I skrivande stund scrollar jag genom nyhetsrubrikerna på Svenska Yle. Under den gångna veckan har Yle rapporterat om hur kristelefonen Mieli i år fått svara på rekordmånga samtal, samtidigt som föreningen som driver den oroar sig för att regeringens nedskärningar i tredje sektorn hotar tjänstens framtid (20.8). Yle Östnyland larmar för att vräkningarna har ökat med 30 procent – på grund av regeringens nedskärningar i de sociala stöden (22.8). Institutet för hälsa och välfärd THL varnar för att 110 000 personer uppskattas ramla under fattigdomsgränsen på grund av regeringens nedskärningar, 27 000 av dem barn. Experter som Mirjam Kalland och Jussi Tervola sågar regeringens åtgärder (25.8). En ny rapport visar att regeringens planerade sänkning av marginalskatten endast kommer att gynna landets rika – experten Lauri Finér kritiserar skattesänkningen. På MTV Uutiset berättar man att THL totalsågar regeringens arbetsmarknadspolitik: straff och sanktioner fungerar inte, säger experterna (24.8).
Rubrikerna talar sitt tydliga språk: en överväldigande majoritet av experter på social- och hälsovård, arbetsmarknad, skatter och nationalekonomi anser att regeringens politik inte bara misslyckas med att uppnå regeringens mål – sänka statsskulden och få igång Finlands ekonomi – utan till och med är skadlig både för ekonomin och för de människor som lever i Finland.
Rapport efter rapport ramlar in som visar att nedskärningarna, åtstramningarna och straffen endast haft negativa effekter: fattigdomen, arbetslösheten och bostadslösheten ökar, medan det inte finns några tecken på att Finlands ekonomi skulle återhämta sig nämnvärt.
Det var få som vågade se något positivt i regeringen Orpos ekonomiska och arbetsmarknadspolitik då den tillträdde våren 2023. Då kunde regeringen ännu hävda att förståsigpåarna hade fel och Finlands näringsliv EK hade rätt – vänta bara och se, liksom. Med två års erfarenhet går det inte längre att försvara den förda politiken. Rapport efter rapport ramlar in som visar att nedskärningarna, åtstramningarna och straffen endast haft negativa effekter: fattigdomen, arbetslösheten och bostadslösheten ökar, medan det inte finns några tecken på att Finlands ekonomi skulle återhämta sig nämnvärt.
Det mest anmärkningsvärda, som Lisen Ede skriver i en kolumn på nytid.fi 12.8, är att regeringen inte lyfter ett finger för att ändra riktning för sin politik, trots oemotstridliga bevis på att den inte fungerar. Då återstår två alternativ. Antingen är högerregeringen mer än lovligt korkad, eller så har den helt enkelt inte något som helst intresse av att förbättra situationen för låginkomsttagare eller för att minska statsskulden.
Den förda politiken har inte varit helt verkningslös: de rika har blivit rikare och privata vårdbolag har kunnat sko sig ordentligt på statens kassa.
Är det möjligt att högerpolitikerna fortfarande tänker sig att den för länge sedan motbevisade trickle down-teorin verkligen fungerar: att ju rikare de rika blir, desto bättre går det också för resten av samhället? Att de på något plan tänker sig att de faktiskt arbetar för folkets bästa? I det här skedet kräver det redan en ganska stor dos självbedrägeri.
Eller är det som Vänsterförbundets riksdagsledamot Mai Kivelä uttryckte det i Kansan Uutiset 26.8: att regeringen endast drivs av klasspolitik: man tar hand om de rika på de fattigas bekostnad.
