Ska juntan äntligen falla?

120

Jonas Sjöstedt reser till norra Thailand och träffar exilburmeser som är drivande i oppositionen. Striderna i inbördeskriget i Myanmar har hårdnat och juntan har mött några rejäla bakslag.

 

Under årtionden har Myanmar präglats av militärdiktaturer, men också av motstånd genom demokratisk opposition och minoritetsfolk. I perioder har det demokratiska utrymmet ökat och fria val anordnats. Men militären har aldrig släppt makten helt. 

Efter att militärens parti förlorade valet genomfördes en militärkupp 2021. De protester som följde slogs ned med stor brutalitet. Oppositionella gick under jorden, flydde utom-lands eller anslöt sig till väpnade grupper. 

Det såg ut som om oppositionen hade krossats. Den 27 oktober 2023 inleddes dock en överraskande offensiv från en allians av oppositionsgrupper. På kort tid intogs fler än hundra militärposteringar och flera städer. Militären har tappat kontrollen över stora områden som gränsar till Kina och Indien. 

Ny Tid reste till Chiang Mai i norra- Thailand där en del av den burmesiska oppositionen verkar i exil. Bland dem har känslan av nederlag efter kuppen 2021 börjat bytas ut mot en spirande optimism. Frågan ställs allt oftare: Ska militärjuntan äntligen falla?

Även om friheten inte kommer under min livstid så kommer arbetet för frihet att fortsätta.

Militären förtrycker minoriteter

– Där jag växte upp var det hårda strider på landsbygden, kvinnor blev våldtagna av militären och byar brändes ned. Militären använde den brända jordens taktik mot gerillan, mot hela folket faktiskt, alla påverkades. När jag var 16 år beslöt jag mig för att gå med i gerillan, säger Hseng Noung.

Den burmesiska militären har under många år bekämpat olika minoritetsfolk.

– Shangerillan ville ha självstyre för vårt folk. Det var en progressiv rörelse som fanns både i städerna och på landet. Många unga var upprörda över förtrycket och anslöt sig. Ett stort antal av gerillans soldater var kvinnor. Jag var med i gerillan i drygt sex år innan jag lämnade min hembygd. 

Hseng Noung blev fotograf och journalist. Tillsammans med sin man reste hon genom Burma och skildrade vad de såg, de gick till fots genom hela norra delen av landet under ett år i mitten på 1980-talet. På vägen föddes deras dotter.

– Burma kan vara så vackert, men under den fina ytan var mycket så hemskt. Jag såg människor som tvingades fly. Jag minns en skördesäsong då risskörden brändes ned av militären. Jag mötte flyktingarna som gick över bergen med sin boskap bärande sina små barn. 

 

Systematiskt sexuellt våld

1999 var Hseng Noung med och grundade Women´s League of Burma.

– Vi vill ha fred, men vi måste få rättvisa också, även för kvinnor. Vi vill se ett demokratiskt Burma, en federation där de olika folken har rättigheter. 

Women’s League of Burma organiserar kvinnor och argumenterar för deras rättigheter. Våldet mot kvinnor finns överallt, säger Hseng Noung, inte minst från staten och militären. Militären använder våldtäkt som ett vapen i kriget mot de etniska minoriteterna. 

– Det handlar om att förödmjuka och skada vårt folk. Vi dokumenterar det sexuella våldet och uppmärksammar det. Vi intervjuar kvinnor och sammanställer uppgifterna. Det sexuella våldet är systematiskt och leds av officerarna i armén. Ibland utförs gruppvåldtäkter inför åskådare. Vi försöker hjälpa överlevarna.

Hseng Noung följer upproret mot militärjuntan. Regimen har försvagats, men striderna innebär också att befolkningen drabbas.

– Situationen nu är hård, med strider mellan gerillan och militären. Vi hjälper de som måste fly undan de nya striderna och skickar in hjälp över gränsen från Thailand. Folk flyr i stora delar av norra Burma.

Militärjuntan försöker klamra sig fast vid makten, det är deras enda mål, säger Hseng Noung. De bryr sig inte om befolkningen och de bombar civila. 

– Deras enda mål är att använda landets naturresurser för att berika sig själva, det handlar om olja, gas och timmer. De äger företagen, från hotellen till naturresurserna. De är otroligt rika. 

Är hon optimist?

– Det måste man vara trots alla hinder och allt förtryck. Nu ser vi en yngre generation som tar del i kampen. Även om friheten inte kommer under min livstid så kommer arbetet för frihet att fortsätta. 

Helvetesåren

Före kuppen 2021 kunde demokrati-aktivister återvända till Burma. Efter kuppen fick de fly igen, Ying Lao är en av dem.

– Jag växte upp i södra delen av Shanstaten. Mellan 1996 och 2001 förstördes fler än 3 000 byar av den burmesiska armén. De ville få bort roten till motståndet och gerillan, tvångsförflyttningar var vanliga. 

Invånarna kallades till arbete för militären, de fick gräva och bygga deras anläggningar. Det kallades ”frivilligarbete”, men det var tvångsarbete. 

– Vi hörde strider och skottlossning. Då fick de unga männen gömma sig för att inte gripas och tvingas arbeta för armén. De blev en sorts mänskliga sköldar. 

Många bybor flyttade in till städerna, de fick överge sina byar. De hade ingenstans att ta vägen, ibland bodde de i tält. Många flydde vidare. Till slut beslöt sig även Ying Laos familj sig för att fly:

– Åren efter 2001 kallades helvetesåren. Förhållandena blev allt svårare. Det fanns ett hot om sexuellt våld. Våra föräldrar var rädda att vi skulle drabbas. Även ekonomin blev sämre. Min familj flydde till Thailand 2001, då var jag 16 år. Vi smugglades in i landet.

Familjen hade släktingar som hjälpte dem här. Ying Lao säger att hon hade tur som fick fortsätta gå i skolan: hon var den första person i släkten som fick utbilda sig. Familjen blev också aktiva i demokratirörelsen och de lärde sig om mänskliga rättigheter. 

Ying Lao fick ett stipendium för att studera i USA. Först 2015 kunde hon återvända till Burma.

– Efter 2010 öppnades Burma upp, det hölls val och en del flyktingar och oppositionella kunde återvända. 2015 vann oppositionen valet och saker utvecklades år rätt håll. Jag valde att återvända för att bidra till fred och återuppbyggnad i landet.

Tillsammans med vänner startade hon The Salween Institute, mellan 2015 och 2021 arbetade hon i Yangon med rättigheter för minoritetsfolk. 

– Vi specialiserade oss på federalism och hur Myanmar kan bli en federal statsbildning som återuppbyggs med respekt för landets minoriteter. I hela landet diskuterades det som en modell för framtiden.

Att ha en gemensam fiende är inte detsamma som att ha ett gemensamt mål.

Omöjligt verka i Burma

Ying Lao var i Yangon när militärkuppen genomfördes 2021:

– Vi visste att den demokratiska rörelsen NLD hade vunnit en jordskredsseger i valet. 

Militären hävdade att valet inte gått rätt till, anklagelser som avvisades av valkommissionen och internationella observatörer. Några veckor senare, dagen före det nya parlamentet skulle samlas i februari, genomförde militären en kupp.

– Många NLD-ledare fängslades. Internet och telefonlinjer bröts. Men ryktet om kuppen hade gått, så många aktivister hann gömma sig. 

I landet rådde förvirring, säger Ying Lao. Sedan insåg folk att militären menade allvar och då började folk gå ut på gatorna och protestera, något som startade med ungdomar i Mandalay. 

Sedan spreds protesterna mot militären över landet. Aktioner av civil olydnad organiserades i flera yrkesgrupper. Men protesterna slogs ned.

– Jag stannade till första veckan i april, jag ville bidra till motståndet. Men det blev allt svårare att verka i landet. 

Liksom många andra fick Ying Lao återvända till exil. Hon har kontakter inne i Myanmar och följer oppositionens revoltuppror:

– Det är svårt att veta om revolten kan hota juntans makt, men det är första gången på väldigt länge som oppositionen tar över militärens posteringar och hela städer på det här viset. Det stärker moralen i landet och ger hopp. Juntan är pressad men det blir svårt att erövra huvudstaden Naypyidaw. Folket hatar militären, de vill se armén bli besegrad. 

Även om militärstyret störtas är Myanmars framtid osäker.

– Att ha en gemensam fiende är inte detsamma som att ha ett gemensamt mål. De flesta vill se en federal demokratisk union, frågan är om man menar samma sak med det.

Desinformation och falska nyheter

Burma är ett mycket slutet land och militärens propaganda är stark. Men en rad oberoende nyhetsmedier har växt fram. Genom dem kan burmeser i och utanför Myanmar få nyheter. Hsu Mon är en av de journalister som har fått fly från landet, men som fortsätter rapportera.

Hon har levt i exil i Thailand i nästan två år efter att ha fått fly efter kuppen. Hsu Mon har arbetat som journalist sedan 2013 och tillsammans med sin man har hon grundat en nyhetsbyrå, DNA, Delta News Agency.

– För tio år sedan öppnades Burma upp i samband med att oppositionsledaren Aung San Suu Kyi blev fri. Det blev mer pressfrihet och lokala oberoende medier växte fram. Vi bodde i regionen Ayeyarwaddy, den minst utvecklade i Myanmar. Vi ville vara pionjärer i att skapa lokal media. Vi bevakade det lokala samhället, den lokala politiken och parlamentet.

Vi oberoende medier har fått lämna vårt land och får kämpa för att nå ut.

Vid kuppen 2021 angrep militären journalister och oberoende medier. De blockerade nyhetsflödet och internet, flera medier förbjöds och stängdes, säger Hsu Mon. De försökte arbeta vidare men DNA förbjöds i november 2021. Hsu Mon och hennes man fick fly, först till Karenprovinsen där de var i åtta månader innan de åkte vidare till Thailand. 

DNAs nyheter sprids via Facebook:

– Vi använder VPN, även Facebook fungerar då. Vi kan se att vi har många läsare inne i Burma, främst i de stora städerna som Mandalay och Yangon. 

– Kanaler som vår är en viktig källa till nyheter, vi får rapporter från medarbetare på marken. Men det finns många utmaningar, vår region är helt kontrollerad av militären. En av våra journalister sitter i fängelse. Journalister kan dömas till 10 eller 20 års fängelse. Idag sitter kanske 40 eller 50 journalister i fängelse i landet. Fyra journalister har dödats av militären. En fotograf misshandlades till döds.

Ett annat problem är propagandan från regeringen:

– De sprider desinformation, det är rena falska nyheter. Vi försöker kontra med rätt information. De har en stor budget och många anställda. Vi oberoende medier har fått lämna vårt land och får kämpa för att nå ut. 

Tillsammans med andra oberoende medier startade DNA en byrå för faktakontroll. Ibland spammar juntan byråns Facebooksida med olika länkar, säger Hsu Mon. 

– Men vi tar bort deras virus. 

 

Låg moral i militären

Den burmesiska juntan är beroende av handel och kontakter med Kina:

– Frågan är hur Kina kommer att ställa sig, många av de områden som har befriats gränsar till Kina. Kina samarbetar både med juntan och med olika etniska grupper. Hittills har de avvaktat, men vad kommer de att göra härnäst? Alla vet att de samarbetar med militären, de har stora ekonomiska intressen i Myanmar. Det tittar vi på som journalister, säger Hsu Mon.

I gränsområdena förekommer omfattande brottslighet och bedrägerier riktade mot Kina, fortsätter hon. Kina har tryckt på Burmas regering, men de har inte gjort så mycket åt det.

När jag träffar Hsu Mon har oppositionen stora framgångar i inbördeskriget mot juntan. Ökar det intresset för DNAs rapportering?

– Ja, nu stiger intresset när alliansen gör framsteg. Hoppet ökar när vi ser oppositionens framgångar. Militären ser ut att vara splittrad och några toppmilitärer har rensats ut. På flera ställen har militär övergivit sina vapen och flytt, deras moral är låg. Många städer och militärbaser har fallit på kort tid. Det som sker nu är historiskt.

 

Foto: Jonas Sjöstedt