I dagens Hufvudstadsbladet kunde vi läsa att källor inom regeringen ser Svenska folkpartiet som en ”bromskloss” i förhandlingarna om Finlands regerings ytterligare nedskärningar. Partiordförande Anna-Maja Henriksson säger till tidningen att SFP är mån om att ”få en helhet som är balanserad och tillräckligt rättvis”. Att SFP försöker agera moraliskt samvete i denna regering är positivt, men utgångspunkten att göra det efter att redan ha godkänt ett regeringsprogram som ensidigt valt riktar yxan mot fattiga, sjuka och arbetslösa är inte särdeles hoppingivande.
Samtidigt har den sannfinländska finansministern och partiordföranden Riikka Purra gått ut i sociala medier och skämtat om nedskärningarna. Den 29.2 postade Purra en bild på en samling skärbrädor tillverkade av företagaren Juha Kuisma. Skärbrädorna är formade som köttyxor och är illustrerade med en bild på minister Purra, och texten ”Nyt on aika leikata” (Nu är det dags att skära). I sin uppdatering skrev Purra i en positiv ton att “om nedskärningarna inte lyckas med de här skärbrädorna, lyckas de aldrig”. Senare postade den sannfinländska riksdagsledamoten Miko Bergbom en bild av Rikka Purra som, omringad av leende sannfinländska riksdagsledamöter, höll upp en sax.
Experter på politisk kommunikation har noterat att Purra medvetet skapar uppståndelse för att avleda uppmärksamheten från sakfrågorna och bygga sitt eget politiska brand. Tillfrågad om den här kommunikationen inte visar på brist på empati från Sannfinländarnas sida, svarade Miko Bergbom att det är just den typen av empati som här efterlyses som har drivit Finland in i en ekonomisk kris.
Detta belyser Sannfinländarnas ideologiska drift mot den ekonomiska högern. För ett årtionde sedan var Sannfinländarna fortfarande ett brokigt parti bestående av drullerasister som Teuvo Hakkarainen, populistpajaser som Veltto Virtanen och moralkonservativa globaliseringsmotståndare som Timo Soini. Den allmänna uppfattningen var ändå att Sannfinländarna på den tiden var ett arbetarparti som värnade (med ibland motstridiga åtgärdsförslag) om arbetarna och samhällets utsatta. Sannfinländarnas drift mot den ekonomiska högern inleddes 2015 då partiet ingick i Juha Sipiläs (C) högerregering. Partiordföranden och galjonsfiguren Timo Soini flydde antagligen fullt medvetet de inrikespolitiska och -ekonomiska grälen genom att kräva utrikesministerposten åt sig själv. Soini torde ha varit fullständigt på det klara med att det regeringsprogram som partiet godkänt var ett slag i ansiktet på de flesta av Sannfinländarnas väljare.
Mitt under regeringsperioden skedde den berömda kuppen, då Jussi Halla-aho utmanade Soini om ordförandeskapet och vann. Kuppen innebar inte bara att Sannfinländarna gick från att vara det som Soini kallade för ”ett arbetarparti utan socialism” till att bli ett renodlat, modernt högerpopulistiskt parti med invandringen som huvudsakliga intressesfär. Det betydde också att partiets profil förändrades i sociala och ekonomiska frågor. Soini utgick från en konservativ agrarkristen världsåskådning som betonade behovet av en stark välfärdsstat och omsorg om samhällets svaga. Halla-ahos ideologi är rotad i ett slags aynrandskt framgångsideal. Omvandlingen fullbordades då Riikka Purra efterträdde Halla-aho som partiordförande. Redan under kampanjen inför riksdagsvalet 2023 blev det tydligt att de nya Sannfinländarna var helt och hållet på samma ekonomiska linje som Samlingspartiet – trots floskler i offentligheten om att partiet inte skulle gå med på nedskärningar i socialstöden eller försämringar för arbetare.
Efter att regeringsprogrammet klubbats igenom hördes flertalet förtvivlade röster från fackhåll – från personer som röstat på Sannfinländarna i tron att partiet skulle försvara arbetarnas intressen. Paradoxalt nog verkar den nuvarande regeringens nedmontering av både välfärdssamhället och fackrörelsen inte ha påverkat Sannfinländarnas väljarstöd negativt. Riikka Purra kan gladeligen skämta om de förödande mänskliga tragedier som kommer att uppstå i farvattnet av regeringens politik, och Miko Bergbom kan öppet medge att partiet inte drivs av empati för samhällets svaga. Samhällets högersväng har gått så långt att turbokapitalismen inte längre ens behöver uppvisa ett mänskligt ansikte.
Foto: Wikimedia Commons & Le Pictorium/Alamy
EDIT 7.3.2024: Rättade Bergboms namn from Mika till Miko.
