Få poeter är så intressanta att följa som Heidi von Wright. I hennes sociala flöden finns teckningar, ironier och poetiska fraser vilka speglar ett sinne som kämpar för att förstå verkligheten, såväl på ett personligt och emotionellt plan som på en politisk och universell nivå. Från vinsten i Arvid Mörne-tävlingen 2002 via debuten med Skör och bräcklig året därpå fram till Mellan text och midnatt 2023 har von Wright varit en av de mest egensinniga och skarpögda poeterna i Finland.
Den nya boken är uppdelad i sju avdelningar som består av små textlådor, ofta tre på en sida men ibland bara en. I lådorna har poeten lagt ner liv i bemärkelsen att det som strömmar upp i läsningen är fragment från tillvaron mellan textens tillblivelse eller läsning och det som midnatten står för, en slags transcendent mellanläge: sömn, djup tankeverksamhet eller meditation. Men det är symptomatiskt att boken inleds med just en överföring mellan text och läsare:
Dina händer är placerade så att du kan se dina tummar, åtminstone en av dem. Fortsätt så. Tryck tummen eller tummarna mot sidan eller sidorna. Upprepa tills greppet känns naturligt.
Både texten som helhet och de enskilda orden är utrustade med meddelanden. Dechiffrera dessa och lyd eventuella råd.
Plötsligt mycket medveten om hur tummarna rör sig arbetar jag mig fram genom de prosalyriska lådorna. von Wrights adelsmärke som poet är hennes sätt att sammanföra konkreta substantiv i visuellt påtagliga bilder. Här firar konstnären triumfer i poesin: ”De klena äppelträdens grenar ser ut som renhorn och koraller”. Men poeten tillåter inga överdrivna bildexcesser utan stramar till, för ner texten till den position där den hör hemma: ”Sömnen är snöret mellan livet på dagen, genom nattens liv, till följande dag”.
I drömsekvenser strömmar minnen upp och texten byter tempus från ett rappt presens till ett drömskt preteritum. Övergivna hus längs landsvägarna, hallon och blommande syrener. Med ens är allt borta och en ny sömnvision visar sig som en ljuskägla. Så fortlöper prosalyriken i uppflammande bilder som släcks i mörker eller bortgång.
Parallellt löper metatexten: ”Jag måste ordna fakta och lögner så att de stämmer”, men det blir allt svårare att särskilja vad som är metatext och drömtext. Minnet och drömmen och poesin verkar i slutet av boken utan vattentäta skott men i stor förtätning.
Heidi von Wrights Mellan text och midnatt har den egenheten att den driver genom en hypnotiserande drömvärld som består av minnen och den abstraktionen ges precision både genom prosalyriken och poetens konkretiserande blick. Som läsare är vi med under en introspektion som går över och börjar handla om oss själva. För också inom mig finns mångfalden av djur, de öde husen längs landsvägarna, hallonen och de blommande syrenerna. Den överföringen är en magnifik egenskap hos en poesibok.
Heidi von Wright:
Mellan text och midnatt.
Schildts & Söderströms, 2023.
