I Uganda är 700 000 unga varje år redo att ge sig ut på arbetsmarknaden.men över 80 procent blir arbetslösa. Landet med en av världens yngsta befolkningar kämpar för att ge unga människor den framtid de hoppas på och tusentals lämnar landet varje år i brist på möjligheter.
Jag valde läraryrket för att det är vad mina föräldrar har råd med. Nu måste jag uppfylla deras önskan att studera hårt och få jobb, säger 23-åriga Samson Enabu.
Han går sista året på lärarutbildningen vid Kyambogo University i Kampala. Hans föräldrar är bönder och Samson är den förste i sin familj att få en universitetsutbildning. Det är lunchrast i skolan när vi träffar honom i skuggan av ett träd på universitetet.
– Jag känner en enorm press i vardagen, både med tanke på att mina föräldrar har satsat mycket på min utbildning, men också med tanke på att oändligt många unga är arbetslösa i Uganda, säger han.
Många utexaminerade utan jobb
Enligt statistik från rekryteringsplattformen BrighterMonday ligger arbetslösheten bland unga som gått gymnasiet i Uganda på 80 procent – en av de högsta siffrorna i världen. 60–70 000 elever lämnar gymnasiet varje år med behörighet att gå vidare till högre utbildning. Medan den stora majoriteten av universiteten i Uganda är privata är det bara en liten minoritet av ugandiska föräldrar som har råd att betala för sina barns utbildning. Mindre än 35 procent av de som tar examen fortsätter därför sina studier vid något av de 53 universiteten i landet. Utsikterna för universitetsutbildade är inte heller ljusa och tusentals blir arbetslösa efter avslutad utbildning.
År 2021 rapporterade den statligt ägda, halvautonoma planeringsorganisationen Ugandan National Planning Authority (NPA) att 87 procent av ugandierna som hade avslutat sin utbildning är arbetslösa, medan 20 procent av de som får arbete är undersysselsatta.
Den höga arbetslösheten har nämnts som en av anledningarna till att landet kämpar för att uppnå internationell medelinkomststatus till 2040.
”Vi har många utbildade lärare som istället för att undervisa kör boda bodas (motorcykeltaxi), och läkare som blivit assistenter och startat företag istället för att jobba på sjukhusen. Det är ett problem eftersom vi försöker uppnå medelinkomststatus före 2040”, säger Hamis Mugendawala från NPA i en intervju i den ugandiska tidningen Daily Monitor.
Samson Enabu (23) går sista året på lärarutbildningen vid Kyambogo University i Kampala.– Jag valde läraryrket för att det är vad mina föräldrar har råd med. Nu måste jag uppfylla deras önskan att plugga hårt och få jobb, säger han. Foto: Sofi Lundin.
Brist på karriärvägledning
Alvin Abel Kazibwe har undervisat i konst, musik och drama i tio år. Som ung drömde han om att jobba inom scenkonsten, men han inspirerades av vänner som gått lärarutbildningen och valt en annan väg. Han berättar att de flesta av eleverna han har undervisat genom åren inte själva har valt utbildningen och att det slutar med att många tar andra jobb än de är utbildade till.
– Påtryckningar från föräldrar är en av anledningarna. Brist på karriärvägledning är en annan orsak. Det borde vara praxis på vilken skola som helst att ge elever råd om karriär- och jobbval, men det är det inte, säger Kazibwe.
Som lärare har han gjort det till sin uppgift att prata med eleverna om deras framtid.
– Eleverna uppskattar att få vägledning och de har otaliga frågor. Många är oroliga för framtiden och undrar om de har gjort rätt val, säger han.
Byter fokus
Vi möter några studenter som sitter och läser ute på en gräsmatta på universitetstorget. 24-åriga Ameria Atukwatse går sista året på lärarutbildningen, men hon har inte för avsikt att arbeta som lärare.
– När jag började mina studier hade jag ingen aning om att lönen skulle bli så låg. Det går inte att försörja sig som lärare och jag tänker starta ett företag när jag är klar med mina studier, säger Atukwatse.
Hennes vän Doreen Nankunda,- också 24, säger att det finns en trygghet i att vara utbildad lärare eftersom det alltid finns ett behov av ny arbetskraft, men nu planerar hon att vidareutbilda sig och byta inriktning mot journalistik.
– Läraryrket var mina föräldrars val. Nu har jag uppfyllt deras önskemål och kan plugga vad jag vill, säger hon.
Varje år söker tiotusentals unga ugandier arbete utomlands. De allra flesta hamnar i Mellanöstern, där de får jobba som ordningsvakter, barnskötare och tvätthjälp.
Jobbar i Mellanöstern
Bland eleverna Kazibwe har undervisat genom åren har många lämnat landet. Varje år söker tiotusentals unga ugandier arbete utomlands. De allra flesta hamnar i Mellanöstern, där de får jobba som ordningsvakter, barnskötare och tvätthjälp. Förra året åkte över 86 000 ugandier till Mellanöstern för att arbeta, enligt statistik från tidningen Daily Monitor. De allra flesta hamnade i Saudiarabien som har ett bilateralt handelsavtal med Uganda.
– Bristen på anställningstrygghet och låga löner gör att många människor söker sig bort från Uganda. Ingångslönen för ett lärarjobb är i många skolor 200 000 shilling per månad (knappt 50 euro). När man kan tjäna fem gånger så mycket som en tvätthjälp i Dubai är valet lätt för många, säger Kazibwe.
Statliga initiativ
Milton Turyasiima arbetar på ministeriet för jämställdhet, arbetsmarknad och social utveckling. Han säger att en snabbt växande befolkning, med runt 80 procent under 30 år, är en stor utmaning för myndigheterna.
– En snabbt växande ung befolkning bidrar till arbetsbrist i landet. Jag tror inte att det finns något land i världen som vill se sitt folk migrera utomlands. Vårt mål är att få så många som möjligt att stanna i Uganda och myndigheterna har etablerat ett antal program för att skapa fler jobb. Vi hoppas att detta ska ge resultat på lång sikt.
Världens entreprenörsland
På grund av arbetsbristen och de dåliga arbetsvillkoren väljer många att starta eget. Det östafrikanska landet har tidigare utsetts till världens entreprenörsland av Global Entrepreneurship Monitor (GEM). Siffrorna från GEM visade att 28 procent av de vuxna antingen var ägare eller delägare i ett företag.
Verkligheten är att de allra flesta företagarna är småföretagare inom den informella sektorn. Under räkenskapsåret 2017–2018 genererades cirka 51 procent av Ugandas totala BNP i den informella ekonomin, där företag vanligtvis är oregistrerade och därmed inte fångas upp av skattesystemet. Landets gator är fulla av gatuförsäljare och ägare till små butiker. Många av dem har högre utbildning, men har inte kunnat få ett jobb med en inkomst att leva på.
Innocent Obua (25) kommer från staden Lira i norra Uganda. Han visste sedan barnsben att han ville utbilda sig inom musik och nu drömmer han om att öppna en musikskola i staden han kommer ifrån. Foto: Sofi Lundin.
”Färdigheter räknas mest”
Av de studenter som Ny Tid pratar med vid Kyambogo University är de flesta oroliga för framtiden, och många tänker söka jobb utanför sin egen utbildningsbakgrund. Men det finns också de som brinner för sitt eget karriärval, och som vill kämpa för en framgångsrik karriär i Uganda.
25-åriga Innocent Obua kommer från staden Lira i norra Uganda. Han har vetat sedan barnsben att han vill utbilda sig inom musik, och att växa upp på en plats utan musikskolor har gett honom ett mål i livet.
– Drömmen är att starta en musikskola där jag kommer ifrån. Skolan kommer att vara för både barn och vuxna och det blir norra Ugandas första i sitt slag, säger han.
På frågan om den höga arbetslösheten bland nyutexaminerade oroar honom svarar han snabbt och tydligt.
– Det är inte betyg som avgör om du får jobb eller inte. Det är dina färdigheter som spelar roll. Du måste se till att du är utrustad med kompetens som gör dig attraktiv på arbetsmarknaden. Har man det kan man inte misslyckas, avslutar han.
