När man som svensk vistas i Svenskfinlands litteraturvärld slås man av dess litenhet. Avståndet mellan författare, kritiker och förlagsarbetare är inte stort; känner de inte varandra känner de i alla fall till varandra. Det är en begriplig konsekvens av att verka inom en minoritetsgrupp.
För litteraturkritiken innebär en liten litteraturvärld potentiella problem. En är risken för jäv. Människorna är få och kretsarna likaså få och överlappande. Utöver risken för ren vänskapskorruption medföljer att kritiken kan bli för snäll. Ett tredje problem är att kritiken – och till följd av det litteraturen – inte får spridning utanför den avgränsade kretsen. Det finns ett sätt att motverka detta, ett som även skulle kunna berika litteraturen med nya perspektiv: att plocka in kritiker från en angränsande ankdamm.
I en liten litteraturvärld som Svenskfinland kan avståndet mellan kritiker och författare ibland vara för nära. Ett sätt att undvika det vore att ta in svenska kritiker då det behövs. Det behöver inte innebära att finlandssvenska kritiker förlorar arbetsmöjligheter. Svenskfinland må vara litet, men det är även Sverige. Sveriges litteraturvärld hade precis som Svenskfinlands mått bra av att få in utomstående röster i kritiken. Att så få finlandssvenska skribenter syns på svenska kultursidor är ett slöseri på såväl kompetens som perspektiv.
Gränsen behövs inte dras vid Sverige. Både i Norge och i Danmark är litteraturvärlden liten och litteraturkritiken därför utsatt för liknande problem. Språket är ett hinder, men texter kan översättas. Alternativt skrivas med anpassningar efter landet där de ska publiceras. Ett utbyte av detta slag kan berika den inhemska litteraturen med nya perspektiv. Speciellt kan det vara en tillgång vad gäller författarskap så bekanta att läsningen blir slentrianmässig. Att till exempel i Sverige få en norsk blick på svensk litteratur kan blottlägga sådant som annars skulle passera obemärkt.
Kritiken i de nordiska länderna får ett begränsat utrymme. För att rättfärdiga recensioner behövs läsare. Att ta in kritiker från andra länder kan locka nya läsare. Litteraturintresserade i de olika länderna kunde få större möjlighet att upptäcka grannländernas tidskrifter, tidningar, och andra platser för kritik. Men också för begåvade kritiker. I synnerhet då det gäller Svenskfinland vore det värdefullt med fler läsare runtom i norden. Det skulle inte enbart innebära mer utrymme för recensioner, utan även högre arvoden och till följd av det möjligheten för kritiker att lägga mer tid på varje enskild recension. Förhoppningsvis kunde fler få upp ögonen för den utmärkta, men ofta marginaliserade, finlandssvenska samtidslitteraturen.
Självfallet ska inte alla finlandssvenska böcker recenseras av svenskar. Alla recensioner av svensk litteratur ska inte översättas från norska. Men ett visst nordiskt kritikerutbyte kunde motverka ankdammens värsta tendenser. En liten litteraturvärld har svårt att klara sig på egna ben. Därför bör den ha så mycket kontakt som möjligt med sina angränsande världar.
