De socialistiska andelslagens historia påminner oss om möjligheten att tillsammans skapa demokratiskt styrda organisationer. Diskussionen om olika former av social ekonomi skulle gärna få vara mer framträdande inom vänstern, anser Jukka Peltokoski.
Om man frågar vad som förenar ett arbetsandelslag för elinstallatörer, en psykologmottagning ägd av ett andelslag, ett andelslag för fjärrvärme, ett daghemskooperativ, ett andelslag för kulturproducenter, ett kooperativt jordbruk och fabriksockupationerna i Argentina är svaret att den gemensamma nämnaren är att göra saker tillsammans och att ta situationen i sina egna händer.”
Så skriver Jukka Peltokoski, Hanna Moilanen, Jaana Pirkkalainen och Tero Toivanen i Uusi osuuskunta – tekijöiden liike (ung. Det nya andelslaget – görarans rörelse) från 2014. Författarna resonerar ur ett vänsterperspektiv kring andelslagens unika form och deras möjlighet att bidra till ett samhälle med större demokratisk styrning och ett värnande om det gemensamma.
Andelslagen tycks ha fått lite vind i seglen igen; Anu Puusa och Reijo Karhinen efterlyser i sin färska bok Osuustoiminta eksyksissä – ovatko osuuskunnat kadottaneet perustehtävänsä (Andelsrörelsen på villovägar – har andelsrörelsen tappat bort sin grunduppgift?) där de argumenterar för behovet att lyfta fram de principer – demokrati och rättvisa exempelvis – som borde styra denna för Finland viktiga om än ofta bortglömda företagsform. De två böckerna är olika men i båda finns en tro på att andelslagen är mer än ett randfenomen, att ha ett S-kort i plånboken eller pengar på Andelsbanken.
I Uusi osuuskunta betonas de små andelslagen och andelslagens samhällsförändrande potential.
– När boken skrevs fanns det en nytändning för andelsrörelsen och ett antal små andelslag hade bildats. Intresset hängde ihop med en bredare diskussion om prekariatet som då var livlig, säger Jukka Peltokoski som arbetar som utbildningsproducent vid KSL-studiecentralen och som blivit känd för sina välformulerade bidrag till samhällsdebatten från ett vänsterperspektiv om bland annat arbete.
Från kultursektor till landsbygd
Som citatet ur boken gör klart kan ett andelslag i Finland, det finns i dagsläget kring 3 000 stycken, ha många olika funktioner och skepnader och finnas på mycket olikartade samhällsområden. De största andelslagen är handelslag (S-kedjan) och banker (Andelsbanken), men också producentandelslag (Metsä group och ett antal företag som i sin tur ägs av andelslag, som Valio). Andelslag har traditionellt varit viktiga på landsbygden och även idag existerar grönsaksandelslag (som Närpes grönsaker) och infraandelslag sköter idag ofta exempelvis fibernät och vatten.
En för denna text relevant form av andelslag är arbetsandelslag, som skapar sysselsättning och inkomst. Exempel är Lilith inom konstnärligt arbete, teckenspråkstolkarnas Via, Omillaan som sysselsätter personer med funktionsvariation och Ratas ja ruuvi som verkar inom metallindustrin. Sedan finns det många arbetsandelslag som inte är knutna till en viss bransch, som Sataosaaja och Värkkäys. Viktiga att nämna är också (egen)företagare som gör gemensam sak och bildar andelslag för att exempelvis kunna erbjuda viss service eller dela på arbetsutrymmen. Sådana andelslag kan bli ännu vanligare i framtiden för att underlätta småföretagarens sårbara position, säger Peltokoski. Som möjliga områden för att bilda fler andelslag i framtiden nämner han även boende och social- och hälsovården.
Demokrati och jämlikhet
Ett andelslag är till sin uppbyggnad ett demokratiskt företag. Detta är det unika i andelslaget som företags- och samhällsform, framhåller Peltokoski.
– Kärnan i idén om andelslag är att alla medlemmar är jämlika. På den punkten skiljer de sig från aktiebolaget där en ägares inflytande är beroende av hur många aktier hen äger.
Ett aktiebolag är också enligt Peltokoski en stelare organisationsform än de flexibla andelslagen. Kännetecknande för de senare är också att de ägs av sina medlemmar och att det inte (om inget annat nämns i stadgarna) går att sälja sina andelar till utomstående.
Ett andelslag bygger på idén om lönsamhet och medlemmarnas intressen, snarare än vinster. I lagtexten heter det att syftet är att ”stödja medlemmarnas ekonomi eller näringsutövning”. Uppstår ett överskott ska det i första hand gå till att utveckla andelslaget. Ett aktiebolag har däremot som uppgift att skapa vinster till sina aktieägare.
– Här rör vi oss ändå på principernas plan, inte heller de små aktiebolagen har alltid som drivkraft att maximera utdelningen.
Mellan idé och praktik
Andelslagen har en lång historia som i Uusi osuuskunta härleds flera hundra år tillbaka i tiden, inte minst till det tidiga 1800-talets utopistiska socialism som startade andelslag för att bygga upp alternativ till den starkt växande kapitalistiska industrialiseringen. I vänsterrörelsen i Europa och USA har andelslagen varit närvarande som ett löfte om verksamhet som drivs med demokratiska principer i egen regi, med full kontroll över ägandet.
Vad kan vi lära oss av denna tidiga historia?
– De tidiga experimenten och tankarna om andelslag – hos Fourier, Owen och andra – visar att de kan ha en förankring i idéer, i föreställningar om att ett annat samhälle är möjligt. Detta är viktigt i ett läge där det inte finns särskilt många idédrivna försök och inte så många ansatser på att pröva på något nytt.
Andelslagens socialistiska historia påminner oss visserligen också om hur motigt det är att försöka åstadkomma förändring då man ingår i ett system som förutsätter konkurrens, vilket blev tydligt när många av experimenten med tiden rann ut i sanden.
De tidiga experimenten och tankarna om andelslag visar att de kan ha en förankring i idéer, i föreställningar om att ett annat samhälle är möjligt.
Andelsrörelsens ideologier
I socialistiska kretsar blev det med tiden mer populärt med konsument-andelslag än arbets- och producentandelslag. Inflytelserikt både i praktiken och som exempel blev de konsumentkooperativ som grundades i Rochdale nära Manchester av Robert Owens följare. Målet var att tillgodose arbetarnas och de fattigas behov genom att erbjuda varor till ett måttligt pris men också mera brett att skapa ett samhälle som präglas av kooperativa ideal. Det blev en framgång och verksamheten utvidgades – och den var utpräglat ideologisk. Om man kan tala om något liknande i Finland, där starka konsumentandelslag växte fram i anslutning till arbetarrörelsen, skulle det vara E-liike-gruppen och Elanto i Helsingfors, som ägde affärer, egna leverantörer och till och med fabriker.
Uppdelningen i borgerliga och progressiva fraktioner visar hur kluven och ideologisk hela andelsrörelsen i Finland har varit även om idealen ytligt sett har varit de samma. Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet tillskrev andelsrörelsens mera högerinriktade ideologer andelslagen en både praktisk och bildande roll i nationsbygget. I en lärobok i andelslag (!) från 1930-talet heter det att andelsrörelsen ska ”uppfostra de breda lagren till organiserad samverkan, självstyrelse och förmåga att leda stora ekonomiska företag”. Samma lärobok beskriver hur de ekonomiskt utsatta klasserna grundade andelslag och att dessa på sikt kan ha en klassutjämnande funktion. Det fanns alltså ideal i svang om självständighet och utveckling, men de formulerades på olika sätt i staden och på landsbygden, bland socialister och bland fennomaner.
Vad syns då idag av den kluvna andelsrörelsen? Av E-liike finns endast HOK-Elanto och ägarandelslaget Tradeka kvar, medan den icke-socialistiska konsumentandelsrörelsen lever vidare i form av S-kedjans imperium som idag knappast har så mycket med den bildnings- och framstegsidé som andelsrörelsens intresseorganisation Pellervos grundare Hannes Gebhard företrädde för mer än hundra år sedan.
Prekariatets andelslag
Arbetsandelslag spelade en betydande roll i Finland i början av förra århundradet, inte minst på landsbygden, sedan tynade de i stort sett bort. Under depressionen på 1990-talet kom de dock tillbaka i bilden då arbetslösa började gå ihop och bilda andelslag. Det fanns då också en tydlig vilja från statligt håll att informera om andelslagen som möjlighet att sysselsätta sig. Somliga av dessa andelslag finns ännu kvar, men många av dem har med tiden försvunnit.
Peltokoski och hans medförfattare lyfter i Uusi osuuskunta fram arbetsandelslagen som ett fenomen som hänger ihop med kriser och samhällsförändringar. Precis som den ovan nämnda läroboken beskriver de hur andelslagen vuxit fram som svar på nöd och fattigdom, människor börjar grunda andelslag i hopp om att få sin försörjning säkrad. Men det är inte hela bilden:
– När vi skrev boken såg vi hur prekariatet, i synnerhet högutbildade personer, började grunda andelslag inriktade på sysselsättning. För dem var det inte bara fråga om att skapa jobb utan också att göra saker tillsammans, självständigt, att få utforma verksamheten som man vill.
Idag bildas inte arbetsandelslag i samma utsträckning som i början av 2000-talet då det varje år i bästa fall grundades nästan 200 nya sysselsättande andelslag. Under det senaste året har det rört sig om några tiotal om året. Något väldigt omtalat fenomen på frammarsch är den här typen av andelslag inte just nu, säger Peltokoski.
På tal om prekariatet: diskussioner om prekariat och arbete var livlig på 2000-talet och i början av 2010-talet. Var är den diskussionen nu?
– Prekariatet finns ju kvar, men problemformuleringen har kanske inte samma momentum som då. Jag tror att det har att göra med de ekonomiska kriserna som hängt över oss, i kombination med andra politiska kriser. Tyngdpunkten i vänsterns diskussion har flyttats över till hur arbetslösheten ska tacklas och att utarbeta program för statliga investeringar som kunde vara en injektionsspruta för ekonomin. Reflektioner om hur man tillsammans kan organisera sig har delvis hamnat i skymundan. Det är viktigt att man fortsätter tala om prekariat och andelslagens potential även om uppmärksamheten just nu riktas mot makroekonomin och statens finanser.
Självständig ekonomisk dimension
Andelslagen är inte bara en organisationsform som regleras av lagstiftningens bokstav, utan för Peltokoski och hans medförfattare i Uusi osuuskunta är de också ett exempel på människans förmåga att tillsammans med andra ta initiativ och organisera sig.
Peltokoski talar om yhteisötalous, social ekonomi, och återvänder till det tidiga 1800-talets utopistiska socialister. De ansåg samverkan mellan människor vara en möjlighet att organisera arbetet annorlunda än ett system som styrs av det privata kapitalet och marknaden. Idén om social ekonomi var stark i vänsterrörelsen fram till 1900-talet, då tankar om att kunna reformera staten tog över vänsterns mittfåra.
– Då tappade man delvis bort tanken om en demokratiskt styrd ekonomi.
– Även om vänstermänniskor är positiva till andelslag, föreningar, fritt verkande medborgarrörelser och företag med socialt ansvar har det inte riktigt funnits försök att gestalta social ekonomi som en självständig form som skiljer sig från både offentlig och privat sektor. Att skapa kollektivt ägande och bygga upp demokratiska företag, det finns många möjligheter i det. Inom Vänsterförbundet håller vi faktiskt på att bilda en arbetsgrupp för social ekonomi där vi kan fundera på de sakerna.
Peltokoski nämner att Anna Kontula för några år sedan introducerade ett förslag i riksdagen om worker buy-out, ett system som redan finns i Italien. Om ett företag håller på att gå omkull eller upphöra skulle dess arbetare ha förtur med att göra anspråk på att ta över verksamheten genom ett andelslag. Detta skulle staten kunna stöda exempelvis så att arbetslöshetsstöden kanaliseras till att finansiera det nygrundade företaget.
– I Finland borde vi undersöka hur samhälleligt företagande kunde ges stöd, alltså sådant företagande där åtminstone hälften av vinsterna används för att främja samhälleliga ändamål och att hela företaget är -knutet till att lösa ett visst samhälls- eller miljöproblem.
Stödet från staten kunde ske i form av finansieringsmekanismer, rådgivning och kanske skattelättnader så att dessa former av verksamhet kunde få en starkare position. I Finland har dylika tankefrön varit lite tabu, säger Peltokoski:
– Man upprepar bara att företagen ska konkurrera med varandra och att inget företag ska gynnas på marknaden. Det kanske det ligger något i, men jag anser ändå att staten kunde gynna vissa företagsformer, kanske på bekostnad av andra. Det är ju vi inom vänstern som borde föreslå sätt att reglera marknaden för att uppnå ekologisk och social hållbarhet.
Vägledning för intresserade
För den som själv vill starta ett andels-lag rekommenderar Peltokoski KSL-studiecentralen där han själv arbetar. Den erbjuder studiematerial på webben som man kan ta del av och själv har han också samordnat och dragit utbildningstillfällen om andelslag. Han nämner också Pellervos guider för andelslag som finns på nätet.
– Är man intresserad av att grunda ett andelslag kan man också vända sig till mig, jag svarar gärna på frågor och kan även tipsa om andelslag som redan finns och som man kan ansluta sig till. Mycket handlar om företagandets praktiska detaljer och sådant som man lär sig genom erfarenhet. Det är trots allt utmanande att få ett företag att bära sig, för det måste ju också ett andelslag göra.
Framför allt lyfter han fram vikten av att fortsätta tänka bortom hur arbete och företagande vanligtvis presenteras:
– Människor vill helt klart jobba med något meningsfullt, de vill söka efter ekologiska lösningar snarare än skapa fler problem. Den viljan är stark idag och den syns tydligt i vänstern just nu. Andelslagen har en roll att spela, som ett sätt att tänka nytt och skapa tillsammans. Det vore viktigt att vänstern kan fånga upp de här drivkrafterna som finns omkring oss.
Foto: Mio Lindman
