Etikettarkiv: Ungdomslitteratur

Tre frågor till Ida-Lina Nyholm,

en av redaktörerna för novellstartup-förlaget En liten bok.

1. Hur kom ni på tanken att grunda ett förlag som specialiserar sig på nyskrivna noveller och korta texter?

En liten bok är resultatet av flera olika idéer. Vi märkte att även då det i skolor används mycket noveller i pedagogiskt syfte brukar det oftast handla om mycket gamla publikationer. Det finns en avsaknad av moderna författare, vilket är synd eftersom noveller nog skrivs gärna, och det finns potentiellt mycket oskrivna idéer för dem. Men sist och slutligen är de en ganska liten business.

Det finns också en pedagogisk idé med att läsaren känner att hen faktiskt läst en hel bok och inte bara några enstaka kapitel eller utdrag. Böckerna kommer i litet häftformat, och det är meningen att man lätt kan ha en bok i väskan eller fickan och läsa till exempel på bussen eller toan – då man kanske annars skulle dra fram telefonen!

2. Hur planerar ni att nå ut till skolelever med böckerna?

– Vi kommer nu in i Schildts & Söderströms läromedelskatalog, och förhoppningsvis kommer det att väcka uppmärksamhet på läroanstalterna. Vi hoppas också på att bli inbjudna till skolor, där vi själva kan presentera konceptet. I vår kommer vi antagligen att åka runt mycket på olika håll i landet och delta i diverse utbildningsevenemang.

3. Hur fria händer ger ni författarna?

– En fungerande dialog med författaren är viktig för att uppnå en sammanhängande och mångsidig boksamling, men i det stora hela ger vi författarna ganska fria händer. Varje samling har ett eget tema som baseras på läroplanen. Denna gång är temat klimatförändringen, och framtida samlingar ska handla om sexuella trakasserier och identitet. Det är alltså ämnen som kan kännas svåra på många sätt, och det är viktigt för oss att eleverna känner att man kan påverka världen även genom skönlitteratur.

Text: Octavia Westerholm
Foto: Helsingfors bokmässa/Hanne Ylöstalo

Turtschaninoffs tidlösa uppväxthistoria berör samtiden

Breven från Maresi återvänder Maresi Enresdotter till sitt hemland Rovas, som hon en gång i tiden lämnade för att räddas undan svält. Boken är den tredje delen av Maria Turtschaninoffs hyllade serie Krönikor från Röda klostret.

Med den gedigna utbildning hon fått i klostret på ön Menos ska Maresi råda bot på vidskepligheten och okunskapen som blomstrar i hennes forna hemland. Men efter det glada återseendet med familjen visar det sig snart att hennes uppgift inte kommer att vara lätt.

Rovas är ett skogbevuxet område i norr, befolkat av fattiga jordbrukare och skogshuggare. Folket arbetar hårt från morgon till kväll och kämpar mot missväxten som plågat dem. Det blir inte bättre av att även Nádor, utsänd på uppdrag av Urundiens härskare, vill ha sin andel av skörden i skatt, och gärna lite till på köpet. Vad läskunnighet och den skola Maresi vill grunda ska vara bra för begriper byborna inte. Själv känner hon sig uttittad då hon vägrar foga sig i den (kvinno)roll som byn förväntar sig och att bemötas som en utomstående av dem som känt henne sedan hon var barn skaver.

I Maresis brev framträder såväl hennes egna själsliv och Rovas skogsbyar tydligt. Hon skriver med skärpa och värme om sin hemtrakt och liksom i de tidigare böckerna är samhället Turtschaninoff byggt upp med sina festhögtider, trosföreställningar, vanor och språkliga egenheter enhetligt och imponerande i sin detaljrikedom. Också Maresi själv är helgjuten. Där hon i svitens första del präglas av fantasyhjältinnans brådmogna heroism, finns det nu en myndighet över henne som lämnar utrymme även för tvivel och felsteg – som såklart behövs för att kunna hitta rätt. En särskild eloge går till hur relationen mellan Maresi och hennes mor, i all sin ambivalens och villkorslöshet, gestaltas.

I Rovas skogar, liksom i hela Turtschaninoffs litterära universum, är det kraftkällor i själva jorden man tillber. Det är en kraft som ter sig såväl naturlig som religiös eller till och med mytisk och övernaturlig, beroende på hur och av vem den brukas. I bästa fall lyckas människorna leva i balans med jordens kraft utan att rubba harmonin i det kretslopp där årstiderna och livets faser växlar. Men girighet kan förstöra jämnvikten, och i samfund som är beroende av jordbruk kan resultaten lätt bli ödesdigra. Krönikor från Röda klostret har kallats för feministisk fantasy, men jag tycker mig kunna skymta även ekologiska förmaningar att ta fasta på. Vad den torka vi upplevde förra sommaren skulle ha inneburit för byarna i Rovas skogar vill jag inte tänka på. På så vis är berättelsens teman både tidlösa och specifikt dagsaktuella. De mytiska inslagen vävs in med en finkänslighet som ger mervärde åt såväl den här berättelsen som fantasygenren överlag.

I grunden är Breven från Maresi en uppväxthistoria och kärleksförklaring till kunskap. Maria Turtschaninoff visar återigen att hon vet hur en berättar en historia som griper tag i läsaren.

Text Kaneli Johansson
Foto Janne Wass

Maria Turtschaninoff:
Breven från Maresi
Förlaget, 2018

Hjärtattack, kärlek och skolmat

Ted Forsström och Kaj Korkea-aho är tillbaka med sin ungdomssensation Zoo!, denna gång med undertiteln Hjärtattack. Boken inleds där den första tog slut. Huvudpersonen Atlas har precis blivit vald till elevrepresentant för åttorna. Hans kompisar Justus och Liam har blivit avstängda på grund av att de filmat folk på vessan. Sarah-Li är ännu i Bryssel och Miniturken och Dharampreet har blivit goda vänner. Förutom det så verkar det som om Tessie, en av skolans snyggaste tjejer, har blivit intresserad av Atlas. Källarkontoret som Atlas har gått och drömt om blir äntligen verklighet och när Sarah-Li kommer tillbaka hänger trion i källarkontoret nätt och jämnt. Dessutom verkar Sarah-Li också ha fått känslor för Atlas.

För Atlas blir livet ännu mer komplicerat då en tredje flicka blir intresserad. Felicia som är elevrepresentant för sjuorna följer efter honom och fnissar med sin kompis alltid när Atlas är i närheten. Plötsligt går han från att vara helt ointressant för det motsatta könet till att tre tjejer vill ha honom. Förutom stressen med puberteten, hormonerna och ståndet så tar sig Atlas an skolmaten. Alla är trötta på att bara äta fisk hela tiden. Mattanten Gunvor utmanar Atlas att själv hitta på en bättre meny. I en hel vecka får Atlas bestämma vad som ska serveras till lunch.

Zoo! #2 Hjärtattack, är en perfekt uppföljare till Virala Genier. Det märks att författarduon hela tiden haft som plan att skriva en serie. Precis som i första boken är illustrationerna av Pentti Otsamo pricken över i:et, och stärker Atlas galna beskrivningar av känslor och tillvaron.

Den lättlästa boken sporrar till läsning och inbakat i texten finns allt från felstavade sms från tonårsflickor till emojis. I bakgrunden finns alltid den klockrena humorn som författarna har svängt sig med ända sedan de skapade den virala hitten Mumin Visar Allt. Trots det känns boken inte alls uttjatad, vilket många andra ungdomsböcker gör. Jag tror att alla kan känna igen sig i karaktärerna, ångesten och avskyn för skolmaten.

Zoo! för med sig helt nya insikter i hur det är att gå i högstadiet. Också äldre kan njuta av boken för precis som i animerade filmer bjuds det på skämt ämnade för vuxna med referenser som barn och unga kanske inte förstår. Ett exempel är en illustration där Atlas avbildas som Francisco de Goyas svarta målning: Saturnus slukar sin son. Man skrattar högt flera gånger när man läser, både åt skämten och Otsamos illustrationer.

Vad mer kan man säga? Korkea-Aho och Forsström har levererat igen. Nu sitter man bara hemma och väntar på att nästa bok ska dyka upp så att man äntligen kan få ett avslut på Atlas komplicerade kärleksliv och historien om alla hormonfyllda högstadieelever som kantar historien.

Tony Pohjolainen

Ted Forsström & Kaj Korkea-aho: Zoo! #2
Hjärtattack.
Illustrationer: Pentti Otsamo.
Förlaget, 2018

Tre frågor till Maija Hurme

Illustratör och redaktör för barn- och ungdomslitteraturmagasinet MERA

1. Vad är tanken bakom magasinet MERA?

– Vi märkte att barn- och ungdomslitteraturen alltid hamnar lite i skymundan i den litterära diskussionen. Vi bestämde oss för att vi i föreningen Fibul istället för att klaga och gnälla om det skulle skapa ett eget magasin, som tangerar just de ämnen som vi tycker är för viktiga för att bli bortglömda. Barn, ungdomar, föräldrar och folk som jobbar med barn är de huvudsakliga målgrupperna för MERA.

2. Vilken typ av innehåll finns det i magasinet?

– Allt möjligt. I MERA har vi material för både vuxna och barn. Här finns bland annat essäer om flickboksromantik och djur i barnlitteraturen, och ett samtal mellan Maria Turtschaninoff och Shannon Hale om att pojkar får läsa om prinsessor. Personligen tycker jag det var kul att intervjua Warda Ahmed om att skapa böcker för bruna barn. I magasinet berättar en del kända personer om sina egna egna läsupplevelser, speciellt det de kommer ihåg att de har upplevt som barn, och vi har också en egen liten hörna för ungdomsböcker med hbtq-tema. Dessutom innehåller magasinet uppgifter och skrivövningar för barn och unga, vilket kan användas i undervisningssyfte eller helt bara på skoj.

3. Var och hur får man tag på MERA?

– Magasinet kommer att ges ut på Helsingfors bokmässa. Det är helt gratis att plocka med sig och borde hittas lite överallt, åtminstone vid Schildts & Söderströms, Förlaget, Hufvudstadsbladet, Kuvittajat, Bokbussen och Moomin. Efter bokmässan strävar vi efter att den ska finnas på bibliotek, i huvudstadsregionen om inte annat. Intresset för MERA har visat sig vara nästan förvånansvärt stort, och vi hoppas verkligen att exemplaren räcker till alla som är intresserade.

Text: Octavia Westerholm
Foto: Laura Mendelin

Mörk humor bland popcornstämjda älgar

Malin Klingenbergs nyaste ungdomsroman Älgflickan behandlar allt från spänning och kärlek till grön aktivism och smuggling av popcorn till skogens älgar. Klingenberg har tidigare samarbetat med illustratören Joanna Vikström Eklöv i böcker såsom Den fantastiske Alfredo (2017) och Patrik och pensionärsmakten (2010). Med Älgflickan tar Klingenberg steget från bokslukarålderns böcker till ungdomsromanen.

Johanna börjar i högstadiet och hennes bästis Sandra har övergett henne för de populära tjejerna. Uppbrottet mellan dessa två gör att Johanna söker sig till kojan i skogen, där hon bestämmer sig för att tämja en älg. Huvudkaraktären Johanna är inte den typiska ”pojkflickan” som använder flanellskjorta och bekväma jeans. Hon är mycket mänsklig och visar starka känslor, något som den typiska tonåringen också gör. Johanna är jordnära och föredrar älgar framom hästar – ett uppfriskande personlighetsdrag i en ungdomsroman.

Trots typiska grepp som förekommer i de flesta ungdomsromaner är tonen i Älgflickan inte genretypisk. Med en taktfast rytm i språket och med en huvudkaraktär som är rapp i käften förmedlas en humor som är genuint rolig. Johannas ironi ger också stundvis komiken en mörkare nyans. I följande scen från Älgflickan visar det sig att skolans mest populära tjej Lusse är svartsjuk över Johannas vänskapsrelation med ”den snygga killen”:

”’Du måste vara helt förstörd. Stackars dig. Fast du förstod väl ändå att du aldrig hade haft en chans.’

Jag tittade på henne utan att röra en min.

’Nej. Du har rätt. Jag har aldrig haft en chans. Jag är totalt förkrossad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till’, sa jag entonigt. ’Nu går jag och tar livet av mig.’

Lusse såg förvirrad ut, som om hon inte riktigt förstod vad som hade hänt. Ingen drev ju med henne, någonsin.”

I Älgflickan används mycket egenartade beskrivningar som framkallar humor. När Johanna blir bjuden på fest funderar hon över vad det är för typ av tillställning: ”Jag visste precis vilken typ av fest han menade. Den där alla gäster sitter uppradade på stolar längs väggarna”. Samtidigt varvas stereotypa uttryck som ”Magin var bruten” och ”han log så ögonen glittrade” med den absurda humorn. Läsaren blir också inkastad i korta och koncisa kapitel med ständigt händelserika scener. Klingenberg använder sig av cliffhangers vid kapitlens slut. Detta gör att man slukar hela boken i en och samma läsning.

Kontraster ställs mot varandra där det klassiska lever jämsides med det moderna. Huvudkaraktären intresserar sig för miljöfrågor och är vegetarian medan hennes föräldrar är med i jaktlaget. Det alldagliga och politiska glider in i Johannas försök att tämja en älg med popcorn. Ekonomiska skillnader skildras genom hur de populära tjejerna skryter om sina södernresor medan Johannas nyfunna vän Six bor i husvagn med sin alkoholiserade pappa. Klassisk ungdomsroman varvas med samhällelig och rolig text av en skicklig samtida ungdomsförfattare.

Att bli förälskad i en kille medan man rider på en älg mitt i skogen är rätt absurt. Trots det levererar Klingenberg med sitt humoristiska och stilsäkra språk en annorlunda ungdomsroman som gör att det absurda känns normalt. Älgflickan rekommenderas för alla som börjar högstadiet, inte minst på grund av sitt sätt att blanda olika diskurser, men också för att den skildrar det uppbrott som sker mellan barndom och tonår på ett ovanligt sätt.

Rosanna Fellman

Malin Klingenberg: Älgflickan. Schildts & Söderströms, 2018.