I Axel Åhmans roman Eldsjäl korsas byarevy med högspänt drama.
Daniel är ungdomsföreningens långvariga ordförande. En eldsjäl som i sin ungdoms blomma återupplivade den lilla byns revytradition och som år efter år vårdar den gamla föreningslokalen Fyren. Det är ett stort hus i stort behov av underhåll och byarevyn är ett stort projekt som Daniel tar det största ansvaret för. Hemliv och arbetsliv lider på grund av hans obändiga kärlek till UF Fyren, till byggnaden i lika hög grad som till själva verksamheten.
Men efter 14 år av outtröttligt arbete för Daniels del börjar hans medmänniskors och det gamla gardets energi mattas av och ungdomsföreningen är i desperat behov av nytt blod. In på scenen träder Erika, som till vardags jobbar i bybutikens kassa och hennes syster Joanna som visar sig vara en skådespelartalang av guds nåde. Lägg till den professionella teaterregissören Helena (som inte låter sig hunsas av Daniel), ett större svek och lite barndomstrauma och den lilla revyensemblen är en krutdurk packad för en explosion av större kaliber.
Riktningen i romanen är klar från första början. Pärmbildens eldslågor och det inledande kapitlet förebådar katastrof. För Daniel är föreningen Fyren inte bara passion, utan också en flyktmöjlighet. Han och hans fru ska under romanens gång inleda en fertilitetsundersökning, men Daniel flyr in i arbetet med revyn. Parrelationen knakar i fogarna, medan Daniel byter lysrör och smörjer gångjärnen på föreningshuset.
Åhman skriver med flyt och känsla för timing. Både byaverkligheten och revyvärlden vecklar ut sig som konkreta platser, med allt vad de innehåller av skrivkramp, verklighetsflykt, invecklade relationer och enformigt arbete. Genom motgång efter motgång beskrivs huvudpersonen Daniels utveckling från brinnande eldsjäl till dammig despot med lika delar värme och skärpa. Romanen är i första hand intrigdriven, så bitvis ter sig Åhmans karaktärer något endimensionella. Dialogerna, speciellt de mellan Daniel och nykomlingen Erika, känns lite styltiga. Detta kan förstås bero på svårigheten i att överföra den dialekt som byborna uppenbart för sig med till den standardsvenska romanen talar.
Som i Åhmans debut Klein (2020) behandlas frågor om maskulinitet och hemortsrätt i Eldsjäl. Skådeplatsen är (än en gång) en österbottnisk avfolkningsort. Bakom gardinerna på ålderdomshemmet sitter pensionärerna och kikar ut. I butikskassan står Erika och på föreningshuset slavar Daniel. Varför stannar somliga kvar? Frågan ges inget entydigt svar. Hur stor roll spelar det i slutändan allt det där man brann för? Ur askan kommer svaret: Det betydde allt. Och samtidigt inget.
Axel Åhman:
Eldsjäl.
Schildts & Söderströms, 2023.
