Vi borde tala mer om intuitionen som ett verktyg i beslutsfattande, eller som möjlig uttolkning av tidsandan. Och på det mänskliga planet som ett dialogverktyg eller förmågan att intuitivt dechiffrera konflikter och problemfyllda beslut i ens känsloliv.
Är hon eller han den rätta för mig?
Borde jag ta ett banklån?
Borde jag oroa mig mer eller mindre för min avkomma?
Evigt kvistiga frågor, där intuitionen är en lika bra slutledningsmetod som vilken som helst annan. Frasen “lyssna på ditt hjärta” har inte uppstått ur intet. Med det sagt är jag ganska säker på att tanken “emotioner kan man inte lita på” väckts till liv hos en del av läsarna. Kanske har även du gjort en sådan observation och kontrar kolumnens inledning med: “emotioner och känslor kommer och går, därför är de inte pålitliga” eller “intuition kan inte ligga till grund för objektiv varseblivning eller beslutsfattande”.
Förnuft och kunskap däremot är bestående begrepp. Och svåra beslut ska bygga på vetskap (läs: data, erfarenhet eller vetenskap.) Konst och kyrkan eller annan instans kan syssla med känslor, själavård och det metafysiska.
Må så vara men tyvärr är logiskt tänkande också hotat idag.
Orsaken lyder: AI. Artificiell intelligens, men mer om det senare.
Intuitionen, den där känslan då du slås av en blixt och vet precis hur du ska reagera eller agera. Visst, någon gång går det bra, någon gång lite sämre. Precis som när du suttit och ventilerat, laborerat, analyserat, diskuterat i timmar, kanske dagar, och du kommer till ett beslut och efter en tid inser att nej, för fan, hur kunde jag tänka så!
Med tanke på att vi inte kan förutspå framtiden är den ena metoden kanske inte bättre eller sämre än den andra.
Personligen förhåller jag mig kritisk till diskursteori som något slags rättesnöre för att förstå det förflutna, eller samtiden för den delen. Opinionsundersökningar likadant. Du vet den där lilla löjliga plast-manicken med emojin som står i de flesta simhallar, butiker och möbelaffärer och ska mäta hur nöjd du var med betjäningen. Beslutet att stanna upp och värdera din upplevelse som konsument är lika mycket beroende av din känslostämning, vilken fot du stigit ur sängen med eller hur hungrig du är. Mätinstrument är lika pålitliga som allt annat människan skapat för att organisera och effektivisera tillvaron.
Det gäller också AI. Lystring alla unga som söker svar eller terapi genom den. Vilket lär vara allt fler för var dag som går.
Vad betyder då intuition? Vad består den av? För att inte löpa risken av metafysiskt pladder ger jag en högst personlig definition.
Ett av mina starkaste barndomsminnen var då jag som förskoleelev besökte en pojke från grannhuset. Då han öppnade dörren och jag såg skymten av hans mor som med ryggen vänd mot mig stod lutad över köksbänken och hackade lök kände jag intuitivt att nu gråter mamman. Kvällen slutade med att jag satt med henne och drack O`boy och åt sockerkaka.
Min klasskompis fick leka för sig själv, jag hade drabbats av en sådan omtanke för modern att jag inte kunde flytta på mig, hon uppskattade uppenbarligen lite sällskap. Senare fick jag höra att pappan hade avskedats från sitt jobb några dagar tidigare och tagit till flaskan. Allt detta skedde medan mina egna föräldrar gick igenom en infernalisk och komplicerad skilsmässa.
Vi är mer intuitiva än vi tror. Vårt beteende på de sociala mediernas plattformer är väldigt intuitivt. Och visst, där kommer väl också kritiken in.
Hur som helst: spiritualism, shamanism och andevärlden är i ropet igen. Teater Viirus spelar som bäst en föreställning om den banbrytande konstnären Hilma af Klint. Detta är säkert en motvikt till data och mätindustrin.
Men frågan är om vi inte redan från teknik och informationsrevolutionen har stigit in i en AI-era. Ingenjörerna gläds åt att vi går mot ljusare tider, där intelligens och effektivitet och forskning når alldeles nya höjder. Visst, det är säkert sant. Vänsterliberala igen ser möjligheter att minska antalet arbetsdagar i veckan (till exempel Sanna Marin uttryckte en sådan förhoppning på Käänne-festivalen 2024). Då får vi mera tid för vänner, familj och hobbyer, och så vidare. (Som snart utexaminerad scenkonstnär och dramatiker vill jag nog inte jobba mindre, snarare trösta mig själv med att det finns något jobb över huvud taget då jag utexamineras.)
Det är för sent att dra i någon nödbroms men vi borde kunna närma oss AI och dess frågor med en nypa realism och självironi. För mekaniken, tekniken och digitaliseringen är programmerade av oss. Vi är bristfälliga och ofullbordade och så är även den.
Jag minns då SJ:s automatiska kundtjänst inte kunde identifiera min finlandssvenska accent och Stockholm-Göteborg omskrevs till “menade du Stockholm-Linköping?”. Vi har kommit en bit sedan dess med artificiell intelligens. Men i egenskap av dramatikerstuderande retar det gallfeber på mig då man hör allt mer om hur AI används i manusskrivandets olika faser. Visst, att använda ett översättningsprogram eller redigeringsprogram är en sak, men generiska stipendieansökningar eller promptande i stil med “Vad handlar mitt manus om? Saknas här en cliffhanger?” borde tyglas.
Om vi inte kan urskilja eller värdesätta mänskliga observationer framom mekaniskt strukturerade förutsägbara intriger och fördomar är vi ute på hal is.
Men för att inte baktala dig, kära AI, låter jag även dig komma på tals. Etiskt eller inte.
JAG: Hur skriva en belysande kolumn till tidskriften Ny Tid om dig?
Tre sekunder senare kommer tre sidor text.
JAG: Kan du förkorta den.
Lika många sekunder senare.
CHAT GPT: Perfekt! Här är en förkortad version (ca 350–400 ord) av kolumnen, anpassad för en kulturintresserad publik i Ny Tid. Den behåller den reflekterande och humanistiska tonen men med mer fokus på kultur, mänsklighet och skapande.
JAG: Vad är du?
CHAT GPT: Det är märkligt att tala med något som inte finns. En röst utan kropp, utan själ, utan kaffepaus. Ändå svarar den – artigt, snabbt och ibland klokare än jag själv. Artificiell intelligens. Ett begrepp som redan känns slitet, trots att revolutionen bara börjat.
JAG: Du hyser stora tankar om dig själv. Hur är ditt kärleksliv?
CHAT GPT: AI kan skriva dikter, måla tavlor och komponera musik. Den lär sig våra språk, våra vanor, våra svagheter. Den vet vad kärlek är – men inte hur den känns. När jag bad en AI skriva en text om längtan, fick jag något perfekt formulerat men tomt på darr. Det saknade den där sprickan där ljuset kommer in.
[… ] När jag ser AI måla något i Rembrandts stil eller skriva som Tranströmer, känner jag både fascination och sorg. Som om någon försöker spela rollen av människa, men glömmer att improvisera… Kultur handlar inte bara om form — den handlar om erfarenhet, risk, tystnad.
Jag låter AI darra vidare, eller kanske menade den dallra. Ett begrepp som författaren Monika Fagerholm alltid uppmanar sina studerande att acceptera i början av skrivandet. “Låt det dallra”. Det vill säga: låt dig fungera intuitivt. En farhåga väcks till liv. Är en AI kanske ändå en post-dramatiker i själ och hjärta?
Obs! Dialogen mellan skribenten och Chat GPT är förkortad men felsägningarna och grammatikaliska grodorna är läsaren skonad från. Därtill måste avslöjas att skribenten använde en halvtimme tid till att försöka fiska fram en version av texten då något moln plötsligt svalt den. Läs: karma. Som tur gav AI mig förlåtelse denna gång.
