demokratiskt av de anställda, är med andra ord inte så radikal – eller ens ovanlig – som det lätt kan framstå. Faktum är ändå att den ofta har blivit eftersatt, även då den politiska och sociala demokratin har tagit steg framåt.
Inte en naturlig ordning
För Witkowsky handlar ekonomisk demokrati om ett system där ”de flesta företagen ägs och styrs demokratiskt av dem som arbetar i dem”. Där företagsstyrelser tillsätts enligt principen ”en person, en röst” – istället för dagens system med ”en aktie, en röst”. Istället för en vinstutdelning baserad på aktieinnehav delar sedan ägarna, de anställda, på resultatet. Demokrati handlar inte (bara) om representation i styrelser, eller om att anställda får säga sin åsikt – det handlar om att de styrda tillsätter de styrande.
Det handlar inte heller om att avskaffa marknadsekonomin eller det privata ägandet. Enligt filosofen David Ellerman, som Witkowsky har beskrivit som en mentor, är det inte heller dessa som är problemet, eller ens kärnan i vårt nuvarande ekonomiska system. Det är snarare ”det mänskliga hyreskontraktet” (human rentals), där människor hyr ut sig till företag – överlåter sin rätt till självbestämmande och frukterna av sitt arbete – mot en lön. För de flesta framstår det som tingens naturliga ordning. Samtidigt upplever vi idag tanken på att någon skulle kunna köpa sig politisk makt över andra, till exempel genom köpta röster i ett val, som absurd. Det tar oss tillbaka till Dahl och hans ekonomiska parallellargument. Witkowsky argumenterar för att rätten till en röst och till en del av resultatet bör ses som en personlig rättighet för de anställda i ett företag, likt rätten till en röst i kommunen där du bor – inte som en äganderätt som kan köpas och säljas.
Ett svar på samhällsutmaningar
En av de huvudsakliga invändningarna är att bestämmanderätten i ett företag härstammar från den privata äganderätten. Det påståendet avfärdar Witkowsky. Han argumenterar för att ägarnas bestämmanderätt över bolaget mycket riktigt vilar på äganderätten – men att bolagets bestämmanderätt över de anställda, sedan slaveriets avskaffande, bygger på avtal. Influerad av Ellerman skriver han: ”rätten att bestämma över en viss verksamhet och skörda dess frukter följer alltså av vem som hyr vad av vem, inte vem som äger vad”. Om något kan – och har – anställningsavtalet anklagas för att stå i konflikt med äganderättens grundprincip, om att varje människa har rätt till frukterna av sitt arbete.
Så långt de principiella argumenten för en demokratisering av ekonomin. Som tidigare nämnt har de redan fått gehör på många håll. Inte minst i kapitalismens högborg USA, som idag är ett av de länder i världen som har flest personalägda företag per invånare. Och även om en amerikansk arbetsmarknad knappast är något att eftersträva, är den empiriska forskningen kring demokratiska företag högst intressant. De är mer produktiva och långlivade, betalar högre löner, har nöjdare och mer demokratiskt sinnade arbetstagare och lägre personalomsättning.
På den empiriska forskningen bygger Witkowsky en övertygande argumentation, baserad på sju konsekvensargument för en utbyggd ekonomisk demokrati. Han ser uppenbarligen en utökad ekonomisk demokrati som svaret på många av vår tids stora samhällsproblem. Det kanske är utopistiskt – men i dagens drömlösa tillstånd är det precis vad vi som samhälle behöver. Ett motgift mot den maktlöshet som många känner, en upplevelse av kontroll och en ny tilltro till demokratin. Enligt Patrik Witkowsky erbjuder den ekonomiska demokratin just detta. Och om inte annat är det precis vad hans bok erbjuder läsaren.
Patrik Witkowsky:
Vi kan styra oss själva: En bok om ekonomisk demokrati.
Atlas, 2020.
