Antologin visar att lättläst litteratur inte behöver vara förenklande.
Boken Bultande hjärtan, utgiven på Lärum-förlaget, är en samling lättlästa noveller och dikter skrivna av 11 finlandssvenska författare. Det som vid första anblick skiljer Bultande hjärtan från så kallade vanliga böcker, är det aningen större trycket och den luftiga ombrytningen med många radbyten och mer styckeindelning. Boken får mig att reflektera över vad lättläst litteratur egentligen innebär och på vilket sätt lättläst litteratur inte alls behöver kännas förenklad utan snarare tar ner det svåra och mångfacetterade till en nivå som känns angelägen för vem som helst.
Lättlästa böcker är skrivna på ett lätt språk som riktar sig till personer som har svårt att läsa eller förstå allmänspråk. Till målgruppen för lätt språk hör bland annat personer med inlärningssvårigheter, intellektuell funktionsnedsättning, demens eller afasi, dyslektiker, ovana läsare och läsare med ett annat modersmål, till exempel invandrare som håller på och lär sig språket. Tanken bakom lätt språk handlar om tillgänglighet och demokrati — att göra text och information möjlig för alla att ta del av.
Redaktörerna Jolin Slotte, Michaela von Kügelgen, Kira Nalin och Maria Sandin har sammanställt novellerna och dikterna till en mångsidig och tankeväckande helhet. Ingen text känns för lång, även om en del av novellerna har litet av en uppräknande karaktär och inte lyckas fånga mitt intresse helt och hållet. Jenny Wiiks omsorgsfullt tecknade illustrationer knyter ytterligare ihop boken.
Lars Strangs ”Ett himla bekymmer” tar sig an ett intressant perspektiv: Elsie, som är en ängel, tittar ner på vad hennes man Axel har för sig nere på jorden. Otto Donners ”Kärlek A-Ö” imponerar i sitt naivistiska grepp, då han beskriver kärlek samtidigt som han plöjer genom alfabetet:
Albert älskar Brenda.
Brenda älskar choklad.
Chokladen kan inte älska nån,
för den har inget hjärta och ingen hjärna.
Ann-Helen Attianeses ”Anna längtar hem” är en rätt hjärtskärande men ändå varm berättelse om Anna som bor på ett vårdhem, men som med jämna mellanrum hittar sig själv i tofflorna på väg till sitt riktiga hem.
Jesus på besök
Det finns några noveller och dikter som jag speciellt fastnar för — bland annat Heidi von Wrights dikt ”En sommarvecka på stranden”. I enkla ordalag fångar hon det stillestånd som några dagar på stranden innebär, samtidigt som hon lyckas inkludera flera olika perspektiv som gör dikten större än den till en början ger sig ut för att vara. Personen läser en bok om solsystemet, vilket förenar strandhänget med det oändliga och främmande. Samtidigt som personen läser om planeterna, finns också en annan närvarande, en som ligger på samma strand men lite längre bort.
Jag ligger på min handduk
på stranden.
På samma plats
som alla andra dagar.
Jag ser dig.
Du ser inte mig.
Kjell Lindblads ”Den frusna mannen” är en finstämd novell som fängslar i sin originella intrig. Ruth är en förvirrad pensionär som går omkring i sin lägenhet. Stolen där hennes man Åke brukade sitta är numera tom och via Hufvudstadsbladet som dumpit ner på dörrmattan under brevinkastet, lyckas hon lista ut att det är februari. Då telefonen ringer presenterar sig mannen i andra ändan som Jesus. Han vill gärna komma på besök och Ruth byter om till kjol och blus samt dukar fram med det bästa porslinet.
Jesus är klädd i en lång vit kappa och har blöta skor och strumpor med hål. Han vill gärna ha något stärkande till kaffet, även Åkes gamla cigarrer smakar. Novellen beskriver ett tillstånd av ovisshet som ändå i sin tydlighet och i sina väl utvalda detaljer bär med sig en känsla av självklarhet. Det märkliga besöket kunde vara en produkt av Ruths egna fantasier, men det spelar slutligen ingen större roll om det verkligen var Jesus som kom på besök eller inte.
Dikterna på tre korta rader landar i det mellanrum där lättläst inte känns förenklat utan blir stort och kategorilöst — en självklar läsupplevelse som inte kräver utan bara ger.
Stort och kategorilöst
Thomas Brunells ”Nio korta dikter” kan knappast beskrivas som något annat än ett exempel på när poesi kort och gott skiner i sin avsaknad av allt överflödigt.
Grönt norrsken
lyser upp den svarta himlen.
Grannens tjur bölar.
Dikterna på tre korta rader landar i det mellanrum där lättläst inte känns förenklat utan blir stort och kategorilöst — en självklar läsupplevelse som inte kräver utan bara ger.
Den utmärkta avrundningen av denna mångsidiga novell- och diktsamling utgör Heidi Sjöbloms ”En äng av känslor”. I dikten fångar Sjöblom nuet och läsandet på ett sätt som känns lika närvarande som en smekning över kinden:
Du stryker lätt
över bokstäverna
med dina fingrar.
Men sedan tar de slut.
Bokstäverna tar slut,
orden tar slut,
dikten tar slut,
och efter det är allting tyst.
Bultande hjärtan är en betydelsefull tillökning på kartan av lättläst litteratur i poesi- och prosaform. Texterna känns inte tillgjorda utan boken är kort och gott en samling texter och berättelser med egna budskap och stämningar som underhåller från den första sidan till den sista.
Jolin Slotte, Michaela von Kügelgen, Kira Nalin, Maria Sandin:
Bultande hjärtan.
Lärum förlag, 2023.
