Med utgångspunkt i Steve Reichs Clapping Music skapar Carl Knif en dynamisk dansföreställning där kroppens rörelse och rytm får stå i centrum. Matching Steps rör sig mellan två världar – stramt och mjukt, mörkt och varmt – och bjuder in till en reflektion kring hur vi går, andas och lever i rörelse.
Carl Knifs Matching Steps, som spelade på Finlands nationalbalett 2–4 oktober 2025, utgår från Steve Reichs “Clapping Music” (1972), ett minimalistiskt verk bestående av handklappningar. Reichs stycke kombineras med nykomponerad musik av Janne Hast, en kompositör som Knif ofta samarbetat med. Hasts elektroniska ambienta ljudvärld skapar tillsammans med Reichs strama rytmiska verk en rik bas för verket som på många olika plan är mångbottnat både i tolkningsmöjligheter och i uttrycksformer.
Koreografin blandar stilar och impulser utan att tappa linje. Ibland är det mer stramt och ibland mer lekfullt, ibland påminns jag om kampsport och ibland om flamenco. Danstruppen (Jonna Aaltonen, Olli Lautiola, Riku Lehtopolku, Saara Töyrylä, Terhi Vaimala och Eero Vesterinen) är en välfungerande ensemble som arbetar med en kollektiv timing som gör de skarpa växlingarna möjliga.
Verket gestaltar två olika världar som ändå är öppna mot varandra. Kontrasterna syns i kroppsspråket, kostymerna och ljussättningen, men de glider också in i varandra och skapar en flödande helhet.
I den första delen dominerar mörker och stramhet: dansarna i svarta kostymer rusar över scenen som affärsmän på väg någonstans. Det blir en reflektion över konformism och det stressade vardagslivet inom kapitalismens ramar, där individens rörelsefrihet begränsas och rytmen blir en tvångströja. Helheten, med dräktplanering av Ervin Latimer och ljus och scenografi av Jukka Huitila, förstärker upplevelsen – de svarta kostymerna är något för stora, ljussättningen kall, scenen avskalad och mörk.
Ett snöre fungerar som rekvisita, som dansarna förhåller sig till i sin dans; det binder samman dansare, stänger in eller ramar in någon. Repet fungerar som ett bokstavligt rättesnöre, som dansarna följer, geometriska mönster skapas. Repet är ett utmärkt tillbehör som bidrar till det mångfacetterade verket. Repet är stramt, men det är också flexibelt och mjukt. När två dansare håller i varsin ända av repet framhävs mellanrummet och separationen mellan dem – samtidigt som det kopplar dem samman.
Den andra delen är mjukare och mildare. Här är dansarna klädda i ljus loungewear, ljuset är varmt. Mot slutet glöder scenen i orange och dansarna blir närmast skulpturala. Hårdheten från den tidigare halvan av föreställningen byts ut mot ett mer följsamt uttryck, och repet som hade separerat dansarna är borta och de är istället mer i närkontakt, och stöder varandra i rörelserna.
Som utgångspunkt för föreställningen har Knif velat undersöka steget och gåendet som uttryck. För mig är det ändå inte precis steget i sig som är det som jag mest tar med mig. För mig väcktes större reflektioner kring kroppslighet, rytm och rörelse. Från handklappning till stunder där dansarnas andning blir rytm, får kroppen en egen röst som är mer än bara fotsteg.
CARL KNIF COMPANY: MATCHING STEPS
KOREOGRAFI, KONCEPT: CARL KNIF
DANSARE: JONNA AALTONEN, OLLI LAUTIOLA,
RIKU LEHTOPOLKU, SAARA TÖYRYLÄ,
TERHI VAIMALA, EERO VESTERINEN
SCENOGRAFI, LJUSDESIGN: JUKKA HUITILA
LJUDDESIGN: JANNE HAST
DRÄKTPLANERING: ERVIN LATIMER
TYGPLANERING: YOON KIM
SÖMMERSKA: NINA UKKONEN
PRODUCENT: MARJO PYYKÖNEN
KOMMUNIKATION: ESSI BRUNBERG
FOTOGRAF: CATA PORTIN
GRAFISK DESIGN: SUSANNA RAUNIO
PRODUKTION: CARL KNIF COMPANY
Spelade på Almisalen, Finlands nationalopera och -balett 2–4 oktober
Foto: Cata Portin.
