Finlands konstnärsförenings samlingsutställning De unga visas i år runtom i Helsingfors.
De ungas utställning som ordnas för konstnärer under 35, har blivit något av en årlig utsiktspost för att spana in kommande stjärnskott. I år ville 658 konstnärer delta varav 36 valdes ut.
Helsingfors konsthall har genom åren varit det samlande rummet, men i år visas utställningen även på 7 andra gallerier runtom i Helsingfors. Detta gör att hängningen i Konsthallen är betydligt luftigare och utställningens kuratoriella aspekt framträder tydligare. Vissa av konstnärerna har kunnat planera sina verk för särskilda platser, därför finns det många installationer. På detta sätt frångår man röran som dessa stora grupputställningar vanligen innebär, men samtidigt gör det också att vissa konstnärer får en annan synlighet och eventuellt en annan publik.
Tankar om tid
Helsingfors konsthall är för många det mest estetiskt tilltalande av alla dessa rum med ett extraordinärt ljusinsläpp och stora luftiga ytor. Konsthallens arkitektur har fram för allt inspirerat Emilia Tanner till hennes 8 meter långa och detaljrika pappersinstallation. Verket står starkt i samspel med Konsthallens vackra ljusspel. Pappret med tusentals handgjorda hål i går under namnet Fraktaler. Tanner har poetiskt lyckats fånga tiden då hon har för hand gjort hål i det enorma pappret. Hålen och ljuset för fram tankar kring att komma över till den andra sidan, till det okända samt ljusets väg. Tanner påvisar också upprepningens omöjlighet, då alla hål är olika även om hålet ständigt upprepas. Det handlar inte om avstånd, snarare om hur påfallande och överraskande nära det mikroskopiska egentligen ligger stjärnhimlen.
Anna Karoliina Vainios rya Nova Initia, vilket står för en ny början, hänger i den stora inledande salen. De starka formerna och färgerna för fram vilja och förnyelse. Med finns symboler som en stjärna och ett lejon. Dödsskräck uttrycks via en orm och dödskallar. Hönor, ägg och träd står för nytt liv. Livet tycks segra i detta scenario. Även om Vainio i grunden är målare väljer hon textil som uttrycksmedel, mycket för att det ger mera djup och en konkret materialkänsla.
Spekulativ arkeologi
Mittemot hänger Hanna Hyys färgstarka och collageaktiga målningar. Dessa för en tystlåten kritik mot roller som vi lätt tycks falla in i. På ett lekfullt sätt tar hon fasta på motsatser. Det handlar bland annat om föreställningar om hur flickor borde vara, så som i en rödtonad målning med bildvärldar från 1990-talet och hästflickor som inte faller in i tydliga schabloner. Den ljusblåa målningen Penningmeditation för ironiskt fram nyandlighetens skenhelighet där vi förväntas tillbe pengar för att bli lyckliga.
Haliz Yosefs ljudlandskap med sand och keramik går under namnet Walking on eggshells with you. Det är frågan om Yosefs minnen av sin mamma, vilka hon velat ge en fysisk form. Ljudet kommer från de olika, öppna bäckenformade keramikskålarna i sanden. Det handlar om påhittade dialoger mellan konstnären och hennes mamma. Ljuden är abstrakta, och ger också intryck av vatten, strand, avlägsna sånger och lekar. Verket för lyriskt fram hur ljudet förmedlas till betraktaren, hur det vibrerar och ändrar form under sin färd till vårt öra. Det hela ger mig också en känsla av att försöka fånga tiden, gå tillbaka i tiden, samt den abstrakta tiden. I och med att Yosef lyckats föra fram det abstrakta kan jag lättare ta till mig detta på ett subjektivt plan, greppa mina egna minnen och beröras. Det är en spekulativ arkeologi som också för fram framtiden.
Exotism och äkthet
Bredvid hänger Man Yaus installation med svarta silkesband som formar ett grafiskt mönster över hela väggen. På dessa hänger keramikföremål och glasformationer i Tiffanyteknik. Konstnären för fram frågor kring äkthet, kineseri och kolonialisering. Speciellt tapeter och porslin förde fram kineseriet i väst. Man Yau kritiserar att allt asiatiskt stereotypiseras till en smal nisch, då det för många inte är någon skillnad om något är till exempel japanskt eller kinesiskt. Allt blandas till en salig, men mycket organiserad, röra i Yaus vägginstallation: glastekniken kopplas till det västerländska, porslin och silke till Kina och Japan. Inget är massproducerat, utan varje liten detalj är handgjord.
I denna sal hänger också färgfotografier av Pauliina Heinänen. Heinänen förenar handarbete med fotografi genom att skrapa fram vita ytor på fotografier av utrotningshotade växter i Finland. De som är mera utrotningshotade har mera vit framskrapad yta. Yaus, Yosefs och Heinänens verk bildar i denna sal en mycket fin helhet, som på olika sätt för fram frågor kring rötter, utrotning, exotism och äkthet.
Som en smekning på bar hud
Oskari Ruuskas golvinstallation Strand på Uranus fyller ett av de mindre rummen. Denna scenografiskt laddade orangebelysta installation består av ånga och vita keramikplattor som formar ett slags bassäng eller badrumsgolv, samt en filmprojektion på väggen. Skärmar med text lutar mot bassängkanterna och för fram konstnärens egna dagboksanteckningar. Ruuska berättar att hans barndomslördag bestod av att följa med sin mormor till en av Östra centrums karaokebarer där hon fungerade som karaokeledare. Men nu är det Ruuska själv som styr innehållet på de svarta skärmarna. Verket är tredelat och formar en stark helhetskänsla: bildprojektionen på väggen med en strandscen för fram ett slags framtidsvision, kakelskulpturen är den gripbara nutiden och texterna på de tre svarta skärmarna på golvet handlar om dåtiden. Fjärilarna som satt sig på fettfläckarna i kaklet står för pånyttfödelse.
Ruuska har tidigare gjort liknande verk som för fram homoidentitet och sexualitet. Nu är det mera frågan om identitet ur ett bredare perspektiv, med minnen, klassfrågor, tiden, atmosfär och kroppslighet. Kuusela har lyckats göra ett mycket sinnligt verk som förefaller som en smekning på bar hud.
Men detta är märk väl bara några exempel av allt som erbjuds för tillfället i fråga om De Ungas utställning i Helsingfors och ger inte hela bilden. Konsthallen kommer framöver också att visa en rad med videoverk. Konstnärer ställer även ut på Galleri G, Galleri Sculptor, Muu-galleriet, Hippolyte och tm-galleriet. En diktperformace ordnas på HAM.
Foto: Patrik Rastenbeger.
