Topeliuspristalet: All journalistik är ideologisk

av Janne Wass

Ny Tids chefredaktör Janne Wass mottog igår det stora finlandssvenska publicistpriset Topeliuspriset, som delade ut på journalistkonferensen Mediespråk. Ny Tid publicerar här Wass tacktal. 

Tack Svenska Folkskolans Vänner. Tack Publicistförbundet. 

Jag vill gärna tillägna det här priset hela Ny Tids redaktion och tidskriftens medarbetare, vars förtjänst det är att jag haft möjlighet att så att säga flyta lite på toppen och visa upp mig. 

Att Topeliuspriset går till chefredaktören för en öppet ideologisk tidskrift kommer säkert att reta någon. Men journalistiken är alltid ideologisk. Vare sig den är det öppet eller inte, vare sig den själv är medveten om det eller inte, vare sig den vill det eller inte. 

Den fria journalistiken, till vilken jag tänker mig att vi alla här gärna vill räkna oss, mottar i slutändan sitt uppdrag från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, specifikt artikel 19, som statuerar att alla har rätt att utan ingripande söka och ta emot information. Genom sin blotta existens står alltså den fria journalistiken ideologiskt i ett diametralt motsatsförhållande till alla krafter som försöker begränsa det fria ordet eller styra det i en viss riktning. 

Det säger sig därför självt att den fria journalistiken, för att förbli fri och kunna utföra sin uppgift, måste motarbeta alla former av auktoritarianism, fascism och tyranni. På samma sätt som ett tolerant samhälle inte kan förbli tolerant genom att tolerera de intoleranta, kan det fria ordet inte tolerera de krafter som vill sätta band på det fria ordet. Och om vi försvarar det fria ordet, måste vi också försvara resten av skrivelserna i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, eftersom vår rätt till frihet, demokrati och jämlikhet bygger på en skör juridisk konstruktion. När en av grundpelarna kollapsar, följer också resten av bygget med. Det ser vi idag i länder som Ryssland och Ungern, och också här hemma finns i dag krafter som vill styra pressen med slagord om nationens och det finska folkets intressen. Den fria pressen är central för bevarandet av våra mänskliga och medborgerliga rättigheter, men för att effektivt kunna sköta denna uppgift är det viktigt att vi också erkänner den ideologiska grundtes som ligger till grund för uppgiften. Strävan till objektivitet är en annan av den fria pressens grundteser. Men för att slå vakt om objektiviteten krävs också att vi tar ställning mot de krafter som vill beröva oss möjligheten att vara objektiva. Strävan till objektivitet är också ett ideologiskt ställningstagande.

Som vi alla vet, statuerar de allmänna journalistreglerna att alla publicistiska beslut inom journalistiken ska tas på journalistiska grunder, och att beslutanderätten inte kan utlämnas till någon utanför redaktionen. I dagens kärva ekonomiska klimat blir denna grundregel ändå allt svårare att följa. Allt oftare verkar det som om det inte är journalistiskt övervägande som styr publiceringsbesluten, utan snarare webbens algoritmer och jakten på klick, visningar och kommentarer. Våra statistikverktyg ger oss nyttig information om publikens beteende och intressen, men de kan inte berätta för oss vad som är god journalistik. Hur många som läser en artikel eller lyssnar på ett radioinslag säger ingenting om innehållets kvalitet, eller hur väl innehållet tjänar de journalistiska syftena, det journalistiska grunduppdraget. När vi till exempel beslutar att minska antalet recensioner i en tidning för att det är få som läser dem, är detta inte ett journalistiskt beslut, utan ett som baserar sig på externa faktorer – i första hand ekonomiska sådana. 

När ett medium börjar basera sina publiceringsbeslut på klick och kommentarer, på läsarkvantitet snarare än innehållskvalitet, har det mediet övergett sina journalistiska principer och i stället blivit en klickgenerator som går ägarens ekonomiska intresse. När vi går den vägen är vi inte längre journalister, utan försäljare. Vi har övergett den fria journalistikens ideologiska grundpelare.

Därför tycker jag att det är hoppingivande att det stora finlandssvenska journalistpriset i år går till ett medium som inte ens har möjlighet att hävda sig i synlighetskonkurrensen, och inte heller jagar klick och sidvisningar. Det visar, hoppas jag, att det finns en uppskattning för, och en efterfrågan på, den långsamma, analytiska och osexiga journalistiken. Min ledstjärna som chefredaktör på Ny Tid har alltid varit att det inte är min uppgift att ge våra läsare det de vill ha, utan det de inte vet att de vill ha. I det arbetet är all klickstatistik oanvändbar. 

Samtidigt är det ju lätt att stå i en talarstol och moralisera. Den fria journalistiken i all ära, men någon måste också betala för den. Det är ju därför vi jagar dessa klick och sidvisningar. Men det här är inte något som journalisten ska behöva bry sig om. Det är inte journalistens uppgift att sälja sitt medium. 

Jag kunde tala om behovet av ett presstöd i Finland, men det får jag nog av tidsskäl lämna till en annan gång. 

Att jag idag mottar Topeliuspriset ser jag inte som ett tecken på att jag skulle vara en exceptionell journalist, utan på att mitt arbete på Ny Tid har gett mig möjlighet att göra bra och viktig journalistik. Det här har jag haft möjlighet att göra på en årsbudget på 200 000 euro. En budget som täcker årslönen för fyra anställda, tryck och postning av 12 tjocka nummer i året, samt publikationen av 250 betalda frilansartiklar i året. Vi har i Svenskfinland mediekoncerner där vår hela årsbudget knappt överstiger VD:ns personliga årsinkomst allena. Mediernas ekonomiska kris kan alltså sättas i vissa perspektiv. Så länge era chefer har fem gånger högre inkomst än ni har, ska det inte vara er uppgift att oroa er för tidningens eller kanalens ekonomi, än mindre göra journalistik som främst är ämnad för att generera klick och annonsintäkter. 

Det finns marknadsföringsavdelningar som avlönar folk för det arbetet. Er uppgift är att göra bra och viktig journalistik.

Min uppmaning till er är: Kräv att få göra bra journalistik. Kräv att få göra viktig journalistik. 

Tack. 

Foto: Rabbe Sandelin/Svenska Folkskolans Vänner

Topeliuspriset – det finlandssvenska publicistpriset på 7 500 euro delas ut av Svenska folkskolans vänner och Finlands Svenska Publicistförbund. Med priset vill man lyfta fram Zachris Topelius journalistiska gärning samt premiera dagens finlandssvenska journalistik.
Priset ges enligt statuterna ”för en aktiv, pågående journalistisk gärning till en eller högst tre personer som ådagalagt betydande skicklighet i sitt journalistiska värv, bestående av såväl originalitet, civilkurage som finess”.

2 kommentarer

Benita Laanti-Helander 18 januari, 2024 - 13:22

Grattis till priset och grattis till ditt viktiga tal som bör uppmärksammas och rikt citeras!

Reply
Marianne Michelson 18 januari, 2024 - 15:19

*Grattis till priset! Det var du värd.

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.