Diskussionen kring läskrisen färgas ibland av den nyttokultur som präglar vår samtid. Det är livsnödvändigt att läsa, men inte (bara) för att det gör en till en god medborgare skriver Janina Svart i en artikel om ungdomslitteraturens tillstånd i Finland.
”Världen i en fyrkant, minimal” upprepas i Monika Fagerholms roman Den amerikanska flickan. I romanen sitter ungdomarna Sandra och Doris i en tom simbassäng. Meningen dyker upp i mitt huvud när jag ser pjäsen Vi ska ju bara cykla förbi på Åbo svenska teater (recension i Ny Tid 2/2026). Pjäsen baserar sig på Ellen Strömbergs ungdomsroman med samma namn och handlingen utspelar sig helt och hållet i och kring en sandlåda, där 15-åringarna Malin och Manda tillbringar en stor del av sin tid. Publiken får se bråk och försoning, skratt och gråt och höra om allt som sker i skolan, hemma och på festerna som Malin och Manda börjar gå på, men det är hela tiden sandlådan som utgör kulisserna.
Greppet att låta hela handlingen utspela sig kring sandlådan tydliggör ungdomens villkor mellan barndomens lekparkshäng och vuxenvärlden. Konsten har en unik förmåga och en central roll i att skildra den här tiden i livet. I Ny Tid 2/2026 diskuterades barn- och ungdomskultur nyanserat och med avstamp i artikeln ”Ungdomslitteraturen spirar trots utsatt läge” vill jag spinna vidare kring några frågor som berör ungdomslitteraturfältet på svenska i Finland.
Statsunderstödd bokboom i Sverige
Svenska barnboksinstitutet i Stockholm gör varje år en bokprovning med aktuell statistik på barn- och ungdomslitteratur som utkommit i Sverige under föregående år. Presentationen av fjolårets utgivning, som gjordes i april, visar på en tydlig uppgång i utgivningen av både barn- och ungdomslitteratur 2025. Det här bryter mot hur läget sett ut hela det senaste decenniet. ”Från läskris till bokboom. Utgivningsåret 2025” heter rentav den inledande delen.
Även i Finland har mängden utgiven ungdomslitteratur ökat 2025 enligt Barnboksinstitutets Kirjakori–översikt, som behandlar tryckta böcker som utkommit under föregående år. 222 ungdomsböcker utkom, varav 149 var inhemska och 73 översatta. Även försäljningen av barn- och ungdomslitteratur anges ha ökat något, men det är böcker riktade till barn som sålt bäst. Statistiskt sett spirar inte utgivningen av ungdomslitteratur på svenska i Finland, med ett fåtal nya titlar per år. Det går givetvis inte att jämföra med Sveriges utgivning eftersom kontexten är annorlunda. Samtidigt går det inte heller att blunda för att det finns faktorer som direkt kan påverka både utgivning och försäljning.
Den största orsaken till den så kallade bokboomen i Sverige tillskriver rapporten nämligen ökat statsunderstöd till utbildningen. Bidraget höjdes från 176 till 480 miljoner kronor år 2024 och det ska användas för inköp av tryckta böcker för att stärka elevernas tillgång till olika typer av litteratur. Det är alltså en mätbar insats som haft direkt inverkan på utgivningen och samtidigt ett av många sätt att ta itu med läskrisen.
Den största orsaken till den så kallade bokboomen i Sverige tillskriver rapporten nämligen ökat statsunderstöd till utbildningen. Bidraget höjdes från 176 till 480 miljoner kronor år 2024 och det ska användas för inköp av tryckta böcker.
Också i Finland diskuteras läskris såväl vid kaffebord som nationellt. Samtidigt har vi den högsta bokmomsen i Europa. Läsfrämjande insatser tar plats på många fronter i samhället, men inte direkt med några större ekonomiska medel. Inom ramarna för den nationella läskunnighetsstrategin 2030 som samordnas av Utbildningsstyrelsen ska kommunikationen kring läsning stärkas och en bredd av aktörer samarbeta för det gemensamma målet att öka läskunnigheten och lyfta läsningen. Även innan strategin lades upp 2021 fanns det givetvis starka läsfrämjande aktörer. Till exempel Sydkustens landskapsförbund jobbar mångsidigt med läsning för barn och unga på svenska, inte minst inom projektet med de finlandssvenska läsambassadörerna Katarina von Numers-Ekman, Henrika Andersson och Amanda Audas-Kass, som pågick under flera år. Samarbetet mellan skolor och bibliotek har också stärkts och utöver det ordnar biblioteken allt från läskampanjer till författarbesök samtidigt som den viktigaste uppgiften fortsättningsvis är att tillhandahålla litteratur.
Aktuellt i utgivningen
Maria Lassén-Seger som är docent i litteraturvetenskap och ungomslitteraturexpert säger i artikeln i Ny Tid att ungdomslitteraturen inte har en lätt position, men att den lilla utgivningen på finlandssvenska förlag håller hög kvalitet. I artikeln nämner Lassén-Seger och Ellen Strömberg författarna Julia Wickholm, Minna Lindeberg, Wilma Möller, Sebastian Nyberg och Maria Turtschaninoff som samtida författare som skriver för unga. Annika Luther, Hanna Ylöstalo, Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström är övriga författarnamn på förlagens listor över samtida ungdomslitteratur om vi blickar några år bakåt. Det är påtagligt att det utkommer en betydligt mindre andel ungdomsromaner jämfört med barnböcker, samtidigt som det inte alltid är lätt att avgränsa vad som är specifikt ungdomslitteratur. Som Strömberg påpekar i artikeln är det inte unga själv som köper ungdomsromaner, vilket påverkar också utgivningen då förlagen inte vågar satsa på målgruppen.
En annan orsak som ges till ökningen av ungdomslitteratur i grannlandet är ökad internationalisering och med den mycket översatt litteratur. En ökad utgivning på svenska i Sverige påverkar även unga som läser på svenska i Finland, så länge unga får tag på böckerna. Det är samtidigt något som kan gå förlorat i mötet med översatt litteratur och till och med litteratur från grannländer. Det går att argumentera för att det på vissa sätt är lättare som läsare att spegla sig i litteraturen om den kryddas med språkliga uttryck eller landskap som läsaren kan känna igen sig. I det avseendet finns det ett utrymme för specifikt finlandssvenska ungdomsromaner. Påfallande är också att väldigt lite ungdomslitteratur översätts från finska.
Samtidigt är det inte bara ett stort utbud som är avgörande för att unga ska läsa och uppleva litteratur. Ur den synvinkeln är det kanske mera givande att titta på vad som sker med den ungdomslitteratur som utkommer än att titta på statistik över utgivna titlar. Till exempel fantasylitteraturen, som ofta betraktas som lite utanför ålderskategoriseringen i och med sin genretillhörighet, är stark. Det speglas exempelvis i att Maria Turtschaninoffs Anaché från 2012 nyligen getts ut i nyutgåva med prisvinnande omslag av Sanna Mander. Att en finlandssvensk bok som marknadsförs för unga och länge varit slutsåld får en nyutgåva är verkligen ingen självklarhet. Det här är samtidigt ett exempel på att litteraturen inte har något bäst före-datum och en stor utgivning av nya titlar är inte detsamma som kvalitet.
I bokprovningsdokumentationen lyfts ökningen av lättläst litteratur 2025 som en annan läsfrämjande insats som påverkat utgivningen. I en tid av sjunkande läsförståelse blir det allt viktigare att möta läsaren där hen finns i sin läsförståelse. I en finlandssvensk kontext utkom Annika Rautomaas ungdomsroman En fjäril under nyckelbenet, efter att den vunnit manustävlingen Skriv för mig, som ordnades av LL-center i samarbete med Schildts & Söderströms. LL-center hade ett projekt kring ny finlandssvensk lättläst litteratur som avslutades ifjol. Främjande av tillgång till lättläst litteratur är också en del av den nationella läskunnighetsstrategin.
Ungdomslitteraturen har en förmåga att fånga upp aktuella frågor i det omgivande samhället, vilket också påpekas i dokumentationen. Ett tema som är typiskt för 2025 är dystopiska skildringar av ett despotiskt samhälle. På finlandssvenskt håll utkom Henna Johanssons Gryningen, som är en uppföljare till Glasvaggan från 2019. I boken har huvudpersonen, som är ett förföljt glasbarn, flytt från ett tyranniskt samhälle. Det är ingen tillfällighet att frågor kring frihet och tyranni igen aktualiseras i böcker för unga. Ökade klyftor mellan olika samhällsklasser har också varit ett tydligt tema i utgivningen av finskspråkig ungdomslitteratur 2025.
Med möten i centrum
Flera skolklasser fanns i publiken då jag såg Vi ska ju bara cykla förbi på ÅST. Under första akten var det knäpptyst, medan spridda fniss började höras efter pausen. Det var rörande tydligt hur den unga publiken rycktes med trots försiktigheten i början. När pjäsen var slut hörde jag en person säga ”Det var roligare än jag trodde det sku vara”. Det kanske inte låter översvallande, men ur en tonårings synvinkel kan det rentav vara högsta betyg.
Att få spegla sig, dras med och bli överraskad – finns det något viktigare? Diskussionen kring läskrisen färgas ibland av den nyttokultur som präglar vår samtid. Det är livsnödvändigt att läsa, men inte (bara) för att det gör en till en god medborgare eller förlänger livet. Läsning är en upplevelse som det är lika svårt att mäta som att beskriva. Det enskilda mötet mellan läsaren och litteraturen har ett egenvärde som är något helt annat än statistik, men satsningar på dessa möten är också satsningar på den allmänna läskunnigheten.
Strömberg säger i artikeln i Ny Tid att hon inte vill utmålas som en pionjär inom ungdomslitteraturgenren på svenska i Finland, men faktum är att hon på många sätt kan göra sig förtjänt av den titeln just nu. Det finns definitivt utrymme för flera författarskap, flera böcker och flera läsfrämjande satsningar kring dem. En fördel med det lilla litterära fältet på svenska i Finland är ändå att det går att göra mycket med några få starka ungdomsromaner. Det går exempelvis att förvandla en roman till en lika stark pjäs och visa den för skolklasser över hela landet. Kulturfältet är fullt av läsfrämjande krafter. Tänk vad som kunde göras med ekonomiska insatser och krafter.
Foto: Pette Rissanen
