Byggfirmor och investeringsbolag har fått större makt inom stadsplaneringen. Resultatet är maximal markanvändning, på bekostnad av invånarnas trivsel, säger forskaren Harri Hautajärvi.
Nya bostadsområden byggs mycket tätare än för några decennier sedan. Också högt byggande har slagit igenom i Helsingfors, som planerar många nya skyskrapor som radikalt kommer att förändra stadens siluett.
Men vad beror den ny linjen inom stadsplaneringen på? Forskaren och arkitekten Harri Hautajärvi är en av redaktörerna för Kenen kaupunki?-pamfletten som kritiserar utvecklingen inom stadsplaneringen i Helsingfors. Han säger att en nyliberal doktrin har fått fotfäste inom stadsplaneringen, vilket innebär att planeringen av många centrala områden inom staden utlokaliserats till bygg- och investeringsbolag.
– I Helsingfors banades vägen för den här utvecklingen genom en organisationsreform, där arkitekter skuffades undan från ledande positioner inom stadsplaneringen, säger Hautajärvi.
Samtidigt började Helsingfors stad gynna så kallad ”partnerskapsplanläggning”.
– Det låter trevligt, men i praktiken innebär det ofta att bygg- och investeringsbolagen gör egna detaljplaner med hjälp av konsultbolag. Planerna behandlas sedan bakom lyckta dörrar med tjänstemän och politiker. Vanliga fullmäktigeledamöter och stadens invånare får ofta veta om dessa projekt först i ett sent skede.
Arkitekten Mona Schalin framför samma kritik i en intervju i Helsingin Sanomat (27.1). Där ger hon som exempel de massiva byggplanerna för Elielplatsen vid Helsingfors centralstation. Investeringsbolagets planer på att bygga ett stort kontorskomplex på den öppna platsen offentliggjordes först 2020, trots att ärendet hade tagits upp till behandling redan år 2016.
Med tanke på Finlands markyta känns det otroligt att många nya lägenheter inte har tillräckligt med dagsljus.
Brist på dagsljus
Hautajärvi säger att investeringsbolagens ökade makt inom stadsplaneringen har lett till försämrad boendekvalitet och livsmiljö i tillväxtstäderna i Finland.
– Många höghus är massiva och man har minimerat antalet trapphus. I nya höghus kan det finnas upp till femton mikrolägenheter i samma korridor.
Förutom att husen står tätt, vilket skymmer utsikten och hindrar dagsljuset från att komma in, är lägenheterna ofta små och trånga.
– Med tanke på Finlands markyta känns det otroligt att många nya lägenheter inte har tillräckligt med dagsljus.
Hautajärvi påpekar att dagsljus och grönska är väldigt viktigt för människors hälsa och mentala välbefinnande.
– Därför borde man kunna se träd från varje lägenhet. Men det har tyvärr blivit ovanligt i och med dagens effektiva och täta byggande.
Men hur är det med argumentet att tätare byggande skonar naturen någon annanstans? Hautajärvi säger att det är felaktigt att tro att ju tätare man bygger desto mindre utsläpp blir det.
Ett sätt att få in mycket boendeyta på ett litet område är att bygga på höjden. I Helsingforsregionen har högt byggande slagit igenom på bred front under det senaste decenniet. Skyskraporna i Fiskehamnen kommer att få sällskap av ännu högre skyskrapor i Böle, och på flera andra håll byggs det redan, eller planeras nya skyskrapor.
Hautajärvi säger att det finns många missuppfattningar gällande högt byggande.
– Det är sämre för klimatet än att bygga normala höghus. Ju högre byggnad, desto mera byggmaterial går åt och energiförbrukningen är högre än för en lägre byggnad med samma antal kvadratmeter.
Andra slagsidor höga byggnader har är att de ger långa skuggor, gör det blåsigare på gatuplan och ger stadsrummet en omänsklig skala.
– I dagsläget finns det planer för skyskrapor i många finska städer och de kommer att skugga gårdar, parker och gågator. De här aspekterna tas inte i tillräckligt stor utsträckning i beaktande i planläggningen, som ofta drivs av investerare.
Också med tanke på anpassningen till klimatförändringen är tätt byggande ett problem. Under heta perioder blir det extra varmt på ställen med stor byggmassa och avsaknad av natur. Det här fenomenet kallas värmeöar och det kan motverkas bland annat genom att det finns träd som svalkar.
– Alltför tätt byggande har också negativa konsekvenser för stadens ekologiska nätverk.
Håll hela Finland levande
Hautajärvi lyfter fram att samma faktorer som motverkar klimatförändringen också främjar invånarnas välbefinnande. Man borde återgå till ordentliga innergårdar med stora träd, inte betongdäck, med parkeringshus under, vilket ofta utgör innergårdarna i nybyggen. Förutom de redan nämnda fördelarna med grönska i stadsrummet, tillför växtlighet mikrober som är viktiga för människans hälsa och regnvattnet kan sugas in i marken.
Hautajärvi påpekar att man kan förverkliga tätt byggande på många olika sätt.
– När jag rest i Nederländerna har jag sett många lummiga och trivsamma, tätt byggda låga bostadsområden. Sådana byggdes också i Finland ända till början av 2000-talet, därefter har tätt och högt byggande blivit huvudfåra.
Avslutningsvis uttrycker Hautajärvi kritik mot att man vill koncentrera en stor del av befolkningen till Helsingfors, när det skulle vara förnuftigare att fördela tillväxten jämnare inom huvudstadsregionen och utveckla regionen som en helhet.
– Men med tanke på klimatutsläppen skulle det naturligtvis vara bäst att man skulle försöka hitta sätt att hålla mindre städer levande, och hindra utflyttningen från ställen med befintlig infrastruktur och färdiga byggnader.
Foto: Wikimedia Commons
