Intrigdrivet om att rida

av Yasmin Nyqvist

Wilma Möllers andra ungdomsroman, Kaamos – en andra chans, tar sig an en klassisk hästboksintrig: hästflickan möter en oregerlig ponny, lyckas skapa kontakt, och tillsammans blir de framgångsrika mot alla odds. Ett sådant traditionellt händelseförlopp riskerar falla platt, men hantverksskickligheten och skildringen av hur den 16-åriga hästflickan Alexis och den svarta valacken Kaamos speglar sig i varandra lyfter romanen.

Möller gjorde intryck med sin mogna debut Allt att vinna (2020). Den personligt förvärvade kunskapen om hästar och fälttävlan i kombination med ett flyhänt språk och förmågan att skapa framåtrörelse gav Allt att vinna en självskriven plats i ungdomsbokshyllan. Nu fortsätter Möller på samma bana.

Kaamos och Alexis bär bägge med sig en historia av trauma då de möts. Kaamos har farit illa hos tidigare ägare och saknar tillit till människor. Den enda som lyckades komma honom nära var Jovanna, som nu sitter förlamad i rullstol efter en ridolycka. Alexis var en framgångsrik ryttare i England, men karriären slutade abrupt med en fallolycka som kostade hennes häst Nuala livet.

Det är två sargade själar som möts då Alexis, nyinflyttad i Finland, får praoplats på Lundgårdens ridstall, fast besluten att aldrig rida igen. Men det är bara hon som har händer med Kaamos. Ridskoleägaren Hannes vill göra sig av med den omöjliga hästen så fort som möjligt. Plötsligt kämpar Alexis, med flankstöd av bästisen Reina och Hannes sympatiska lillebror Elias, för Kaamos framtid på ridskolan, samtidigt som Lundgården förbereder sig för fälttävlan.

Handlingen har driv och Möller skriver med språket som medel vilket är ett måste i en roman som vilar på traditionella hästbokselement och återkommer till välbekanta karaktärstyper, som den stöddiga men attraktive ridskoleägaren och den ambitiösa och överlägsna hästflickan Sanni, som har råd med egen häst och glänser i tävlingarna.

Det är ändå Alexis och Kaamos inbördes relation som är romanens kärna. Det finns ett subtilt posthumanistiskt stråk i hur Kaamos och Alexis upplevelser av det förflutna ställs i bredd, och hur de tillsammans genomgår en återuppbyggnadsprocess för att bli hela igen.

Ett posthumanistiskt synsätt, det vill säga ett ifrågasättande av den traditionella uppdelningen mellan människa och det som inte är mänskligt och en kritik av humanismens tanke om människan som världens centrum, har det senaste årtiondet blivit alltmer framträdande både inom konst och akademisk forskning. Detta gäller inte minst inom barn- och ungdomslitteraturen där samhällstrender ofta syns redan i ett tidigt skede.

Mia Österlund menade i sin recension av Möllers debut (HBL 1.1.2020) att det finns något gäckande i hur Möller beskriver den fysiska likheten mellan häst och hästflicka. En variation på temat tecknas i historien om Kaamos då Möller placerar de två protagonisterna jämsides och visar på hur mycket de har gemensamt i de mentala processer de genomgår. Det är inte bara Kaamos som får en andra chans.

 

Wilma Möller:
Kaamos. En andra chans.
Schildts & Söderströms, 2022.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.