Mikroplast i marken, havet och luften
Bilen kan vara en förlängning av sin förare. Bilens däck kan i sin tur bli en del av sin förare. Mikroplast är ett problem som inte kommer att försvinna på länge. Idag produceras nästan 400 miljoner ton plast per år, och mycket av det hamnar i naturen.
Termen ”mikroplast” myntades 2004 av forskaren Richard Thompson vid universitetet i Plymouth. Av det plastavfall som sköljts upp på havsstränderna lade Thompson märke till de minimala korn som senare kom att bli kända som mikroskopiska plastpartiklar.
Mikroplast definieras som små partiklar vars kornstorlek är högst fem millimeter. Då vi talar om mikroplast lyfter vi ofta fram kosmetika och textil.
Men en gigantisk källa till mikroplast glöms ofta bort: bildäcken. Då däckens ytor slits är det ingen som plockar upp plastpartiklarna som de lämnar efter sig. Enligt Finlands miljöcentral SYKE är biltrafiken den största enskilda källan till mikroplast i Finland. Slitaget på däcken utgör årligen ungefär 2 kg per finländare.
Det finns ingen vars klädsel lämnar efter sig flera kilo mikroplast per år.
”Mikroplast finns nästan överallt”, säger Anna Soirinsuo som är expert på marinbiologi hos WWF.
Det har talats mycket om att snön som plogas från Helsingfors gator töms rakt i havet, tillsammans med skräp och föroreningar, som den plast som lossnat från bildäcken. Vid första anblick är det lätt att tänka sig att snödumpning i havet är den största boven med tanke på mikroplastens existens i våra vattendrag. Saken är ändå inte så enkel.
”Enligt preliminära undersökningar har man med täta nät som lagts i havet lyckats sortera bort största delen av det skräp som hamnar där” säger Soirinsuo.
Den miljöpåverkan som snödumpningen i havet har måste också sättas i relation till de övriga sätt att bli av med snön som för tillfället finns tillgängliga.
”I Esbo har man testat en maskin som smälter snön. Maskinens utsläpp är dock höga på grund av att den går på brännolja. På samma sätt blir utsläppen höga om man blir tvungen att transportera snön långa sträckor med lastbil” säger Soirinsuo.
Europeiska kemikaliemyndigheten har utrett vilka användningsbegränsningar som kunde införas för mikroplast, och vilka risker och socioekonomiska effekter de kunde ha. Exempelvis håller man på att förbjuda mikroplaster i kosmetika och rengöringsmedel” säger Soirinsalo. ”EU-direktivet som förbjuder engångsplast träder dessutom i kraft i juli och Finlands nationella vägkarta för plast uppmärksammar också jordbrukets och byggindustrins plastavfall”, fortsätter hon.
Bland dessa positiva öppningar står ändå en sak oförändrad. Ingenting görs åt mikroplasten från bildäcken. Snabba förändringar är möjliga i vårt samhälle, men den heliga plåtkossan består.
Bearbetning & översättning: Irina Ruusuvuori & Janne Wass
