Åbobon Timo Furuholm är ett av Vänsterförbundets nya ansikten i riksdagen.
Vid tidpunkten för intervjun i mitten av mars har det just snöat och temperaturen sjunkit under minusstrecket. Men det har inte avskräckt Timo Furuholm från att ta cykeln till Åbo centrum. Den tidigare proffsfotbollsspelaren är en stark förespråkare för vardagsmotion som cykling, och i politiken vill han arbeta för att staten och kommuner främjar detta.
– Jobben är i allt högre grad fysiskt passiva och maten hämtas till dörren. All ”överlopps” motion har skalats bort, samtidigt som vi har en infrastruktur som alltjämt prioriterar privatbilism och inte uppmuntrar till att röra på sig. Inte heller i fråga om byggandet av nya bostadsområden har man riktigt förstått hur central människors näromgivning är i kampen mot en allt mer passiv livsstil, säger Furuholm.
Snabbt in i riksdagen
I valet våren 2023 fick Furuholm fler rösten än den sittande riksdagsledamoten Johannes Yrttiaho och knep Vänsterförbundets andra mandat i Egentliga Finland. I ordförande Li Anderssons valkrets behöll partiet sina två mandat trots att partiet förlorade fem platser i riksdagen.
Furuholm har gjort en kometkarriär inom politiken. År 2021 blev han invald i fullmäktige i Åbo. Samtidigt avslutade han sin fotbollskarriär. Året därpå blev han invald i välfärdsområdesfullmäktige i Egentliga Finland och år 2023 – efter bara två år i politiken – blev han riksdagsledamot.
– När jag första gångerna steg upp för riksdagens trappor tänkte jag att varför just jag? Har jag förtjänat det här? Är jag tillräckligt bra?
Att bli invald i riksdagen var den största och också tyngsta omställningen i hans liv, konstaterar Furuholm. Så småningom har också riksdagsarbetet blivit en vardag, en intressant arbetsplats där han får arbeta med smarta och trevliga människor – över partigränserna.
För en vänsterpolitiker är det ändå tunga tider rent politiskt, med en höger-regering som driver en hård nedskärningspolitik.
– Ofta infinner sig en känsla av hopplöshet när olika nedskärningar, till exempel i socialskyddet, röstas igenom utan att man har möjlighet att påverka utgången, säger Furuholm.
I plenisalen har han anklagat regeringen för att driva en politik som minskar incitamenten att använda kollektivtrafik eller ta cykel istället för bil.
– Regeringen planerar att höja momsen för kollektivtrafiken från 10 till 14 procent från och med årsskiftet, vilket innebär att biljettpriserna kommer att bli dyrare.
Kritik mot trafiklösningar
Regeringens socialpolitik är inte det enda som Furuholm har riktat kritik mot. I plenisalen har han anklagat regeringen för att driva en politik som minskar incitamenten att använda kollektivtrafik eller ta cykel istället för bil.
– Regeringen planerar att höja momsen för kollektivtrafiken från 10 till 14 procent från och med årsskiftet, vilket innebär att biljettpriserna kommer att bli dyrare.
Furuholm sitter i Trafik- och kommunikationsutskottet i riksdagen och han lyfter fram att regeringen har sänkt budgeten för investeringsprogrammet för gång och cykling till 3 miljoner i årets budget, från 30 miljoner under Sanna Marins regering.
– Om man tänker på att Trafikministeriet har en budget på nästan 3,6 miljarder euro så är 3 miljoner en väldigt liten summa. Men regeringen verkar se kollektivtrafik och promenad- och cykelinfrastruktur som en kostnad medan bilism och den tillhörande infrastrukturen ses som en naturlag.
Kommuner kan söka finansiering för byggandet av gång- och cykelvägar via investeringsprogrammet.
Vill åka på räls
Furuholm är en stark förespråkare för räls – både för att Åbo igen ska få spårväg och för att Västbanan mellan Helsingfors och Åbo (tidigare kallad ”entimmeståget”) ska byggas.
– Det är kanske inte så politiskt smart att fortfarande tala för Västbanan, men jag står fast, även om andra politiker börjat vackla.
Här talar Furuholm som en representant för Egentliga Finland.
– Förbättrade tågförbindelser är avgörande för hela regionens utveckling. Visst kostar det väldigt mycket att bygga ny järnväg, men alternativet att renovera Kustbanan ordentligt skulle också bli ungefär lika dyrt.
Den senaste kostnadsberäkningen för hela Västbanan är knappt 3 miljarder euro, och en renovering av kustbanan med utbyggnad av dubbelspår, som möjliggör fler tågturer, skulle kosta minst 2,2 miljarder.
I och med riksdagsjobbet har tågspåret mellan Åbo och Helsingfors blivit väldigt bekant för Furuholm. Han bor kvar med sin familj i Åbo och pendlar till Helsingfors där han sover några nätter i veckan.
– Det är bara på ett järnvägsavsnitt i Lappland som det sker fler förseningar än på Kustbanan, och en stor del av förseningarna orsakas av problem med spåret, säger Furuholm.
Hur ser du på miljöargumenten mot att bygga en ny järnväg: att själva bygget orsakar mycket utsläpp och förstör orörd natur?
– Jag tänker på lång sikt, att järnvägens miljöfördelar i längden kommer att kompensera de utsläpp som bygget skapar.
Furuholm förespråkar också tågtrafik på lokal nivå i Egentliga Finland: att man i framtiden ska kunna åka tåg exempelvis till Nådendal, Nystad, Salo och Loimaa. Det finns redan befintliga spår från Åbo till alla de här städerna.
Furuholm är medlem i Åbo stadsstyrelse och hoppas att staden snart ska ge grönt ljus till att bygga spårväg i Åbo.
– I Åbo brukar man tycka om att jämföra sig med Tammerfors, men det enda som skiljer städerna från varandra är att i Tammerfors har man kunnat fatta besluten. Jag är säker på att de som nu motsätter sig spårväg i Åbo kommer att få äta upp sina ord när spårvagnarna rullar genom staden och de också inser att det är just det här som staden behöver.
Städerna började samtidigt planera spårväg, men i Tammerfors planerar man redan en utvidgning av spårvagnsnätverket, medan man i Åbo inte har fattat ett enda beslut ännu.
Mötte fattigdom i barndomen
Timo Furuholm är uppvuxen i ett politiskt aktivt hem i Björneborg. Hans pappa Tapio Furuholm är kommunalpolitiker för Vänsterförbundet i Björneborg. Men Furuholm säger att han inte blev indoktrinerad att tänka på ett visst sätt och att hans vänstersympatier också har påverkats av uppväxtmiljön.
– Jag kommer själv från en medelklassfamilj, men där vi bodde i förorten Pormestarinluoto, med smeknamnet ”Porkka”, hade jag många vänner som tillhörde en lägre socioekonomisk klass och jag såg också direkt fattigdom.
– Det har format min syn på vilka som är de största samhällsproblemen som borde lösas med politiska medel, till exempel hur viktigt det är att utbildningen är jämlik och får tillräckligt med resurser ända från småbarnspedagogiken och uppåt.
Furuholm tillägger att Vänsterförbundet alltid haft bra och lyskraftiga politiker, vilket också lockat honom att söka sig till partiet.
Även som fotbollsspelare har -Furuholm tagit ställning politiskt, vilket hittills inte varit så vanligt inom finsk idrott. Som kapten för Åbolaget FC Inter syntes han bland annat på spelplanen med en kaptensarmbindel med regnbågstema.
Barn har rätt till en hobby
Erfarenheterna från sin uppväxtmiljö har också bidragit till att Furuholm som politiker vill arbeta för att alla barn ska ha möjlighet att syssla med en meningsfull hobby. När han som barn spelade fotboll i Björneborg var årsavgiften några tior. Så är det inte längre.
– En massa barn utesluts i dag från hobbyer på grund av att föräldrarna inte har råd att betala. Det ökar ojämlikheten och leder till stora samhälleliga problem då många barn inte har möjlighet att uppleva glädjen i en meningsfull hobby och hur det får en att växa som människa.
Furuholm säger att en hobby i bästa fall är något som kan bära en genom livet och skingra utsiktslöshet.
– Att barn och unga har en meningsfull sysselsättning är så att säga en lågt hängande frukt, som vi som samhälle inte borde ignorera.
Det är inte bara avgifterna som ökar för hobbyer, utan också tävlingsmentaliteten. Furuholm berättar att när han häromveckan deltog i föräldramötet för sitt yngre barns fotbollslag, diskuterades förfarandet att de bästa spelarna väljs ut till ett representationslag istället för att som hittills ha spelat i lag enligt stadsdel. Furuholm motsatte sig det här och enligt honom är det ofta föräldrar som pådyvlar en tävlingsmentalitet och månar om sina egna barns framgång.
– Jag sade också till de andra föräldrarna att fast din sjuåring nu är den bästa spelaren är det inte alls sagt att det fortsätter så. Högst antagligen kommer ingen i det här laget att bli proffsspelare och det kommer säkert inte att vara den som nu är högst rankad just nu.
Furuholm kritiserar tävlingssamhället och att arbetslivet blir allt mer tävlingsinriktat i och med arbetstagare förutsätts konkurrera och tävla mot varandra.
– Det bästa jag kan bidra med som proffsfotbollsspelare är att säga att arbetslivet inte ska börja likna elitidrotten. Till den som klagar på kollektivavtal och tycker att hen arbetar mer än kollegan, men för samma lön, så säger jag att tiotusentals fotbollsspelare i Finland gör ett otroligt hårt jobb men de allra flesta får aldrig sin första lön. Så ska arbetslivet inte fungera. Det viktigaste är att arbetslivet ger trygghet och stabilitet för arbetstagarna.
Furuholm hoppas att han i något skede ska få tid att återuppta sina studier i socialvetenskap, som han inledde efter att han avslutade sin fotbollskarriär, och han skulle kunna tänka sig att jobba inom någon organisation i framtiden.
– Just nu känner jag att jag gärna stannar kvar inom politiken länge ännu. Men det är ju finländska folket som besluter om den saken den där ena söndagen vart fjärde år.
Timo Furuholm (VF)
Bor: Åbo
Född: 1987
Familj: Två barn, 10 och 8 år.
Riksdagsledamot från Egentliga Finland, medlem i Åbo stadsstyrelse.
Tidigare fotbollskarriär: Har bland annat spelat i Tyskland, i finska landslaget och varit kapten för Åbolaget FC Inter.
Senast lästa bok: Sally Rooneys ”Normala människor”.
Foto: Emma Strömberg
