Ny Tid granskar de högerpopulistiska och högerextrema trenderna i parlamentsvalet.
Det är dags att stänga gränserna – vi ska ha noll asylsökare” sa Geert Wilders i en intervju då hans Frihetspartiet (PVV) 2023 tog en storseger i det nederländska parlamentsvalet. Retorik som för tio år sedan enbart förknippades med högerextrema gatudemonstrationer används nu av framgångsrika europeiska politiker.
Inför det stundande EU-valet påpekar flera experter att det finns risk för att maktbalansen i parlamentet förskjuts högerut. Tecken på att det här kommer att ske kan ses i medlemsländernas nationella politik, men också i att EU-parlamentets grupperingar på högerflygeln håller på att ändra skepnad. Samtidigt spelar inställningen till Ryssland en avgörande roll för EU:s delaktighet i Ukrainakriget. Tankesmedjan ECFR publicerade i början av året en prognos som förutspår att högerpartier kommer att gå kraftigt framåt i sommarens val, på bekostnad av vänstergrupperingarna och mitten-högerblocket EPP, European People’s Party. De flesta partierna med representation i EU-parlamentet samarbetar inom så kallade partigrupper med likasinnade, och under en lång tid har EPP och socialdemokratiska S&D varit störst och mest tongivande för EU:s riktning.
Enligt ECFR kommer nu bägge partigrupperna att tappa mandat till fördel för konservativa ECR och högerextrema ID, där den senare gruppen skulle gå från att vara näst minst till att potentiellt få nästan hundra mandat (från sina nuvarande 58). ID-partier skulle i så fall vara EU-parlamentets största partier i Frankrike, Nederländerna och Österrike.
Ultranationalister på frammarsch
ID, eller Identitet och Demokrati, är en partigrupp som samlar högerextrema och ultranationalistiska partier som Alternativ för Tyskland (AfD), Dansk Folkeparti och estniska EKRE. De flesta av gruppens mandat hålls av italienska Lega Nord och franska Rassemblement National (tidigare Front National) som leds av Marine Le Pen.
Partierna inom ID skiljer sig markant från varandra både gällande politisk historia och politiska visioner, men enas av ett motstånd mot EU:s inflytande över medlemsländerna och utomeuropeisk invandring. Sannfinländarna hörde till ID mellan 2019 och 2023, men valde att flytta tillbaka till sin tidigare partigrupp ECR på grund av sin inställning till Ryssland och Nato.
ID har haft problem med att enas kring motioner, och ibland också uteslutits från att skriva under resolutioner som de övriga partigrupperna formulerat. De övriga ledamöternas ovilja att ha att göra med det demokrati- och främlingsfientliga ID upprätthölls i nästan ett decennium en cordon sanitaire, men ifall prognoserna blir verklighet kommer identitärerna att få inflytande.
ID:s politik har under den senaste mandatperioden mera varit en förlängning av varje partis nationella politik, men om gruppen lyckas formulera tydliga mål på EU-nivån ökar också pressen på de mer moderata partierna.
Konsekvenserna av ett maktskifte i EU är bland annat att grön omställningspolitik kan bli svårare att genomföra.
Europeiska Konservativa och Reformister (ECR) beräknas också få fler mandat än senast, men riskerar att som grupp bli mindre än ID, vilket skulle påverka maktbalansen på högerkanten. ECR inkluderar nästan alla stora nationalistiska och högerpopulistiska partier, och karaktäriseras av en negativ inställning till EU-federalism och liberala värderingar. Även om ECR generellt uppfattas som mindre radikalt än ovan nämnda ID, så innehåller den flera rörelser som motarbetar demokratiska processer. Gruppen domineras av polska Lag och Rättvisa (PiS), som under den tidigare mandatperioden öppet gått emot unionens värderingar genom sina ingrepp i domstolsväsendet och påtryckningar mot kritiska journalister och medborgarorganisationer. Näst störst är Italiens Bröder (FdI), som vuxit fram ur de post-fascistiska rörelserna MSI och Alleanza Nazionale. Partiledaren Giorgia Meloni ledde partiet till regeringen år 2022, och har bland annat gått in för att begränsa flyktingars möjligheter att nå Italien via Medelhavet. FdI har därför uttryckt en vilja att frångå eller omförhandla EU-avtal som förbinder Italien att ta emot asylsökare.
Viktor Orbáns Fidesz är ett av de högerextrema partierna som har mest inflytande inom EU, men Fidesz utveckling från konservativt till auktoritärt och demokratifientligt parti ledde till att ledamöterna var tvungna att lämna EPP. De har resten av mandatperioden suttit som obundna. Orbáns attacker mot medborgerliga rättigheter och pressfriheten i Ungern har ökat under hans styre, och precis som Polen har Ungern utmärkt sig som en bråkstake som vänder sig bort från det europeiska projektet. Fidesz har för tillfället 12 mandat och har orienterat sig mot ett samarbete med partigruppen ECR, där de skulle bli en maktfaktor. Fidesz har ändå ett starkt väljarstöd på hemmaplan (med 54,3 procent av rösterna i ungerska parlamentsvalet 2022) och har chans att öka sina EU-mandat, vilket skulle fortsätta landets politiska utveckling högerut.
Långsammare klimatpolitik
Konsekvenserna av ett maktskifte i EU är bland annat att grön omställningspolitik kan bli svårare att genomföra, då förslagen redan nu klubbas igenom med små marginaler. Så gott som alla partierna i ECR och ID ställer sig negativa till att unionen ska kunna ”tvinga” sina medlemsländer till hållbarhetsåtgärder. ECR:s principprogram innehåller en punkt där det långsiktiga målet är förnybara energikällor och minskade utsläpp, men enbart till rimliga kostnader för medlemsländerna. Högerpopulistiska partier är i allmänhet kritiska till klimatuppvärmningens omfattning eller ställer upp rena förnekare, som AfD och de sannfinländska profilerna Laura Huhtasaari och Teuvo -Hakkarainen.
EU-valen utmärks av ett lägre valdeltagande än de nationella valen, men det gynnar ibland partier som är EU- och eurokritiska. Sannfinländarna har vid varje EU-val lyckats öka antalet röster, och år 2019 kunde de med 13,83 procent av rösterna behålla två mandat (Hakkarainen och Pirkko Ruohonen-Lerner). Sannfinländarnas medverkan i regeringen Orpo har ändå skadat deras popularitet, och i kombination med att det just nu inte finns någon enskild EU-fråga som väckt missnöje i Finland kommer de knappast att gå framåt.
Sverigedemokraternas hade stor framgång i riksdagsvalet 2022 med över 20 procent av rösterna, men har inte lika lätt att mobilisera sina väljare i EU-frågor. De förväntas hålla sina nuvarande 3 mandat, men har inte de senaste åren gjort särskilt stort nummer av sitt EU-motstånd, även om partiet röstar mer emot EU-frågor i riksdagen än de övriga partierna. Charlie Weimers, som är ett av SD:s toppnamn i det kommande EU-valet, har uttalat sig både för och emot EU:s allmänna linje – han anser exempelvis att EU inte ska lägga sig i hur polska PiS sköter sitt rättsväsende, men har samtidigt markerat mot att ta in Fidesz i partigruppen ECR, eftersom ungrarna är för positiva till Putin.
Ryska intressen i valet
En viktig faktor i det kommande valet är hur stabil EU:s linje i Ukrainakriget kommer att vara ifall den europeiska högern får mera makt. Flera nationella säkerhetstjänster har varnat för rysk inblandning i valkampanjerna, men faktum är att flera av partierna redan före kriget har ställt sig positiva till Putin. För en del har det varit i ideologisk linje med deras egen kritik av ett EU de anser vara för liberalt, immigrationsvänligt och benäget att blanda sig i medlemsländernas egna angelägenheter; Putins Ryssland har ansetts stå för sunda, nationalistiska värderingar.
Det finns också grupper som blivit påkomna med att finansieras av ryska intressen med målet att skapa instabilitet inom unionen. Ett exempel är den österrikiske vicekanslern Heinz-Christian Strache, som tvingades avgå när han avslöjades för korruption 2019. Strache tillhörde FPÖ, ett parti i ID-gruppen och fångades på bild när han gjorde affärer med en oligark i utbyte mot ekonomiskt stöd till sin valkampanj. Problemet den gången var att han stämt möte med en skådespelare och journalist och inte ryska påverkare. ”Ibizaskandalen” startade ytterligare utredningar kring vem som tagit emot rubel.
Österrikiska FPÖ och tyska AfD har också systematiskt röstat emot att upprätthålla och utöka sanktioner mot Ryssland. Även AfD-politiker har ertappats med att ta emot mutor. Der Spiegel och The Insider avslöjade i augusti 2023 att en av partiets medarbetare, Vladimir Sergienko, tagit emot över 90 000 euro för att driva en besvärsprocess som kunde försinka den första tyska leveransen av Leopardstridsvagnar till Ukraina. ID valde ändå samma år att utesluta belgiske ledamoten Marcel de Graaff (FvD) för hans positiva uttalanden om Putin, vilket visar på splittringen inom partigruppen.
I mars och april 2024 gick de belgiska och tjeckiska säkerhetstjänsterna ut med att de inlett undersökningar mot ett nätverk som ska ha betalat 16 europeiska politiker som uttryckt sig negativt om EU och stödet till Ukraina, enligt tidningen Politico. Det finns ett ryskt intresse av splittring på EU-nivå, och att utnyttja västs oenighet gällande militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina.
Det europeiska projektets framtid?
Att flera stora EU-länder kommit långt i en utveckling bort från unionens ideal, den liberala demokratin, gör att framtiden ser oroväckande ut, speciellt i en tid då Europa är närmare krig än på många decennier.
Ungern är det land som mest högljutt kritiserat sanktionerna mot Ryssland, vilket hänger ihop med att Orbán arbetat hårt för att främja handeln österut. Nu anses han av många vara det närmaste en allierad som Putin har i Europa, och allt tyder på att han kommer att fortsätta köra sin egen linje. Ungerns agerande inom Nato och EU blottar en spricka mellan västländerna som gör det svårt att upprätthålla en gemensam front i utrikespolitiken.
Här kan också inflikas att inte enbart högerpartier är vänligt inställda till Putin, även om majoriteten av hans supportrar finns där. Slovakiens nyvalde president Peter Pellegrini är socialdemokrat, men har sagt att han skulle hålla landet utanför kriget ifall ett annat NATO-land åberopar artikel 5 mot Ryssland. Den här artikeln innehåller bara en del av de många förändringarna som är på gång i den europeiska mosaiken, och i juni klarnar det huruvida prognoserna förverkligats.
Foto: Michael Gubi/Flickr
