Etikettarkiv: Ny Tid

Peter Lodenius är död

Den finlandssvenska vänster- och kulturtidskriften Ny Tids långvariga chefredaktör Peter Lodenius är död. Lodenius avled fridfullt i sitt hem i Helsingfors, ett stenkast från Ny Tids redaktion, på söndag kväll. Han blev 76 år gammal.

Peter Lodenius var journalist i tredje led. Hans farfar Elias Lodenius var chefredaktör för Åbo Underrättelser 1909-1919, och fadern Erik Lodenius var chefredaktör för Österbottningen 1947-1949, ekonomisk redaktör för Hufvudstadsbladet i över 25 år efter det, och under en kortare tid också tidningens tjänsteförrättande chefredaktör. Peter själv tog kandidatexamen i statskunskap och arbetade som utrikesjournalist på Finska Notisbyrån 1966-1973.

1973 rekryterades Peter Lodenius till DFFF:s svenskspråkiga veckotidning Folktidningen Ny Tid, i folkmun FNT, sedermera bara Ny Tid. Lodenius skulle egentligen efterträda långvariga chefredaktören Mikael Romberg – den enda person som suttit längre på tidningens chefredaktörspost än Lodenius själv. Lodenius politiska linje var dock något av ett frågetecken för tidningens direktion, som i sista minuten fick kalla fötter och i stället kallade in Ny Tids långvariga medarbetare, riksdagsmannen Georg Backlund från sin pensionering. Lodenius blev ”degraderad” till redaktionssekreterare. 1977 efterträddes Backlund av Johan ”Seppi” von Bonsdorff, och tillsammans började de båda att förvandla Ny Tid från en renodlad partitidning till en journalistiskt ambitiös samhälls- och kulturtidskrift med fokus på utrikesreportage och -analys.

Lodenius blev själv chefredaktör 1985 och arbetade på den posten till år 2000. Under den tiden föll Sovjetunionen, och DFFF förvandlades till Vänsterförbundet. I samband med händelserna 1990-1991 frigjorde sig Folktidningen Ny Tid från partiet och grundade det läsarägda bolaget Tigertext Ab som gav ut Ny Tid fram till 2016. Efter chefredaktörskapet fortsatte Lodenius som specialredaktör på tidningen ända till sin pensionering 2007 (och i praktiken några år till, fast oavlönad). Efter sin pensionering skrev Lodenius regelbundna kolumner för Vänsterförbundets tidning Kansan Uutiset, och medverkade också med kolumner i till exempel Suomen Kuvalehti, på tankesmedjan Magmas webbsida, och fortsatte skriva analyser och reportage för Ny Tid.

Under 2000-talet skrev Lodenius också flera böcker om vitt skilda ämnen. 2003 kom boken Bushs nya värld – Ett imperium föds, 2004 Islam och moderniteten och 2006 Ukraina – I Europas mitt. Böckerna publicerades av Ny Tid/Tigertext på svenska och Like på finska. 2015 gav han ut två böcker: Turkki pintaa syvemmältä (Into Kustannus) och Ukraina – Gränslandet (Schildts & Söderströms), den senare tillsammans med journalisten Anna-Lena Laurén och fotografen Niklas Meltio.

Lodenius tilldelades statens informationspris (tillsammans med resten av Ny Tids redaktion) 1992 för tidningens bevakning av omvälvningarna i Europa under åren kring Sovjetunionens fall, 1995 förlänades han med det prestigefyllda Topeliuspriset, 2006 med Allmänna journalistförbundets pris för sitt livsvärv som journalist och 2008 blev han belönad av Svenska litteratursällskapet för boken Ukraina – I Europas mitt.

Allmänna journalistförbundet beskrev i sin prismotivering Peter Lodenius som ”en långa linjens grävande journalist i ordets bästa bemärkelse”, och fortsatte: ”Lodenius har skrivit om världen och i synnerhet tredje världen i fyra årtionden – långt innan man började tala om globalisering. Han har lyft fram saker och områden som de stora medierna inte har orkat fördjupa sig i.” Förbundet noterade också att Lodenius ”var med och introducerade gröna idéer, feminism och globaliseringskritik i den finländska debatten.”

I över 30 års tid, om inte 40, var Peter Lodenius specialitet den så kallade ”Tredje sidan” eller ”Överblicken” i Ny Tid. Trygve Söderling, som arbetade som redaktionssekreterare på tidningen under större delen av 1990-talet, beskrev i ett specialnummer i samband med Lodenius pensionering 2007 denna sida som en ”helsida med citat, en sillsallad av plock&fynd-karaktär [… som] började som vampyrjournalistik men snabbt [blev] ett 1+1=5-fenomen och ett fortlöpande montage av kritisk, helt annorlunda information om allt från finska kvällspresskandaler till världens militärreligiösindustriella komplex. De nya kombinationerna, de oväntade källorna och friheten att handla om och kommentera precis vilket ämne som helst måste vara del av förklaringen till att Peters klippspalt alltid varit den enda sida i tidningen som alla Ny Tids läsare garanterat har läst.”

Lodenius var fram till sin död, trots perioder av allvarlig sjukdom, ständigt aktiv i Ny Tids understöds- och senare utgivarförening Tigern, och planerade ännu under vintern 2018 nya artiklar för Ny Tid.

Han sörjs närmast av sina syskon, sin mamma och dotter.
*******

”För en man som pratade så långsamt som Peter Lodenius var det ett smärre mirakel att han under sin karriär hann tala med så många människor. Peters makalösa nätverk sträckte sig över hela världen, och nästan varje gång man såg honom var han på väg för att träffa någon av sina tusentals bekanta för att uppdatera sig om något ämne som han förkovrade sig i. Då jag under min chefredaktörstid träffat journalister och vänsterfolk ur den äldre generationen, har deras avskedsfras alltid varit: ’Hälsa Peter då du ser honom!’

Peter VAR Ny Tid: hans vision av Ny Tid som en analytisk, men nyfiken och fördomsfri tummelplats för vänsteridéer, där högt och lågt kunde blandas, genomsyrar tidskriften än i dag. Hans arbetsmoral och osläckbara kunskapstörst gjorde honom till ett vandrande uppslagsverk, i synnerhet vad utrikesangelägenheter beträffar. Den höga abstraktionsnivån på hans ibland till och med överlånga texter lade basen för Ny Tids ambition att erbjuda innehåll med tuggmotstånd – få skribenter har dock lyckats överträffa det sätt på vilket Lodenius lyckades smyga in sin underfundiga humor i de mest allvarliga sammanhang.

Om Peter Lodenius trots sitt unika livsverk förblivit en doldis, har han delvis sig själv att skylla – det var så han ville ha det. Peter gjorde aldrig något väsen av sig, och blev alltid förlägen då någon annan gjorde det.

Peters värme, hjälpsamhet, solidaritet och ständigt goda humör har varit en oumbärlig resurs för Ny Tid i 45 års tid. Det är inte bara en stor journalist som gått ur tiden, vi har också förlorat en mycket kär vän.”

— Janne Wass, chefredaktör för Ny Tid
*********

Sagt om Peter Lodenius i samband med hans 65-årsdag och pensionering 2007:

”Jag mötte Peter Lodenius första gången på Folktidningen Ny Tids redaktion på 1970-talet. Jag visste inte då att den där mannen som satt dold bakom lutande tidningshögar, anteckningsblock och matrester skulle bli mitt universitet för lång tid framåt. Han lärde mig vänsterpolitik, solidaritet, journalistik, vänskap och något om svampplockning. Han fanns till hands i svåra situationer, sådana situationer som feminister och folkbildare kunde råka ut för när striden mellan folkdemokrater, kommunister, socialister, trotskister, maoister och andra tänkare svallade som värst. Peter noterade och skrev promemorior om vad som sagts och utspelats vid olika möten. Carita Nyström och jag, nyanställda vid Folkets Bildningsförbund, var mestadels alldeles för upprörda för att hinna lägga märke till detaljer. Men Peter stödde och uppmuntrade, satte mången gång sin egen position på spel för oss. […] Peter är både central och marginell. Folk säger att han är arbetsnarkoman, vilket han är. Men han är också en vandrare i djupa skogar, där inga förhatliga cocktailparties, inget minglande, inga gruppmöten kan hållas. Kanske går han där och funderar på böcker han ännu ska skriva, resor han vill företa sig. Kanske han bara ser sig omkring och njuter av naturens underligheter.”

— Birgitta Boucht, författare

”Jag kom till Ny Tid 1990 som vikarie. Mamma var orolig innan och hade lärt mig att säga “Ei ole raha.” Minns först ett möte av nåt slag. Peter Lodenius tar golvet med världens bästa inledningsreplik: ”Detdär”, följt av ingenting och ingenting, bara en lång paus. Jag hade aldrig träffat karln förr men förstod ändå instruktionerna.”

— John Swedenmark, översättare

”Peter Lodenius hör till dem som jag helt enkelt beundrar. Det är lätt att säga så om ’stora män’ som man aldrig har mött, men Peter är en stor man som jag känt länge. Trots det beundrar jag helt enkelt hans kunskaper, flit, omdöme, kapacitet, kontakter, blick för vad som håller på att bli viktigt, osjälviskhet, hovsamhet och uthållighet. Jag vet inte om det var Peter som präglade devisen ’Någon måste visa vägen’ som fanns på Ny Tids t-skjortor, men han har visat vägen – inte genom att peka ut den – utan genom att själv gå den och genom att förbättra kartan för oss andra.”

— Jan Otto Andersson, nationalekonom

”Jag har alltid fascinerats av att Peter är på en gång så kunnig OCH anspråkslös, så engagerad OCH vänlig. Ovanlig journalist. Orädd grävare. Unik kulturbärare.”

— Kristin Olsoni, regissör

”Peter kanske är nära Jesus, jag vet inte, jag tänker mig honom som en kombination av buddha och orakel.”

— Ann-Christine Snickars, kulturkritiker

”En natt för många år sedan drömde jag att Peter bodde på Ny Tids redaktion på Kabelfabriken. Hans säng stod i ett ljust rum med fönster ut mot Drumsö, som på en kommandobrygga. Det var en vacker bild – men ännu inne i drömmen fick jag en känsla av att det var någonting som inte stämde. Och när jag förra våren för första gången på länge besökte redaktionen förstod jag vad. Peter verkar inte på det sättet, som en överblickande befälhavare, utan håller till i skymundan. Hans rum på redaktionen är det minsta och helt utan fönster – fast hade det funnits några skulle de ändå inte ha synats, för tidningsstaplarna sträcker sig från golvet till taket. Det är hans biotop, den ort där han plöjer genom drösarna av trycksvärta och destillerar fram tredje sidorna. Det är där apelsinerna trillar ut mellan de gulnade bladen.”

— Henrika Ringbom, författare

 

Ny Tid får 30 000 euro för aktualitetsbevakning

Ny Tids utgivare Tigern rf har beviljats 30 000 euro för utveckling av tidskriftens nyhets- och aktualitetsbevakning på webben. Stödet är en del av det presstöd för minoritetsspråk i Finland som delas ut av Undervisnings- och kulturministeriet. Statsrådet fattade fattade beslut i frågan på torsdagen.

Totalt betalar ministeriet ut 500 000 euro i presstöd för nyhetsproduktion på minoritetsspråk. Av den kakan får Svensk Presstjänst 400 000 euro, Åbo Underrättelser 50 000 euro, Ny Tid 30 000 euro och Nya Östis 20 000 euro. Enaresamiska Anarâškielâ servis ansökan förkastades med hänvisning till att webbtidningen inte ännu var grundad då ansökningstiden för stödet löpte ut. Statsrådet konstaterade att stödet inte kan delas ut till icke-existerande medier. Sametinget uppger ändå att webbtidningen borde betraktas som existerande, eftersom dess första nummer utom i slutet av maj, det vill säga efter att ansökningstiden löpte ut, men i god tid före något beslut i frågan fattades.

Kriteriet för stödet för webbpublikationer är att minst tre nyhetsartiklar bör publiceras per vecka. För tryckta publikationer gäller att mediets upplaga inte får överstiga 15 000 exemplar. Stöd ges också till nyhetsbyråer av typen SPT. Ny Tids chefredaktör Janne Wass skrev 9.11.2017 att det är ett skevt beslut att bevilja SPT det minoritetsspråkstöd som tidigare beviljats FNB, eftersom SPT i sin nuvarande form i praktiken är en förlängning av KSF Media och HSS Media, båda utgivare med upplagor över 15 000.

För Ny Tids del betyder beslutet att Tigern rf och redaktionen under hösten börjar utveckla en strategi för intensifiering av aktualitetsbevakningen på nytid.fi.

Red

Invasionen 1968 splittrade vänstern

Den 21 augusti 1968 rullade sovjetiska pansarvagnar in över den tjeckoslovakiska gränsen för att slå ner den demokratiserings- och decentraliseringsprocess som pågick i landet, en process som otvivelaktigt skulle ha minskat Kremls inflytande över Tjeckoslovakien. Den demokratiskt sinnade kommunistledaren Alexander Dubček inledde reformerna i början av 1968, men de omintetgjordes nästan helt av den sovjetiska ockupationen. Ockupationen fungerade som en vattendelare inom den europeiska vänsterrörelsen. Det var en signal om att Kreml inte godkände utbrytare ur den Moskvaledda monolitiska hegemonin, och i backspegeln sett början till slutet för Sovjetunionen, som inom sina ramar hade en geografiskt, språkligt, kulturellt och nationellt splittrad helhet, där många krävde större självbestämmanderätt och bredare demokrati. Inom den europeiska vänstern fick invasionen av Tjeckoslovakien många vänstersinnade aktivister och väljare att ta avstånd från Sovjetkommunismen och förespråka en mer moderat och demokratiskt sinnad socialdemokrati.

I själva verket tog majoriteten av de europeiska kommunistpartierna avstånd från invasionen, så även i Finland. Både DFFF och FKP fördömde ockupationen, men för många unga vänsteraktivister var splittringen inom FKP för tydlig: en liten men högljudd minoritet inom Finlands Kommunistiska Parti anklagade partiledningens avståndstagande som antisovjetism. Bland annat sosseveteraner som Erkki Tuomioja och Folke Sundman har i Ny Tid-intervjuer uppgett att det var partisplittringen i samband med Pragvåren som fick dem att välja SDP framom DFFF.

I Ny Tid var tonen gentemot invasionen tydligt fördömande. 1968 var Folktidningen Ny Tid en veckotidning, och imponerande nog behandlas invasionen brett redan i det nummer som utkom 22 augusti, det vill säga dagen efter att pansarvagnarna hade rullat in över gränsen. På grund av de knappa uppgifterna är den osignerade (men antagligen skriven av chefredaktör Mikael Romberg) opinionstexten om händelserna återhållsam, men var skribentens och tidningens sympatier ligger är inte oklart. Och redan dagen efter invasionen förutspår skribenten nästan profetiskt den skada som Moskva åsamkade socialismens framtid genom sitt agerande. Vi återpublicerar härunder opinionstexten från 22.8.1968.

*****

Ny Tids förstasida 22.8.1968.

Det var med bestörtning som vårt folk tog del av meddelandet att sovjetiska, östtyska, polska, bulgariska och ungerska styrkor trängt in på tjeckoslovakiskt område och besatt partihögkvarteret, nationalförsamlingens byggnad, regeringens lokaliteter och även radiobyggnaderna. De ansvariga organen för DFFF och FKP har fördömt aktionen. Likaså har aktionen fördömts av ett flertal kommunistiska partier i Europa. FNs säkerhetsråd har sammanträtt och krävt att invasionsstyrkorna ska dras tillbaka. Den allmänna opinionen i världen, om man frånräknar de intervenerande länderna, understryker i sina kommentarer att åtgärden är ägnad att öka spänningen och krigshotet i Europa. Kommentatorer världen över har uttryckt sin medkänsla med de tjeckoslovakiska folken som så ofta kommit att lida under spända lägen.

Tass har meddelat att invasionen företogs för att hindra antisocialistiska krafter att göra en kupp i Tjeckoslovakien och att styrkorna ska dras bort så snart, faran är över. Vidare framhåller Tass att inmarschen skett på anmodan av tjeckiska ledare, som varit oroliga för utvecklingen. Det som inte framgår av Tasskommunikén i klartext är däremot huruvida de tjeckiska ledarna för partiet och regeringen samt ledamöterna i nationalforsamlingen kommer att respekteras. Dessutom ska det tjeckoslovakiska partiet i en snar framtid sammanträda till kongress. Närvaron av invasionsstyrkorna och deras uppträdande kan leda till att Tjeckoslovakiens Kommunistiska Parti inte suveränt kan fatta sina beslut. Illavarslande är den östtyska kommuniké i vilken “Dubcek och den av honom ledda gruppen” hävdas ha glidit allt längre åt höger.

Den tjeckoslovakiska ledningen, den tjeckoslovakiska radion (innan den tystades) och talesmän för Tjeckoslovakiens regering och parti har förklarat att den tjeckoslovakiska partiledningen, regeringen och nationalförsamlingen var omedvetna om invasionen före den var ett fullbordat faktum. Dessa uppgifter står i strid med de av Tass distribuerade uppgifterna. Den ansvariga tjeckoslovakiska ledningen hävdar således att den varken inkallat några trupper från andra socialistiska länder heller anser deras närvaro önskvärd.

Det inställer sig många frågor när man tar del av de alltjämt otillräckliga informationer som står till buds om händelserna i Tjeckoslovakien.

Redan nu kan man säga att aktionen mot Tjeckoslovakien har skadat socialismens sak. Inom den kommunistiska rörelsen har man under senare år gång på gång understrukit att de kommunistiska partierna är suveräna och jämbördiga och att det är grunden för den kommunistiska världsrörelsens enhet. Hur det som nu hänt rimmar med dessa deklarationer återstår att förklara.

I en tidigare ledare framhöll vi att den gamla tesen om möjligheten av att bygga socialismen i ett land inte längre är aktuell i en värld där socialismen segrat i ett stort antal länder efter andra världskriget. 1957 deklarerade de kommunistiska partierna på sin världskonferens att vägarna till socialismen är flera, vilket i praktiken innebär att man erkände att den monolitiska eran var förbi och att den kommunistiska världsrörelsen gått in i ett ideologiskt sett pluralistiskt skede. Det förefaller som om den ideologiska drivkraften bakom aktionen mot Tjeckoslovakien skulle bero på att ledarna i de berörda länderna inte i praktiken vill erkänna deklarationen av år 1957. Har aktionen mot Tjeckoslovakien företagits för att hindra den demokratiseringsprocess som den nya ledningen igångsatt? Hur som helst så har den socialistiska saken lidit en allvarlig skada genom aktionen. Det bör sägas åt ledarna i de länder som står för den.

Osignerad
Inledningen skriven av Janne Wass

 

Trångt på redaktionen

Ny Tid förstärks denna sommar av hela tre sommarreportrar. Marcus Carlsten och Felix Fortelius studerar journalistik på Soc&kom och gör sin sommarpraktik på tidskriften, och niondeklassisten Adele Westerlund arbetar på Ny Tid två veckor i början av juni med stöd av Helsingfors stads Sommarsedel.

Marcus, varför Ny Tid?

– Jag har tidigare testat på tidningsarbete men att göra mer noggrant, djuplodande arbete här på en tidskrift är ju helt annorlunda. Det känns mer som detektivarbete.

Minoritetsspråk är något som Marcus gärna skriver om.

– Speciellt Estlandssvenskarnas kultur fascinerar mig just nu. Journalistik är väl en ursäkt för mig att få träffa många intressanta personer och hamna i sammanhang man inte annars nödvändigtvis hamnat i. Sedan gillar jag förstås att skriva också.

Felix säger att Ny Tid alltid legat nära hjärtat.

– Tidningen har legat på bordet hos både föräldrar och vänner. Nu fick jag chansen att komma ännu närmare tidningen som varit ett viktigt inslag i mitt liv.

Vilka ämnen skriver du helst om?

– Jag tycker mental ohälsa har fått för lite plats i den offentliga debatten. De som lider av mental ohälsa är också en slags minoritet som förtjänar mer utrymme. Annars gillar jag även att skriva om en mängd olika saker som exempelvis litteratur, tecknade serier, kulter, seriemördare, och andra udda ämnen. Jag vill förstå sådant som är svårt att förstå.

Adele är redan bekant med arbete på Ny Tid genom sin prao i vintras.

– Det var så kul att jag ville komma tillbaka. Dessutom skulle det vara ganska tråkigt med ett ”vanligt” sommarjobb, till exempel i en butikskassa.

Vad var det som var så kul?

– Före jag gjorde prao kändes det jättenervöst att ringa upp folk och själv gå och intervjua dem, så jag tycker att jag har lärt mig helt massor. Och så är det roligt att skriva, förstås. 

Text: Red
Foto: Janne Wass

Ny Tid Goes Åland: Klubb Tigern 22.3

Tidningen Ny Tid landar i Mariehamn med sin kulturklubb Klubb Tigern torsdagen 22.3 kl. 19.00. Nya Ålands chefredaktör Anna Björkroos, Ny Tids chefredaktör Janne Wass och sociala medier-experten Mats Adamczak diskuterar fake news, klickjournalistik och sociala medier och ett både globalt och åländsk perpektiv.
Diskussionen leds av kulturproducenten Jesper Karlsson.
För musiken står Yohan Henriksson.

Kom och lyssna på diskussion, träffa gänget bakom Ny Tid, och njut av bra musik och trevlig samvaro! Här hittar du Facebookevenemanget.

Inträdet är fritt, men vi tar gärna emot frivilliga donationer för att täcka kostnaderna.

Plats: Indigos övre våning.
Tid: 22.3. kl. 19.00.

Välkommen!

Red